>ejsare Mojang I av det galaktiska rymdimperiet var på officiellt besök i Ninán, den andra stora staden på planeten Nyrna. Efter en spendid middag hos borgmästaren i Ninán fick kejsaren en vad man kunde kalla ”folklig anfäktelse”. Han sade att han ville gå till fots till den medeltida borgen i Ninán. Sedan kejsardömets införande hade det funnits en kejserlig svit i borgen, där kejsaren bodde när han besökte Ninán, officiellt eller inofficiellt.

Borgmästaren hade försökt avstyra kejsarens infall, men han kunde inte säga att Ninán var en farlig stad nattetid, så hans argument var ganska lama.

”Jag behöver gå en stund efter borgmästarens alldeles för goda middag,” sade kejsaren. ”Och jag vill också lära känna stämningen i Ninán på natten.”

Han var tyst ett ögonblick. Därpå lade han till: ” Jag vill promenera bara i sällskap med min livvakt.

Han sade det i en ”kejserlig” ton, som inte tålde motsägelser. Så kejsar Mojang I lämnade borgmästarens festlokal endast i sällskap av några hovherrar och sin livvakt.

Borgmästaren förstod ögonblickligen att hans karriär skulle omedelbart ta slut om det hände hans majestät kejsaren någonting under promenaden. Han fick tag på polismästaren, som också varit närvarande vid middagen, och förklarade för denne att han inte hade någon framtid att vänta om något hände kejsaren. Polismästaren ringde vakthavande befäl, som omedelbart ytterligare mobiliserade Nináns hela poliskår. Kejsaren, hans hovherrar och hans livvakt, en grupp på tio personer, omringades diskret och elegant av polis. Men den cirkel som poliskonstaplarna skapade var en omringning på distans och polismännen sågs inte av kejsaren och hans sällskap. Polisen rensade alla som ännu var utomhus från den väg kejsaren förväntades ta.

Kejsaren anade vad som var på gång när deras sällskap inte längre mötte några människor. Kanske var det en reaktion på att polisen förstörde stämningen på de gator han gick på eller att han råkade få den folkliga anfäktelsen just då vet vi inte. Men på den annars tomma och mörka gatan hördes det musik från ett hus de passerade.

”Varifrån kommer musiken,” frågade kejsaren. En av hovmännen visste att den kom från en nattklubb.

”Då gör vi ett besök där,” sade kejsaren. Den grupp i vilken kejsaren ingick vände och gick tillbaka. Det observerades av ett klipskt polisbefäl. Han visste numret till hovmästaren och ringde denne, som turligt nog svarade genast.

Andfådd sade polismannen: ” Det är polisintendenten Nadanan som ringer. Kejsar Mojang är på väg in i ditt etablissemang. Se till att han blir insläppt och ett utrymme för tio personer reserveras åt dem. Om ett ögonblick kommer flera polispatruller till nattklubben för att garantera kejsaren skydd.”

Hovmästaren fattade galoppen. Han rusade till ingången där dörrvakten inte kände igen kejsaren utan sade okänsligt att stället var fullt och det gick inte att komma in. Men hovmästaren avbröt honom. ”Ursäkta dörrvakten, Ers majestät,” sade han. ”Vår nattklubb är ytterst hedrad om Ers majestät vill besöka oss. Stig in, stig in!”

Hovmästaren organiserade ett bord för tio i närheten av dansgolvet åt kejsaren och hans sällskap. De andra gästerna som suttit där trängdes undan men deras protester upphörde när hovmästare förklarade att det var kejsaren som var på besök. Alla ville se kejsaren på nära håll.

Kejsaren satte sig vid bordet med sina hovherrar och livvakter. Kejsaren beställde en swish, ett slags whisky, medan livvakten nöjde sig med en öl. Orkestern satte igång att spela och människorna började dansa. Det här var någonting annat än tomma, nattliga gator. Kejsaren sträckte på sig i sin stol och smuttade på sin swish.

Vad kejsaren inte såg var att poliskonstaplar i civila kläder i stor mängd kom in på nattklubben och ställdes sig utmed väggarna med ett par meters mellanrum. Ingenting kunde nu hända i lokalen utan att poliserna omedelbart skulle ha kunnat ingripa. Men vad som sedan hände kunde ingen förutse.

En av hovmännen kunde berätta lite om nattklubben de besökte, vilket satte igång ett samtal, som i sin tur utlöste en trivsel vid bordet där kejsaren satt under sitt officiella besök i planetens näststörsta stad Ninán.

nder sitt besök på en nattklubb i staden Ninán hade kejsaren hunnit till sin andra swish när han kände att han måste gå på toaletten. Han vinkade på hovmästaren och frågade var toaletten var.

”Den här vägen, Ers majestät,” sade hovmästaren och gick före. En av livvakterna reste sig och följde kejsaren.

När kejsaren kom ut från toaletten med livvakten i hälaren stötte han ihop med en djärvt klädd ung dam med ett glas i handen. Vi sammanstötningen med kejsaren vickade hennes glas och hon spillde av sin dryck på kejsaren. Livvakten var där och skulle dra kvinnan bort från kejsaren. Men denne stoppade livvakten med en handrörelse.

”Är det så här ni roar er, unga dam,” frågade kejsaren medan han tog fram en näsduk och började torka bort vad som spillts på honom.

”Ursäkta mig,” sade den vackra unga damen. Hon hade ett iögonenfallande blont hår, högst ovanligt bland de mörkhåriga Ninánborna. Men det var Ni som stötte till mig. Det var egentligen Ert fel.”

”Om det var så, hoppas jag Ni låter mig kompensera Er med att bjuda Er på en dans,” sade kejsaren förbindligt.

”Ni låter då inte Er nedslås,” sade flickan. ”Men Ni är utan tvekan en utböling och de spelar folkdans typisk för Ninán.”

”En så klipsk flicka som Ni kan säkert lära mig dansen,” sade kejsaren och såg finurligt utmanande på den unga damen.

Hon svarade med att ta hans hand och leda honom till dansgolvet. Där visade hon honom fotstegen och han kände igen dem från ungdomens danskurs. Han började dansa folkdansen från Ninán med schvung. Hon verkade fört överraskad men dansade sedan med förtjusning med honom.

Efter dansen inbjöd han henne till sitt bord i väntan på att de skulle kunna dansa igen. När kejsaren i sällskap med den unga damen kom fram till bordet ordnades det genast en stol för damen invid kejsarens sittplats. ”Varsågod min dam,” sade kejsaren och stod beredd att skjuta stolen under flickan.

De närvarande hovherrarna och livvakterna försökte på olika sätt ingripa men en blick och handrörelse från kejsaren fick dem att behärska sig. Den unga damen satte sig vid bordet och kejsaren invid henne.

”Du dansar så bra att jag glömde att fråga vad du heter,” sade han. ”Jag heter Mojang,” tillade han.

” Nilana,” svarade hon.

Kejsaren vände sig till sitt sällskap. ”Mina herrar,” sade han. ”Får jag presentera för er den vackra unga damen Nilana, en fenomenal danserska.”

Så räknade kejsaren upp förnamnen på alla närvarande. Livvakterna blev lite överraskade över att kejsaren visste också deras förnamn.

”Vid det här bordet bryr vi oss inte om några titlar i kväll,” sade han sedan med diskret skärpa.

Nilana bjöds på vad hon ville dricka på kejsarens, förlåt Mojangs räkning. Mojang berättade en tokig historia från sin barndom, vilket utlöste ett allmänt skratt. Hovmännen lockades i sin tur att berätta tokiga historier. Snart var stämningen hög vid Mojangs bord.

På nattklubbern i staden Ninan började orkestern spela en folkdans från gamla Nyrna, troligen som en artighet till den närvarande kejsaren. Mojang frågade om hon ville dansa igen. ”Jag kan inte Nyrnastilen,” svarade hon. ”Jag kan lära dig,” sade Mojang i övertalande ton.

Det visade sig att stegen var lite mer komplicerade i Nyrnadansen, men efter några misstag klarade Nilana framgångsrikt sin dans med Mojang. När de dansat färdigt undrade Mojang om hon någonsin besökt Nyrna.

”Vad ska man göra i en så överbelastad stad,” svarade hon. ”Här i Ninan är allting enklare och smidigare.”

Efter ytterligare en dans frågade Mojang om Nilana ville komma på en efterfest. ”Var då,” undrade Nilana. Mojang såg lite besvärad ut. ”På Borgen,” svarade han. ”På den kejserliga borgen,” frågade Nilana häftigt. ”Ja,” medgav Mojang.

Nilana satt tyst vid bordet medan sorlet kring henne var högt. Mojang såg på henne med spänning. Nilana vände på huvudet och såg i sin tur på honom. ”Vem är du egentligen,” frågade hon med en kall ton som om talat till en främling.

”Du kanske inte vill tro det, men jag är kejsar Mojang den första av det galaktika imperiet,” bekände han med ett ödmjukt tonfall. ”De två hovherrarna som sitter till vänster om dig kan intyga att jag är kejsaren,” fortsatte han. ”De fyra andra är mina livvakter Om du inte tror det så se dig omkring i salen. Utmed väggarna står civila poliser med två meters mellanrum. De står där bara för att se till att ingenting händer mig.”

”Jag tror att Ni är en väl utbildad man från Nyrna,” svarade hon. ”Kanske är Ni rentav kejsaren. Men hur som helst måste jag gå nu.”

Hon reste sig. Mojang reste sig också. ”Kan jag inte få ditt telefonnummer,” frågade han.

”Om Ni verkligen är kejsaren så bör Ni lätt få reda på det,” svarade hon. Mojang följde henne till dörren och på vägen tackade henne för hennes trevliga sällskap och sköna danser. ”Tack själv,” svarade hon kort och försvann bort i natten.

Mojang återvände till bordet, tog glaset av swish och tömde det stående. ”Nu går vi till Borgen,” sade han.

ad ska jag göra,” klagade det galaktiska imperiets visir, Eenar från planeten Aloria, för sin fru, den undersköna Didí, då han på kvällen kommit hem efter en frustrerande dag på jobbet.

”Kejsaren är helt borta,” fotsatte visiren sin klagan inför sin fru. Han hör inte när man talar till honom. Han kan inte koncentrera sig på föredragningar. Hela kejsardömet fungerar inte längre!”

”Vad är det som egentligen hänt,” frågade Didí, som inte bara var underskön utan också mycket förnuftig.

”Kejsaren har varit som förbytt sedan han kom tillbaka från sitt officiella besök i Ninán,” förklarade Eenar.

”Åh det,” sade Didí. ”Det kan nog vara ett problem.”

”Vet du mera än jag,” frågade visiren.

”Under besöket i Ninán fick kejsaren för sig att gå på en nattklubb,” berättade hans hustru. ”Där träffade han en ung kvinna med blont hår. Följande morgon sände han henne en mycket stor blombukett och sedan en inbjudan till kejsarens avskedsmottagning på Borgen. Hon kom dit och han umgicks bara med henne under hela kvällen. Det sistnämnda tyder på att han blivit vettlöst förälskad i den unga kvinna.”

”Är det vad som hände,” sade Eenar överraskad. ”Jag har ännu inte fått rapporterna från besöket.”

”Vem skulle bry sig om att rapportera om ett nattklubbsbesök,” framhöll Didí. ”Men jag undrar över ryktena att kejsaren tänker bjuda Nilana till Nyrna på en vecka.”

”Åh, inte nu,” stönade visiren. ”Efter alla år av fred är vi kanske inte oväntat på väg mot krig. Vi har fått de första tecknen på att en stora flotta med krigsrymdskepp från Vardaland är på väg mot oss. Vargen kommer!”

”Då måste du få fallet med kejsarens förälskelse snabbt ur världen,” sade Didí.

”Ja, men hur då,” frågade Eenar.

”Ge kejsaren rådet att bjuda Nilana att besöka den kungliga jaktstugan i bergen,” föreslog Didí sin man.

”Sa du Nilana,” frågade visiren. ”Det är ju ett gammalt drottningnamn.”

”Det är inte överraskande,” sade Didí. ”Jag har hört att hon kommer från en gammal släkt söder om Ninán. Från dem har flera kungar valts på den tiden Ninán var ett eget kungadöme.”

”Kommer Nilana från en kungaätt,” sade visiren i en frågande ton. ”Då skulle hon passa perfekt som kejsarens drottning.”

Visiren var tyst ett ögonblick. ”Men vi kan omöjligt arrangera ett kejserligt bröllop och föra krig mot Vardaland samtidigt,” konstaterade han sedan.

”Ja, kejsaren måste fås att tillfriskna innan stridigheterna bryter ut,” instämde Didí.

Båda var tysta med deras hjärnor gick för högtryck. Men så sade Didí: ”Jag tror jag vet hur saken ska ordnas. Kan du låta mig ta hand om den?”

”Hjärtans gärna,” svarade Eenar. ”Jag kunde inte bli lyckligare än om du kunde utföra ett sådant stordåd!”

Men Didí gjorde det. Hon reste till Ninán och träffade Nilana några gånger. Sedan kom hon tillbaka till Nyrna i sällskap med Nylana. Didí ordnade så att kejsaren åt antingen lunch eller middag med Nilana under en vecka medan Didí visade Nilana runt i Nyrna.

På inrådan av visiren Eenar inbjöd kejsaren Nilana till jaktslottet uppe i bergen, med Didí som hålldam förstås. Kejsaren visade Nilana det spännande jaktslottet, sedan det storslagna landskapet och var till slut ute på jakt tillsammans henne, varvid hon med ett skickligt skott fällde ett rådjur. När han sedan efter middagen föll på knä framför Nilana och frågade om hon ville bli hans hustru kunde hon inte säga annat än ja. Han gav henne ett dyrbart halsband, enligt traditionen i Nyrna tecknet på att hon nu var förlovad med honom.

Nilanas föräldrar inbjöds till kejserliga slottet i Nyrna. De kunde bekräfta vad en historiker grävt fram, nämligen att Nilanas föräldrar hade ärvt en gammal hertigtitel, att han verkligen var hertig Nirnlanda, vilket han inte hade brytt sig om att skylta med (han var bara en jordbrukare bland andra). Fröken Nilana var följaktligen prinsessa av Nirnlanda.

Dagen därpå tillkännagav visirens kansli att kejsar Mojang I av det galaktiska imperiet hade förlovat sig med prinsessan Nilana av Nirnlanda. Därmed kunde prinsessan bo i en egen svit på slottet. Men det fanns en lönndörr till hennes sovrum från kejsarens egen svit. Därefter blev kejsaren snart arbetsduglig igen.

Hemma hos Eenar och Didí, en villa utanför det kejserliga slottsområdet, följde de två ivrigt kvällsnyheterna i TV. Många intervjuades i anledning av den kejserliga förlovningen. Alla intygade att det var en värdig och viktig händelse i kejsardömet historia. Eenar slog armarna om sin hustru.

–Du är en fenomenal kvinna,” utbrast han. ”Du har troligen har räddat kejsardömet. Jag kan inte annat än berömma och tacka dig!”

ymdvarvet på Murta byggde fyra nya kryssare användande sig av revolutionerande MMT (mörk-materia-teknik). Sedan hade hela den gamla rymdflottan, skepp för skepp, förts till Murta och byggts om och uppdaterats med MMT.

Eftersom spionskeppen (och spionerna) från Vardaland inte längre kunde stjäla det galaktiska imperiets teknik, så var amiral Nadagon och kretsen kring honom (vari ingick kejsaren och visiren) övertygade om att imperiets rymdflotta var den mest moderna i galaxen. Men för säkerhets skull övade rymdflottan scenario efter scenario i ett försök att täcka alla möjligheter vid ett eventuellt slag i rymden.

Så imperiets högsta ledning var inte orolig när fjärrspaningen visade tecken på att en stor rymdflotta var på väg mot det galatiska imperiet. Amiral Nadagon gav order om högsta beredskap. En viceamiral från Grundina, där det hade varit fåglarna som blivit det intelligenta varelserna, Ontanon, utsågs till flottans befälhavare.

När rymdflottan från Vardaland med alla skällande och morrande vargliknande varelser ombord närmade sig det solsystem där Nyrna var den viktigaste bebodda planeten ordnade man sig i slagordning. Det betydde att skeppen lade sig i en horisontell linje, omedvetet efterapande stridslinje på marken. Men ”vargarna” hade ändå en svärm snabba rymdjaktplan som en framskjuten spets. Imperiets rymdflotta hade däremot övat tredimensionell krigsföring i rymden och formade sig i en stor cirkel med sin allra tyngsta kryssare i mitt i cirkeln.

Det största rymdslaget i galaxens historia började med att Vardalands framskjutna rymdjaktskepp öppnade eld. Det var en relativt svag beskjutning som reflekterades bort av strålsköldarna runt imperiets skepp. Men så besvarade den stora kryssaren i mitten, döpt till Store och med viceamiral Ontanon ombord, framgånsrikt elden. Med några salvor från sitt grova artilleri utplånades nästan svärmen av rymdjaktskepp.

Men det visade sig att Vardalands flotta hade en överraskning som imperiets rymdofficerare inte visste om. Många rymdjaktskepp hade blivit förstörda men ”vargarna” hade fler i reserv. När imperiets skepp bröt sin inledande cirkel och började dyka ner eller stiga upp från respektive håll mot ”vargarnas” slaglinje möttes de av överraskningen. Mot dem kom nya rymdjaktskepp som skickligt genom siksak-manövrer tog sig genom imperieskeppens spärreld och släppte var och en av dem en bomb mot sitt mål. Bomben gick överraskande genom varje skepps strålsköld och exploderade när det trängde in i skeppet. Det blev stridodugligt.

Närmare hälften av imperiets flotta föll på detta sätt ur striden. Viceamiral Ontanon, ombord på Store, var ett ögonblick orolig. Men så sköt Stores rymdvärn ner två rymdjaktplan, som slets sönder av kraftiga detonationer då deras bomber även exploderade. Store kunde sedan ostört skjuta aggressivt mot skeppen från Vardaland. Elden från dess grova kanoner slog ut ”vargskepp” efter ”vargskepp”. Snart var hela centern i ”vargarnas” slaglinje satt ur spel.

I detta skede greps vänsterflygeln i ”vargarnas” slaglinje av panik och började vända. Höger flygeln följde snart efter. Imperiets flotta stod segrande på rymdslagfältet. Kejsaren belönade omedelbart i ett snabbmeddelande viceamrial Ontanon till amiral. På gatorna i huvudstaden Nyrna firades det våldsamt när nyheten om segern speds av massmedia.

ung Willrad, som ledde ”vargarnas” flotta, var visserligen en ovanligt aggressiv ”varg” men också en slug en. Det var inte huvudflottan som han sänt mot imperiet utan närmast stor spaningsavdelning. När skeppen från båda flyglarna återvände slokörade förstod kungen att han måste ta till hårdhandskarna. Han hade med sig två stora kryssare, vars eldkraft borde överträffa allt vad det galaktiska imperiet kunde erbjuda. Trodde han!

Efter det inledande slaget hade amiral Ontanon valt att stanna kvar på valplatsen med sin stora kryssare. Han hade en känsla av att även om det galatiska imperiet vunnit slaget så tycktes det honom ha gått för enkelt till. Han befallde kryssarens signalspanare sätta in fjärrspaning på de flyende ”vargskeppen”. På så sätt upptäckte amiralen att ”vargarnas” huvudflotta inte deltagit i striden och troligen nu förberedde sig på det egentliga anfallet.

Han försökte slå larm till sin chef, överbefälhavaren för rymdflottan, amiral Nadagon, men nådde inte fram. Amiralen hade begett sig till det kejserliga slottet för att fira segern med kejsare Mojang I och visiren Eenar. Kejsaren hade gett order om att de inte skulle bli störda. Det var egentligen oförlåtligt förhastat. När de följande dag nåddes av det nedslående budskapet skulle det få olyckliga följder.

När kejsaren höljde sin skål och prisade sin rymdflotta och dess överbefälhavare inför sin inre krets visste han ännu inte att det varit dyrköpt seger. När det gick upp för honom att närapå hälften av skeppet som försvarat Nyrna hade gått förlorade, hade han gripits av vrede. Han kontaktade personligen flottans underhållssektion och berättade om de bomber som gått genom skeppens strålsköldar. Därifrån lugnade man kejsaren och sade att man kunde snabbt åtgärda detta med MMT. Sedan befallde han amiral Nadagon att sända till slagfältet reserven på fyra rymdkryssare av den modernaste typen. Nadagon försökte mana till försiktighet, men förgäves.

Återstoden av imperiets flotta samlades kring Store och officerarna förflyttade sig till Store för en genomgång av amiral Ontanon. De fick reda på att reservens fyra kryssare av modernaste snitt skulle komma som förstärkning.

Amiral Ontagon föreslog sin flottas officerare att man när ”vargarnas” andra våg kom skulle man möta dem enligt scenario A, d v s i en cirkel. Därvid skulle de fyra kryssarna utgöra tyngdpunkten i alla fyra riktningarna, norr och söder samt väster och öster i cirkeln. Officerarna hade inga egentliga invändningar mot den planen varför Ontagon ansåg sig kunna ge ordern att vid nästa möte med fienden skulle scenario A följas.

Men rymdflottan från Vardaland under befäl av kung Willrad hade lärt sig av sitt förra möte. Den anlände i tre linjer, en mittersta något framskjuten och de två i andra ovan och nedan om mittlinjen. Det skulle nu inte gå för imperiets flotta att anfall ovan- och nedifrån. Ontagon som var en duglig befälhavare befallde omedelbart att hans flotta skulle omgruppera sig enligt scenario B.

Men kung Willrad tillät inte detta. När han såg att imperiets flotta försökte byta taktik satte han in sina rymdjaktplan med bomber enbart mot Store. Visserligen lyckades Stores rymdvärn fälla många av de anfallande rymdflygplanen, men tillräckligt många kom igenom för att släppa sina bomber. Store hade inte hunnit få en MMT-uppdatering, så bomberna gick genom kryssarens strålsköld. Bomberna var så många och så kraftiga att Store inte bara gjorde stridodugliga utan i praktiken blev ett vrak. Amiral Ontagon stupade när kommandobryggan exploderade. Även hans besättning på 2000 man omkom.

Det här var en katastrof. Hela imperieflottans högsta befäl, amiral Nadogan från Aloria, tvekade emellertid inte när han nästan omedelbart fick höra om kryssaren Stores förintelse. Han tog sig till ett speciellt skåp för kvanthopp. I experimentsyfte hade byggts två skåp varav det ena var placerat på kryssaren Måsen, en av de nya små slagskeppen. Han gick in i skåpet på amiraliteten i Nyrna och steg ut ur skåpet på Måsen. Han gick till kommandobryggan och lät meddela att amiral Nadogan var ombord på Måsen och hade tagit över befälet över flottan. Han befallde att scenario F skulle följas. När kaptenen på Måsen hörde det bleknade han. Det var det allra våghalsigaste scenariot,

Men det galaktiska imperiets flotta var vältränad och organiserade om sig mitt under slaget. Omorganisationen innebar att alla skeppen sökte upp en motståndare som de fångade och bordade. På Vardalands flotta hade man inte väntat sig något sådant drag. Så anmärkningsvärt framgångsrikt erövrades huvuddelen av ”vargskeppen” av imperiets rymdskepp. Endast ett par skeppt sköts i sank av de nya MMT-kanonerna. Bland dem var den ena av ”vargarnas” storkryssare där kung Willrad befann sig. Han stupade med sitt manskap.

är kejsaren fick höra stt amiral Ontanon stupat fördjupades hans vrede. Han gladde sig inte över att vargarnas huvudflotta nu defintivt besegrats. Han fick tag på amiral Nadogan som fortfarande befann sig på kryssaren Måsen. Han gav amiralen order om att omedelbart bege sig till Vardalands solsytem och på de två planeterna fälla en MM-bomb på vardera.

Nadogan försökte protestera men kejsaren svarade med iskall vrede: ”Om amiralen försöker hitta på några konster för att inte utföra denna order, kommer amiralen att vara utan arbete.” Så var kejsaren tyst några ögonblick och tillfogade: ”Utan arbete för all framtid!”

Nadogan hade inget val: att utföra smutsgörat eller bli avrättad. Han gjorde som han blivit befalld. Han släppte en MM-bomb på planeten Varda, sedan en på planeten Jolanda. Så fort det var gjort styrde han Måsen tillbaka till Nyrna. Han ville inte se verkan av en MM-bomb. Enligt teorin skulle en sådan bomb av mörk materia utveckla ett moln som skulle färdas runt en planeten två gånger och döda allt liv på sin väg. Vad Nadogan hade utfört var ett krigsbrott av grövsta slag. Kejsaren försökte trösta honom med att befordra honom till storamiral. Men det hjälpte inte. Han sade upp sig från flottan och återvände till hemplaneten Aloria. Där begick han snart självmord.

När kejsaren gav amiral Nadogan order om krigsbrottet informerade han inte visiren Eenar. Denne fick höra om det någon timme senare. Han åkte till det kejserliga slottet och fick omedelbart audiens.

”Ers majestät,” sade Eenar, ”jag har fått information om att min mor blivit svårt sjuk. Jag måste därför bege mig till Aloria. Eftersom jag inte vet hur länge jag kommer att vara borta så är det bäst att jag säger upp mig från befattningen som visir. Jag gör det med omedelbar verkan.”

”Det var tråkigt att höra,” svarade kejsaren. ”Visirens mor är en fantastiskt kvinna. Det är klart att visiren får ledigt för att hälsa på henne.

”Jag säger upp mig,” betonade Eenar. ”På denna punkt ändrar jag mig inte!”

Innan kejsaren hunnit reagera vände Eenar på klacken och gick mot reglerna vid en audiens ut från rummet utan kejsarens tillåtelse.

Eenar återvände inte till sitt kansli utan åkte raka vägen hem. Han sade till den överraskande Didí: ”Jag har sagt upp mig från visirjobbet. Kom nu, vi måste genast åka till Aloria innan kejsaren hinner sända polis efter mig.”

De tog sig till Aloria skåpvägen. När de steg ut ur skåpet på denna planet lyste solen på dem varm och skön. De var hemma efter alla öden och äventyr.

Men Eenar var bitter. ”Här har jag drömt om att kunna utbyta tankar om universum med varelser från andra planeter,” sade han åt Didí. ”Men den första planet med tekniskt avancerad befolkning vi möter utplånar vi. Frågan är om detta inte är en del av universums tragedi.”

Läs även novellen Legender från Aloria
Till Kulturmenyn.