Ingenjören Eenar steg ut ur ett smalt och högt skåp med en gammaldags ornamentik på yttre sidan av dörren. Skåpet stod mot bortre väggen i ett enkelt sovrum i en lägenhet i rymdimperiets huvudstad, Nyrna. Han var iklädd en åtsmitande svart dräkt, som behövdes för att genomföra den långa resa han nyss gjort. Därför öppnade han ett annat skåp som stod invid de första och tog fram kläder mera passande i en mäktig imperiehuvudstad. Han bytte. Därpå gick han till köket där han öppnade en dold ficka och tog fram en kuvert. Det innehöll de pengar som var gångbara i Nyrna, venerater kallade.
Ingenjör Eenar var en ganska kort, kraftig och muskulös man, ganska typisk för männen på planeten Aloria. Denna planet låg långt borta från Nyrna i en nebulosa eller sidogalax, kallad Dividi, till den stora Malströmsgalaxen där det rymdimperiets centrum befann sig. Aloria var så lång bort från Nyrna att det inte skulle ha gått att färdas från Aloria med raketer som använder syre och väte som bränsle. Men ingenjörerna på Aloria hade varit uppfinningsrika och konstruerat rymdskepp som drevs av kraftfull negativ gravitation. Det var med sådana antigravskepp som män från Aloria en gång hade hittat till Nyrna och landat på planeten.
Alorianernas ankomst väckte stor uppståndelse på Nyrna. Där hade man aldrig varit särskilt tekniskt intresserad utan fann det angeläget att ordna och organisera samhället. Nyrna behärskades av en byråkrati med en kung i spetsen. Vid hans sida fanns en visir, som ledde en regering. Alla som ville ha lite inflytande på det stela samhället måste ha kontakter med kungens stora hov.
Byråkratin på Nyrna drabbades av mindervärdeskomplex när de kom underfund med hur lång väg antigravskeppen från Aloria egentligen hade färdats. Men så gick några generationer och även på Nyrna lärde sig människorna bygga antrigravkepp och färdas mellan stjärnorna. Då tog lusten att organisera människornas liv åter över handen och Nyrnas rymdgeneraler med stöd av planetens byråkrati skapade ett rymdimperium. Steg för sten vann de kontrollen över alla planeter med teknisk eller byråkratiskt civilisation och infogade dem i imperiet. Som överhuvud för ett rymdimperium kunde inte en kung vara utan det måste vara en kejsare.
Emellertid stod det rymdimperiet inför en stor kris vid tiden för ingenjör Eenars ankomst till Nyrna. Men det visste inte kejsare Sadang XIV. Inte heller hans hov, bortsett från den mäktiga visiren Ramdang. Han hade blivit informerad av den Kejserliga säkerhetstjänsten att någonting var på gång på en planet i imperiets utkant, men avfärdat det som betydelselöst. Men på planeten Aloria i sidogalaxen Dividi visste man vad som var igång. Man inväntade bara det rätta ögonblicket för att slå till.
Men så avled kejsare Sadang XIV. En ny kejsare skulle tillträda.
Det kejserliga rymdimperiet omfattade egentligen bara en del av galaxen, endast det i sig ganska vida området mellan centrum och Dividi. Nära centrum i praktiken i början av den inre galaktiska armen byggde imperiet på ett par planeter och tre månar medan det i den yttre armen fanns flera tiotal planeter och månar och slutligen i Dividi fem planeter.
De uppfinningsrika ingenjörerna på Aloria hade inte bara nöjt sig med att uppfinna antigravskepp utan även lyckats göra ytterligare en revolutionerande uppfinning, nämligen kvanttunnlande för atomer. Tidigare hade man bara kunnat få kvantumpartiklar att utan tid förflytta sig från A till B. Men nu kunde man sända föremål och till slut även människor från A (läs månen Murta) till B (läs planeten Aloria)
Månen Murta var en av 18 månar som kretsade kring gasplaneten Jujju i Alorias solsystem. Kolonisterna på Murta hade vägrat ingå i galaktiska imperiet. Då den den var för besvärliga att nå hade Nyrna-byråkraternas valt att lämna den i fred. Men Alorias ingenjörer färdades med specialbyggda rymdfarkoster till Murta och upprättade där en experimentstation. Utan att kejsaren och hovet på Nyrna fick reda på det började ingenjörerna på Murta hålla kontakt med sina kolleger på Aloria genom kvanttunnlande.
Vad gäller kejsarnas egen historia blev den första kejsaren i det nya galaktiska imperiet Artón. Han hade varit en förslagen byråkrat. Nu blev han en maktlysten kejsare. Han förstod att makten låg hos lydiga soldater så han byggde upp en galaktisk här med rymdflotta, drönare och självstyrande pansarvagnar förutom infanteribrigader med fotsoldater från alla planeterna och månarna (utom Murta). Han betalade båtsmännen och infantaristerna ganska bra.
Artón efterträddes av sin son Sadang I. Efter honom kom hans son Artón II. Men så började grundläggarfamiljen degenerera. Det blev viktigare att festa med hovet än ta hand om imperiets alla ärenden som hans företrädare gjort. När rymdflottan höll på att göra uppror på grund av misskötseln, valde en amiral att avsätta kejsaren och låta rymdflottan utropa honom till ny kejsare. På det sättet fick imperiet kejsare Oblón I.
Ingenjörerna på Murta arbetade vidare med att utveckla tekniken för kvanttunnlande av människor. Det tog tid. När kejsare Sadang XIV efterträddes av sin son fanns bland åskådarna till ceremonin även ingenjörer från Murta. Genom att bygga en mellanstation på planeten Grundina i yttre armen kunde de nå Nyrna snabbare än någon som färdades med rymdskepp drivna av antigravmotorer. Med detta steg började förberedelserna för ingenjörerna från Aloria att återta den makt, som de ansåg sig ha förtjänat med sina revolutionerande uppfinningar.
Det medeltida skåpet
Till staden Nyrna på planeten Nyrna anlände ingenjören Eenar dagen före ceremonin och festligheterna som skulle kröna kronprins Sadang till kejsare Sadang XV. Eenar steg ut ur tunnlingsskåpet som stod i en lägenhet i en förstad till staden Nyrna. Skåpet han lämnade såg ut som ett gammaldags, dyrbart skåp med träsniderier på dörren. Dessa var gjorda i en stil som utvecklats av feodaladeln på Aloria för länge sedan. Eenar tänkte inte på det när han stängde skåpet bakom sig. Han äppnade dörren till ett andra skåp invid och bytte sin tättsittande mörka dräkt till en klädsel anpassad till dagens mode i Nyrna. Därefter vandrade han till köket och tog ett kuvert med pengar på den överenskomna platsen.
Nu råkade det sig så att kejserliga säkerhetstjänsten hade lägenheten under bevakning. Den hade fått tips om att många personer gick ut från lägenheten men färre gick in samt att ingen tycktes bo där. Den var alltid tyst nattetid.
Tjänstens hemliga spanare noterade att en man som såg ut som en alorian lämnade lägenheten denna dag på morgonen. Senare på dagen anlände den person som sade sig bo i lägenheten och gick in. Han såg också ut att vara alorian. Han var bara en stund i lägenheten och gick sedan sin väg.
Säkerhetstjänstens spanare gick in i lägenheten senare på dagen efter att ha fått grönt ljus. De förvånades över det praktfulla klädskåpet i den annars spartanskt inredda lägenheten. När de öppnade dörren fann de skåpet vara tomt, vilket gjorde dem ytterligare förundrade. Skåpet fotograferades på från utsidan och insidan. På högkvarteret kunde experter fastslå att skåpet var från aloriansk medeltid. Sådana skåp var rara också på Aloria och detta skåp hade endast en motsvarighet på Nyrna, nämligen exemplaret i den alorianska avdelningen på Nyrnas galaktiska museum. Där fanns det samlingar av föremål från alla planeter.
Därtill påträffades undangömt i köket i lägenheten ett kuvert innehållande en ganska stora summa pengar. Kuverten var lite speciella. De var tillverkade i Nyrna, men i den alorianska enklaven, även kallad ”Lilla Aloria”. Misstänksamma som man alltid var på säkerhetstjänsten började man nu övervaka också den formella lägenhetsinnehavaren och mannen som plötsligt lämnat lägenheten denna morgon, alltså ingenjör Eenar.
Eenar hade denna morgon tagit sig till ”Lilla Aloria”. Där hyrde han ett rum på ett litet hotell. Dagen använde han till att gå runt bland skyskraporna i den del av Nyrna där kröningsceremonin skulle äga rum. Spanarna tyckte det var som om han inspekterade platsen som inför ett sabotage.
Så på kvällen när Eenar satt i en restaurang mitt emot sitt hotell kom en bländande vacker kvinna fram till hans bord. Men hon var otvivelaktigt alorian. Det framgick också när hon presenterade sig med en dialekt som endast talades i Alorias huvudstad. Hon sade sig heta Didí. Hon hade hört att han nyss hade kommit från Aloria och ville höra vad som hänt där. Under normala förhållanden skulle Eenar ha dragit öronen åt sig, men Didí var den vackraste kvinna han någonsin sätt. Han blev som bedövad. Hänförd pratade han med henne. Kvällen gick snabbt. Utan att han behövde be henne gick hon med honom över gatan till hans hotell och med upp på hans rum. De gick till sängs. Efter det extatiska samlaget frågade hon honom hur han kommit till Nyrna.
— Jag tunnlade hit, avslöjade han fortfarande uppfylld av älskogen.
— Hur då tunnla, undrade Didí.
— Vi har utvecklat en teknik som gör det möjligt att utnyttja kvanttunnlande för att färdas från Aloria till Nyrna, sade han. Så började han pussa och smeka henne igen.
Snart älskade de en andra gång. Eenar somnade efter alla ansträngningar. Men Didí steg upp från bädden, klädde på sig och gick sin väg. I taxi åkte hon raka vägen till den kejserliga säkerhetstjänstens huvudkontor och berättade där vad hon hört av Eenar.
Det resulterade i att säkerhetstjänsten i en hemligt operation bröt sig in i Eenars sovrum på hotellet tidigt på morgonen. De väckte honom, förklarade honom anhållen och tog med honom till säkerhetstjänstens högkvarter.
Där sattes Eenar i en cell. Han borde vara orolig över vad som hänt men han var så uppfylld av den vackra Didí. Omväxlande mindes han hur de älskat, omväxlande drömde han om vad de skulle göra tillsammans.
Vid elvatiden på förmiddagen fördes han in i ett naket förhörsrum. Förhörsledaren bjöd honom på en senkommen frukost. Medan han tuggade på en brödbit frågade förhörsledaren hur han kommit till Nyrna
— Med rymdskeppet från Kuranda, svarade Eenar mellan tuggorna.
— Det finns ingenting i rymdskeppets resehandlingar som bekräftar Ert påstående, sade förhörsledaren.
— Då måste det ha skett ett misstag, framhöll Eenar och svalde en klunk av nyrniskt kaffe. Sedan grimaserade han. — Ert kaffe smakar förfärligt!
— Bättre kaffe kan Ni inte hoppas på de närmaste åren, svarade förhörsledaren. Ni har olagligt tagit Er till Nyrna. Det kan ge många år i fängelset. Men ni kan hoppas på en reducering av straffet om Ni berättar om hur Ni verkligen tog Er hit.
— Ni hotar i onödan, svarade Eenar. Ni måste kolla en gång till med rymdtrafikbolaget.
— Det har vi som sagt gjort, svarade förhörsledaren. Men kan det förhålla sig så att Ni kom hit genom att stiga ur ett medeltida alorianskt skåp?
Eenar bleknade. Vad hade han inte berättat för den älskade Didí i natt?
— Jag säger ingenting, om jag inte får träffa Didí först, sade han.
Kronprinsens revolution
Kronprinsen Sadang höll på prova sin ceremoniella dräkt inför ceremonin nästa dag. Visiren Ramdang tittade in hos prinsen.
— Är allt i sin ordning, Ers höghet, frågade han.
— Måste jag verkligen ha på mig den här löjliga dräkten, frågade kronprinsen.
— Det är en sedvänja sedan Sadang den förstes tid, förklarade visiren.
— Jag undrar om det inte vore dags att bryta med alla de dumma traditionerna, utbrast kronprisen.
— Vad menar Ers höghet? Traditionerna ger det kejserliga imperiet dess stabilitet, framhöll visiren.
— Det tror jag inte, svarade kronprinsen. Alorianerna har uppfunnit en ny transporteknik, som kommer att förändra allt.
— Hur vet Ers höghet om det, frågade visiren häpet.
— Ja, är det inte intressant att Ni vet om denna teknik, men att Ni har inte berättat för mig om den, sade kronprinsen.
— Det var min avsikt, men jag har inte hunnit ännu, försökte visiren försvara sig.
— Hur är det med den alorianska ingenjören som ni håller fången, frågade kronprinsen. Borde jag inte ha fått veta om honom?
— Det finns ingenting att berätta om honom, svarade visiren. Han har bara tagit sig olagligt till Nyrna.
— Verkligen! Så visiren försöker säga att han inte vet att denne ingenjör är expert på den nya tekniken. Kronprinsen sade detta med skärpa i rösten.
Den sluge visiren stod för en gångs skull handfallen.
— Jag vill att ingenjör Eenar omedelbar hämtas hit till slottet, sade kronprinsen befallande. Sedan vände han visiren ryggen. Han såg sig i spegeln och möttes vid åsynen av en gammaldags hovfåne i en färggrann dräkt.
— Jag tror jag byter till en vanlig frack till ceremonin, sade han. Det kommer att signalera att en ny tid har börjat.
— Ers höghet, det kan Ni inte göra, hörde han visiren säga bakom sig.
Kronprinsen vände sig om. — Är visiren fortfarande här, utbrast han med arg röst. Jag befallde Er att hämta hit ingenjör Eenar!
— Men Ers höghet..., började visiren.
— Jag tror det är dags för visiren att pensionera sig, konstaterade kronprinsen. Jag ska genast tillkännage det i offentligehten.
— Ramos, ropade kronprinsen. Tag visiren och för honom till östra kammaren. Se till att han hålls isolerad där under ceremonin.
Visiren försökte protestera när två man förde bort honom från kronprinsens våning i slottet. — Ers höghet kan inte göra så här, ropade han förtvivlat.
I säkerhetstjänstens häkte väntade ingenjör Eenar från Aloria att han skulle få träffa sin älskade kvinna, den underbara Didí. Hon var visserligen en bedragare som utnyttjat honom. Men det gjorde ingenting. Han var helt besatt att denna den vackraste av kvinnor, den ljuva Didí.
Men ingen Didí kom utan i stället var det två manliga agenter som öppnade dörren till cellen och sade att han skulle följa dem.
— Inga handfängsel, sade Eenar frågande.
— Vi har fått order om att föra Er till slottet som en fri man, upplyste den ena agenten.
Så fördes Eenar till sin överraskning till det kejserliga slottet i staden Nyrna. Det låg utanför alla skyskrapor mitt i en grandios park. Slottet var ett galet tabernakel, som gestaltade Nyrnas imperietänkande med en pelare för varje planet och måne som löd under kejsaren. Eenar fördes uppför trappor och längs långa korridorer till ett rum, där kronprinsen stod omgiven av skräddare och hovmän.
— Var hälsad ingenjör Eenar, sade kronprinsen med en behagligt vänlig röst. Det hedrar oss att en så framstående tekniker som Ni, ingenjör Eenar, har vänligheten att besöka oss.
— Var hälsad kronprins Sadang, svarade ingenjören. Men jag är inte här av fri vilja.
— Vi ber om ursäkt för säkerhetstjänstens agerande, sade kronprinsen. Men skulle vi ha genast blivit underrättade om Er ankomst till Nyrna skulle vi ha kunnat sände Er en mera formell inbjudan.
— Tack, kronprinsen, svarade Eenar. Vad kan jag göra för kronprinsen?
— Det är första gången vi träffas, sade kronprinsen. Men jag har fått så många rapporter om Er från Aloria att jag tycket jag känner Er som en gammal vän.
”Herregud, vad säger mannen,” tänkte Eenar. ”Skulle han känna mig som en vän?”
— Jag förstår att ingenjören tycker vad jag säger är överraskande, fortsatte kronprinsen. Men jag har känt till tekniken för kvanttunnlande från början liksom jag har kunskap om Ert förfinande av tekniken.
— Men hur är det möjligt, undrade Eenar. Vi har hållit hela företaget strängt hemligt.
— Ja, ni har verkligen lyckats, medgav kronprinsen. Säkerhetstjänsten vet ingenting om era tunnlingsskåp.
— Men hur kommer det sig att kronprinsen känner till dem, frågade Eenar.
— Det är en lång historia, svarade kronprinsen. Det får vi ta en annan gång. Jag har kallat ingenjören till slottet för att erbjuda Er platsen om min visir. Visir Ramjang har nämligen pensionerat sig och jag behöver en ny visir.
Eenar stod tyst några ögonblick. Sedan sade han: — Jag tackar kronprinsen för det hedrande förtroendet. Men det är just nu inte möjligt för mig att acceptera. Jag är nämligen helt upptagen av en sak.
— Vad skulle det vara, undrade kronprinsen.
— Det är frågan om en kvinna, som jag blivit hopplöst förälskad i, berättade Eenar ärligt om än något generad.
— Menar ingenjören Didí, frågade kronprinsen.
När kronprinsen såg glansen som glimtade till i Eenars ögon klappa han i händerna. — Hämta Didí, befallde han.
Efter några ögonblick kom Didí, underskön som alltid, in i rummet.
— Du har träffat ingenjör Eenar, inte sant, sade kronprinsen frågande till Didí. Hon nickade.
— Nu är det så att jag skulle behöva Eenar som visir när jag i morgon blir kejsare, sade kronprinsen. Men han vägrar med mindre än att först får gifta sig med dig.
Didí stod som fallen från skyarna. Eenar såg ut att vilja protestera.
— Eftersom du är anställd hos mig, sade kronprinsen till Didí, befaller jag dig att gifta dig med blivande visiren Eenar.
Jättegalaxen med sex armar
Visiren Eenar med sin hustru, den vackra Didí, promenerade en varm kväll i den kejserliga parkens mörkaste del. Därifrån kunde man se stjärnhimlen i all dess prakt utan att störas av den bländande återglansen från staden Nyrnas alla lampor.
— Jag är alltid så tacksam när jag tänker på du gick med på att gifta dig med mig, sade Eenar eftertänksamt medan de gick längs grusgången i parkens bortre del.
— Vad pratar du om, frågade Didí. Dåvarande kronprinsen befallde mig att gifta mig med dig. Hon var tyst ett ögonblick. Sedan sade hon lite blygt: — Kanske jag fogade mig utan protester under påverkan av ditt intensiva sätt att älska mig under vår första natt tillsammans.
— Jag kan inte heller glömma den natten, sade Eenar.
Långsamt gående på en svagt upplyst väg försjönk båda i tankar. Kronprinsen hade låtit sig vigas till kejsare inte utan rabalder. Han kom till ceremonin inte bara i långa svarta sidenbyxor och en svart sidenkappa som gick ner till knäna utan han krävde också av översteprästen att bli kejsare Mojang I. Översteprästen protesterade, men kronprinsen tog fram en liten strålpistol.
— Om översteprästen försöker säga ett annat namn än Mojang kommer jag att döda översteprästen, sade kronprinsen. Jag kommer att säga att terrorister försökte skjuta mig men träffade översteprästen.
Översteprästen var mycket blek när han genomförde kröningen i Nyrnas huvudtempel och satte på kronprinsens huvud den kejserliga imperiekronan, där de viktigaste planeterna i imperiet snurrade som kulor runt kejsarens huvud. — Se hans kejserliga majestät Mojang den förste, utropade han och räddade därmed sitt liv.
Allt detta blev kritiserat i press och på internet. Men ungdomarna gillade Mojang I:s nya stil med följd att de konservativa fick böja sig.
Den nya kejsaren visste att kronan såg fånig ut. Så fort han satt sig på imperietronen, som alltid stod centralt vid sidan om symbolen för det första berget i templet, tog han av sig kronan och ersatte den med ett ganska brett pannband av vit platinum. Därpå lät han staden Nyrnas borgmästare utnämna honom till hederborgsmästare och till tecken för det satte en dyrbart utformad dagbricka på hans bröst, hängande i ett juvelprytt band runt hans hals. I dagbrickan hängde imperiets alla bebodda planeter och månar som små runda plattor med en diamant i mitten. Med pannbandet på huvudet och dagbrickan väl synligt åkte han i en bilkortege genom staden Nyrna, bejublad att tätt packade led av åskådare.
Tillbaka i slottet var det första han gjorde att viga Eenar och Didí, en rättighet han fått i och med kröningen. Därpå utsåg han formellt Eenar till visir. I nästa steg skildes de åt för att förbereda sig för festen till kejsarens ära i den kejserliga parken. Den blev mycket lyckad (och pågick i tre dagar).
Eenar gjorde en del nybörjarmisstag som visir, vilket kejsaren verkade att ha väntat sig och följaktligen förlät sin nye visir. Den kejserliga statens tjänsteman skrattade åt dem bakom den nye visirens rygg. Men när Eenar blivit varm i kläderna upphörde skratten, den kejserliga statsförvaltningen hade aldrig fungerat så effektivt som under denne f d ingenjörs ledning.
Didí verkade trivas som det kejserliga imperiets första dam, ty än så länge hade kejsar Mojang I inte gift sig. Även om visiren Eenar alltid gick att få tag på oberoende av dygnets tider, såg han ändå till att vara ganska mycket tillsammans med sin älskade Didí. Promenaden i det mörka hörnet av den kejserliga parken var ett av dessa ögonblick.
Eenar förde sin fru till en lite upphöjd plats där det fanns en bänk. De satte sig där. När Eenar tryckt på en knapp böjde sig ryggstöder bakåt. Halvliggande kunde se upp mot himlen. — Ser du, sade han. Här ser man vår galax i all sin prakt. Ett pärlband av stjärnor som täcker nästan hela himlen. De större stjärnorna är våra grannar.
Han pekade ut dem och nämnde dem vi namn. — Det är en underbart vacker galax vi bor i, sade Didí.
— Ser du där nere till höger, sade Eenar. Där är en vit fläck eller ett vitt monln. Det är en av våra granngalaxer.
Han tog fram ett föremål ut fickan. – Den här kikaren är kopplad till en av astronomernas satelliter, som kretsar strax ovanför Nyrnas atmosfär. Den ger en förstoring som inte en vanliga kikare ger. Ser du på den vita fläcken med kikaren kan du se att denna granngalax är en riktig bamsing med hela sex armar.
Didí tittade på galaxen genom den speciella kikaren. — Det är verkligen en bamsing, sade hon. Den ser nästan otäck ut!
— Det är en så stor galax, framhäll Eenar, att på någon av dess många, många planeter står just nu en intelligent varelse och ser på vår galax.
— Tror du verkligen det, undrade Didí.
— Galaxen är så stor att sannolikheten är hög för att vi har en betraktare där.
— Tror du vi någonin kan få kontakt med en värld så långt bort, frågade Didí.
— Det är jag övertygad om att vi gör en dag i framtiden, svarade Eenar. Vi måste träffa intelligenta varelser från andra galaxer och diskutera vad vi kan göra åt vårt universums öde.
Läs även nästa novell om Storamiral Omagon.