Kejsare Mahjong den första av det Galaktiska imperiet i Malströmsgalaxen har blivit gammal. Han sitter i sitt storståtliga palats i Nyrna och härskar enväldigt sitt Galaktiska imperium. Han möter sitt råd en gång i veckan. Annars tar han sällan emot någon i sin speciella svit i det imponerande palatset.

Till vänster dörrarna till denna svit. Till höger en grupp med stolar kring ett bord. Framför dörrarna står två män utrustade med hillebarder vakt. De har röda uniformer.

”Snart är vårt vaktpass slut,” säger Ergon, den ene av vakterna, till Bardak, den andre.

”Nyrnig vare lov,” svarar Bardak. ”Det är ganska meningslöst att stå här och vakta när ingen begär audiens.”

Efter en paus frågar Bardak: ”Har du råkat kejsaren?”

”En gång,” svarar Ergon. ”Han verkade ganska trött, men frågade ändå hur jag mådde.”

”Han lär vara mycket gammal,” säger Bardak i frågande ton.

”Han har levt åtminstone i två normala livslängder,” svarar Ergon.

”Det måste vara en förbannelse,” konstaterar Bardak.

”Det sägs att det är det,” säger Ergon.

Hörs avlägset rop och skrik som när en folkmassa härjar på gatorna.

”Det tycks vara kravaller idag igen,” konstaterar Ergon.

”Det har blivit riktigt ont om mat,” säger Bardak. ”Det ryktas om att all samfärdsel mellan imperiets planeter har upphört.”

”Det är länge sedan Nyrna på egen hand kunde försörja sin väldiga befolkning,” säger Ergon. ”Importen till Nyrna ska ha upphört om det är som du säger. Inte undra på att människorna är missnöjda.”

”Men var är kejsarens mäktiga rymdflotta,” frågar Ergon. ”Den borde skydda transporterna mellan planeterna.”

”Det är det som är det underliga,” säger Bardak. ”Det verkar som flottan bara försvunnit.”

”Det är inte möjligt,” säger Ergon. ”Rymdflottan besegrade de giriga vargmänniskorna och på grund av att flottan valde att vara kejsaren trogen misslyckades visir Jilrogs statskupp.”

”Ja, rymdflottan är vår trygghet,” säger Bardak. ”Det är troligen katastrof om den verkligen skulle försvinna.”

In från vänster två män. Båda är iförda rymdflottans svarta uniformer. Den ena har axelklaffar med fyra strålande stjärnor. De går fram till vakterna.

”Jag måste få träffa kejsaren,” säger mannen med stjärnorna på axelklaffarna.

”Det går inte, amiral Didrik,” svarar Ergon. ”Kejsaren har gett order om att han på inga villkor får störas.”

”Sådana beslut gäller inte nu,” säger amiral Didrik. ”Imperiets framtid står på spel!”

”Beklagar,” säger Bardak. ”Vi lyder direkt under kejsaren och kan bara följa hans order.”

”Träskallar,” skriker amiralens adjutant.

Han försöker tränga sig förbi vakterna. De fäller omedelbart sin hillebarder som de bildar ett X.

”Amiralen och adjutanten får vänta därborta,” säger Ergon. ”Under tiden kan vi försöka underrätta kejsaren att amiralen har ett angeläget ärende.”

Motvilligt går amiral Didrik och adjutanten, löjtnanten Nirnak, och sätter sig på var sin stol i sittgruppen till höger. De samtalar med låga röster.

”Hur länge kan vi vänta,” frågar adjutant Nirnak.

”Ja, läget är minst sagt besvärande,” säger amiral Didrik. ”Kejsaren har nu två fiender. Den ena består av den pöbel som håller på att samlas utanför slottet. Den andra är den fientliga rymdflotta som håller på att landa i rymdhamnen.”

”Vad kan vi göra,” frågar adjutanten ånyo. ”Här kan vi bara inte sitta!”

”Det måste vi göra ett tag,” säger amiralen en smula uppgivet.

”Varför måste vi vara beroende av en tyrannisk kejsare som levt lång över sin tid,” undrar adjutanten.

”Jag misstänker att vi nu har att göra med straffet för hans stora brott,” säger amiralen.

”Menar amiralen kejsarens beslut att låta utplåna allt liv på planeterna i Vargsystemet,” frågar adjutanten.

Innan amiralen hinner svara hörs kraftigare rop och skrik utifrån, nu ackompanjerat av bultningar. In från vänster kommer en officer i röd uniform.

”Pöbeln försöker storma slottet,” ropar han medan halvspringer in. ”Livvakten mobiliseras. Menige Bardak ska ansluta sig till truppen som motar bort pöbeln!”

Officeren och Bardak avlägsnar sig. Ergon står ensam vakt framför dörren. Ropen och skriken utifrån ökar. Amiral Didrik och hans adjutant reser sig och för handen till sina handeldvapen. Plötsligt slås dörren till vänster upp och den åldrige kejsaren stapplar irriterad in i mottagningssalen. Han är klädd i en elegant rökrock. Bakom honom kommer hans oroliga betjänt i betjäntuniform.

”Vad är det för bråk,” frågar kejsaren med hög, lite darrande röst. ”Jag har ju sagt att jag inte vill bli störd!”

Så får kejsaren syn på amiralen. ”Didrik, vad gör du här?”

”Ers majestät,” säger amiralen. ”Fienden håller på att landa trupp i rymdhamnen. Ers majestät måste evakuera till Ninán!”

”Ja, Ninán är en trevlig stad,” svarar den åldrige kejsaren och får något drömmande i blicken. Men så kommer han tillbaka till nuet: ”Det är ingen fara. Livvakten håller säkert fiendetruppen tillbaka.”

”Ers majestät, livvakten är uppehållen av den pöbel som härjar här i Nyrna,” svarar amiralen. ”Det finns ingen trupp som försöker hindra fiendens landsättningar.”

”Varför har ingen sagt till mig att en pöbel härjar i Nyrna,” frågar kejsaren upprörd.

”Troligen därför att Ers majestät gett stränga order om att inte bli störd,” svarar amiralen torrt. ”Vi måste bege oss till slottets baksida. Där väntar en hopper.”

Amiralen och adjutanten tillsammans med betjänten leder den förvirrade kejsaren genom dörren in i hans svit. Menige Ergon av livvakten följer lite tveksamt efter.

Till nästa scen: På flykt i Ninán