ans eminens, visiren av det kejserliga rymdimperiet, ingenjören från Aloria, Eenar, hade ett fantastiskt kansli i huvudstaden för den kejserliga rymdimperiet på planeten Nyrna. Hallen var tre våningar hög under en väldig kupol, som hade en ring av fönster stax under taket. I övrigt var belysningen elektrisk. Lamporna hängde i trådar från vägg till vägg ovanför de arbetande. Det fanns flera grupper av datorskärmar. En grupp som hade i centrum ett slags storbildsskärm var ägnad år kejsaren. En annan grupp bestod av en rundel av skärmar runt ett skrivbord med kamera. Det var där visirens departementchefer kunde mötas. Därtill fanns skärmarna på visirens egentliga arbetsbord och skärmarna för de fem olika sekreterarna. Det stora rummet såg ut som ett hav av skärmar.

Därutöver hade den stora kanslihallen mindre sidorum. Först fanns ett ganska stort lunchrum till vilket hörde ett kök med fast personal. Där bjöd visiren på lunch för gäster som var viktiga av olika anledningar. Intill det fanns ett lunchrum för personalen. Därpå följde ett rum där visiren kunde vila sig eller rentav övernatta vid t ex kriser. Till det hörde också en toalett med dusch. Därefter låg ett rum dit visiren kunde bjuda in gäster av olika slag för informella samtal. Det hade ett fönster ut mot en trädgård.

Eenar satt vid sitt arbetsbord när det kom en signal från den högsta ledningen för rymdflottan. Amiral Urgon meddelade personligen visir Eenar att iakttagelser av ”flygande tefat” hade återkommit.

”Har amiralen sänt upp våra egna ”flygande tefat”,” frågade Eenar.

”Vi väntar på kejsarens beslut,” svarade amiralen.

Visiren tackade för informationen. Han förflyttade sig genast till storbildskärmen och zoomade över en anhållan om audiens. Kejsar Mojang I svarade nästan omedelbart.

”Ers majestät,” inledde Eenar. ”Spionskepp från Jolanda har åter dykt upp på vår himmel. Vi borde sända upp våra rymdjaktplan.”

”Tack före upplysningen,” svarade kejsaren. ”Men jag ha delegerat beslutsrätten i denna fråga till amiral Urgon.”

Visiren visade inte hur irriterad han var. ” Amiral Urgon har plötsligt börjat röra sig med mycket venerater,” sade han som om han bytt ämne.

”Jag har fått samma rapport från säkerhetspolisen,” svarade kejsaren.

Visiren var tyst några ögonblick. Sedan sade han: ”Jag tänker avsätta amiral Ugron.”

” Och be mig utnämna amirallöjtnanten Nagadon i hans ställe,” undrade kejsaren och såg finurlig ut.

Visir Eenar log mot kejsaren. ”Ers majestät genomskådar mig alltid,” sade han.

”Visiren har min välsignelse,” sade kejsaren och stängde av kontakten med en handrörelse.

Kejsarens svar utlöste en febril aktivitet i visirens kansli. Handlingar uppställdes om amiral Urgons avsked och sändes till denne. Andra handlingar utnämnde amirallöjtnant Nagadon till full amiral och chef för rymdflottan. Därmed skulle han också leda luftförsvaret för planeten. De sändes också iväg.

När allt detta var gjort kontaktade visir Eenar sin vän amirallöjtnanten, numera amiralen Nagadon från sin skärm på arbetsbordet. Det ansikte som kom upp på skärmen var ganska typiskt för en person från planeten Aloria i den stora ljusfläcken längst bort från Nyrna. Nagadon hade rak näsa, långt mellan ögonen, stor mun och brunt hår. Ögonen hade samma gröna färg som den undersköna Didi, Eenars hustru.

”Jag har avsatt Urgon och utnämnt dig till amiral och hans efterträdare,”sade Eenar till Didis bror.

”Tackar,” svarade Nagadon. ”Inte att förglömma att jag är din frus broder. Har du gått över till svågerpolitik?”

”Det kan verka så,” medgav Eenar, ”men vi är alla från Aloria och inte lika lätta att muta.”

”Åh, jag förstår vad du menar,” sade Nagadon. ”Som din nya överbefälhavare kan jag meddela att ”vargarna” från Jolanda har bytt taktik. Efter ett snabbt svep av spionerade har de försvunnit.”

Eenar visslade till. ” Har de lämnat spionsatelliter i rymden nära Nyrna.”

” Det ska jag ta reda på så fort jag installerat mig,” svarade Nagadon.

Som ny överbefälhavare visade sig Nagadon vara så effektivt som Eenar väntat. Spionsatelliterna spårades snabbt upp och förstördes. Samtidigt hittade Nagadons rymdjaktplan moderskeppet och utsatte det för beskjutning. Det försökte ge sig iväg men hanns fatt av en kryssare, som förintade det.

Under ett samtal på tremanhand, där kejsar Mojang mötte sin nye överbefälhavare, Nagadon, efter introduktion av visir Eenar, kom de tre överens om att det fanns skäl att vara oroad över utvecklingen i Vardalandets solsystem. Nagadon uppdrogs komma med en utredning om vad som kunde göras.

En som inte var nöjd över sakernas tillstånd var den f d överbefälhavaren, amiral Urgon.

ardalands härskare kung Farad avled plötsligt under mystiska omständigheter i sitt slott i kungadömets huvudstad på planeten Jolanda. Därmed blev kronprinsen Willrad kung över Vardaland, som dess invånare kallade de två närbelägna planeter som kungadömet omfattade i ett solsystem lång nere på den inre armen av Malströmsgalaxen.

De intelligenta varelserna på Vardalands två planeter hade utvecklats från vargar. De hade utdraget käkparti med en nosliknande näsa och ingen panna. I stället sträckte sig deras bakhuvuden åtminstone fem centimeter längre bakåt än fallet var med människorna i det galaktiska impieriet. De stora spetsiga öronen satt överst på huvudet. Över hela ansiktet och huvudet växte en kort päls. I öronen på det galaktiska imperiets människor lät deras tal som skall, gläfsanden och morrningar.

Kronprins Willrad utropades till kung i en TV-sänd ceremoni på trappan till kungliga hundkojan, förlåt slottet. Därefter inleddes ett allmänt festande i en vecka. I parkerna i alla städer på de båda planeterna bjöd den nya kungen den lokala eliten på en storslagen måltid. Han gjorde vidare ett slags Eriksgata genom att ceremoniellt och TV-bevakat åka i en jublande procession genom först huvudstaden på Jolanda och sedan även i huvudstaden på den koloniserade planeten Varda. I ett fordon anslutet till processionen kastade två av kungens betjänter ut varggodis, d v s inbakat och glaserat kött (en utveckling av t ex ravioli) på båda sidor om processionen. De giriga undesåtarna kastade sig över dessa gåvor och kröp omkring på marken efter det processen passerat. Det var en allmän bedömning att kung Willrads varggodis hade varit bättre än det hans far hade delat ut vid sin kröning.

Vid den nye kungens första konselj avskedades huvuddelen av personerna i chefsbefattning i den kungliga administrationen. Därpå utnämndes de nya kungatrogna personer som skulle ersätta de avskedade cheferna. Slutligen utsågs en amiral vid rymdflottan att assistera kungen att finna en lösning på agressionen från det kejserliga imperiet på planet Nyrna. Kungen var mycket upprörd över att imperiets rymdkryssare hade förstört två av kungadömet Vardalands moderskepp för rymdjaktplan.

Det tog några månader innan den nya kungen fick tid att träffa amiral Monrad. Denne hade använt tiden väl. För kungen kunde han framlägga en rad förslag. Han föreslog att moderskeppen för rymdjaktplanen skulle utrustas en tyngre artilleri för att kunna hålla fiendens krigsskepp på avstånd. Därutöver skulle byggas en serie på flera skepp av den storlek och med den eldkraft som imperiets kryssare hade.

Kungen tog del av förslagen med förtjustning. Han godkände dem alla. Med tillräcklig eldkraft hos sin rymdflotta skulle Vardaland kunna stå emot imperiets aggression med lätthet.

En stor upprustning satte igång. Men den tog tid. Vardalandets ”vargar” hade inte erfarenhet nog att bygga rymdkryssare med massiv eldkraft. Det första exemplaret som blev färdigt orkade inte lyfta från marken. Man tvingades minska på antalet artilleripjäser innan vikten blev sådan att rakterna orkade lyfta skeppet. Men väl i rymden visade det sig svårmanövrerat, kanonerna, som skulle kunna skjuta åt alla håll, klarade inte uppgiften och det kanske mest problematiska kontakterna mellan skeppets olika delar fungerade inte. Kaptenen kunde inte få en order att nå alla ombord. Det stora rymdskeppet kunde inte fungera som en samordnad enhet.

Efter en serie fortsatta misslyckanden fick man till slut fram en rymdkryssare som inte var för tung men ändå hade stor eldkraft och som kunde fungera som en enhet. Det tog ytterligare några år innan man hade tillgång till en rymdflotta med bestyckade moderfartyg ledsagade av fem kryssare. Vid en högtidlig ceremoni sändes den mot planeten Nyrna för att slå ut imperiets rymdflotta och besätta huvudstaden. Med ombord var kung Willrad.

tt nytt skåp prydd med en ornamentik som hämtats från Nyrnas medeltid hade ställts upp just vid ingången till kejsar Mojangs privata svit i det kejserliga slottet i Nyrnas huvudstad. Framför det hade samlats kejsaren själv, hans visir Eenar, amiralen Nadagon och deras adjutanter. Alla vara klädda i åtsmitande svarta dräkter.

”Varsågod Ers majestät,” sade visir Eenar, stig in i skåpet.

”Kan visiren inte gå först,” frågade kejsaren.

”Givetvis,” svarade Eenar. ”Jag har många gånger färdats med kvanthopp. Men jag tror att Ers majestät först bör se insidan av skåpet genom de här glasögonen.”

”Varför det,” under kejsaren.

”Så Ers majestät kan se det sofistikerade maskineriet av mörk materia i skåpet,” svarade visiren. ”Som Ers majestät känner till går inte mörk materia att se utan speciella glasögon.”

Kejsaren satte på sig glasögonen och visiren öppnade skåpet.

” Himmel,” utbrast kejsaren. ”Vilket imponerande maskineri!”

Kejsaren tog ett steg tillbaka och tog av sig glasögonen.

”Vill Ers majestät stiga in i skåpet nu,” frågade Eenar. ”Det är viktigt att Ers majestät personligen inspekterar rymdskeppsvarven på planeten Jujus måne Murta.

Kejsaren suckade. ”Jag vet, jag vet. Men det går så många rykten om hur farliga kvanthoppen är. Det påstås att en man förlorat sitt huvud och kroppen fallit till marken huvudlös.”

Eenar brast i skratt. ”Ja, det är otroligt vad motståndaran till kvant-resandet hittar på. En resande som skulle ha förlorat en arm eller t o m sitt huvud under ett kvanthopp är rent nonsens. Det har aldrig inträffat. Maskineriet i Ers majestät skåp är därtill särskilt noggrant testat. Ers majestät är i själva verket tryggare under kvanthoppet än i detta slott!”

Kejsaren vände sig till en av sina adjutanter. ”Stig in i skåpet adjutanten,” befallde han.

Adjutanten såg ett ögonblick rädd ut men sade sedan: ”Som Ers majestät befaller.”

Han steg in i skåpet och dörren med den fina medeltida ornamentiken stängdes bakom honom.

Det var tyst i gruppen medan de väntade. ”Kan vi öppna dörren nu och se vad som hänt honom,” frågade kejsaren.

Eenar öppnade dörren till skåpen. ” Tomt, som man kan vänta sig,” sade han.

Han stängde dörren. ”Nu ska vi vänta några minuter till,” sade Eenar.

De väntade. På vad, undrade alla, men ingen sade någonting.

Plötsligt slogs dörren till skåpet upp. Ut steg adjutanten. Han bugade sig för kejsare.

”Jag har hälsningar från guvenören på Grundina,” sade han. ”Guvenören väntar otåligt att få träffa Ers majestät.”

Kejsaren såg häpen ut. ”Har adjutanten hoppat till Grundina, talat med guvenören och hunnit tillbaka hit?”

Den unga adjutanten tycktes blossa av självförtroende – han hade ju vågat något som kejsaren tvekat inför. ”Jajamensan,” sade han. ”Det gick enkelt och smärtfritt!”

Kejsaren var tyst några ögonblick. Sedan utbrast han: ”Det här måste jag pröva.”

Kejsaren steg in i skåpet. Eenar stängde dörren bakom honom. Han stod vid skåpet med en hand på dörrhandtaget och liksom lyssnade på någonting. Så öppnade han dörren. ”Nu är det min tur,” sade han och steg in.

Som tecken på att kvantöverföringen inträffat svängde dörren till det anländande skåpet upp. Eenar steg ut. Det första han såg var kejsaren som talade med Grundinas guvenör. Eenar gick fram till dem. Kejsaren vände på huvudet. ”Du har kommit,” konstaterde han och fortsatte sedan sitt samtal med guvenören.

Eenar ställde sig att lyssna på deras samtal. Med ett öra hörde han hur dörren gick upp bakom honom. General Nadagon slöt upp vid hans sida. Därefter följde adjutanterna en efter en.

Med ett andra öra lyssnade Eenar på kejsarens samtal med guvernören för planeten Grundina. Denne ville ha en mindre lagändring i någon frågan. Kejsaren avslutade samtalet med att säga: ”Jag ska ordna det.”

Kejsaren vände sig till sin visir. ”Vi ska till genast till Murta,” sade han. ”Vilket skåp för dit?”

”Det här för till Aloria,” svarade Eenar och pekade mot ett skåp med en dörr i ornamenterad en stil från Alorias medeltid. ”Där finns ett skåp till Murta.”

”Då far vi till Aloria,” sade kejsaren. Denna gång tvekande han inte ett ögonblick med att stiga in i det nya skåpet.

Aloria möttes de av guvenören för planeten. Han hade planerat ett tredagsprogram för kejsarens besök. Eenar försökte avstyra det, men kejsaren visade sig vara nyfiken på Aloria. Han var särskilt angelägen om att få se Alorias tekniska universitetet. Han använde en hel dag till besöket. Han gick genom universitets olika fakulteter och frågade oavbrutet de professorer han mötte. På kvällen efter det besöket hade sprängts alla planerade ramar åkte de i bil tillbaka till slottet i Aloria där kejsarna brukade bo vid sina sällsynta besök. ” Nu tror jag att jag äntligen börjar förstå hur Aloria kan examinera generation efter generation av genialiska ingenjörer, sade han. Universitet hade ju fenomenalt skickliga professorer. De svarade på mina frågor så att jag förstod!

Eenar smålog. ”Ers majestät kan ha rätt,” svarade han. ”Men jag tror också på en tradition av ackumulerad kunskap. Duktiga ingenjörer lär sig ny kunskap under sitt arbete och det för de vidare till nästa generation.”

” Ja, ja,” sade kejsaren. ”Men jag är imponerade över professorerna. De gav mig en verklig kunkskapupplevelse!”

Kejsaren hann också träffa visir Eenars mor. Hon var en ytterst elegant äldre dam med ett utomordentligt skickligt uppsatt grått hår. När kejsaren steg i hennes våning gick hon fram till kejsaren och slog armarna om denne. Han kramade henne lika hjärtligt tillbaka. Därefter pratade de med varandra som om de känt varandra i årtionden. Eenar var förstummad. Han började ana vilken hemlig källa hade gjort den unga kronprinsen så väl underrättad. Efter denna visit sade kejsaren att han nu förstod varifrån Eenar fått sin knivskarpa intelligens. Så frågade han om Eenar hade en syster.

Visiren skrattade vänligt. ”Jag tror inte den allmänna opinionen skulle tåla med mer än en kejsaren närstående person från Aloria,” sade han och tillade: ”Det är tradition att kejsaren tar sin hustru från någon av de ledande familjerna på Nyrna.”

”Jag vet, jag vet,” svarade kejsaren. ”Men ingen av Nyrnas damer har lyckats ta mig med storm på samma sätt som visirens mor.”

”Vänta bara så dyker en sådan kvinna upp i ett högst oväntat ögonblick av Ers majestäts liv,” sade visiren och han tänkte på hur han oväntat mött den underbara Didí.

Fortsättningen av resan till Jojos måne Murta via kvantskåp gick bra. Vid målet togs de emot av den unge och energiska chefen för det stora varvet. Han förde genast kejsaren och hans sällskap ut på ett slags balkong med som emellertid var övertäckt av genomskinlig plast, som hindrade luften att fly ut i rymden. Kejsaren upptäckte att de befann sig högt ovanför själva månen. Det gigantiska varvet för rymdskepp låg ute i rymden som en satellit i bana runt månen Murta. Bakom varvet många stålställningar avtecknade sig konturerna av den väldiga gasplaneten Jojo nästa som ett rött hot. Det var mera storslaget och överväldigande än vad kejsaren kunnat drömma om.

När den unga och energiska varvschefen såg kejsarens häpna reaktion sade han: ”Det visade sig att försöken att bygga stora rymdskepp på marken inte utföll så bra. Det var svårt att få dem att lyfte. Men att bygga dem här i rymden där de hör hemma medför att de sätter sig i rörelse med lätthet.”

Varvschefen pekade på ett förhållandevis litet rymdskepp. ”Det där är en av våra nya kryssare,” sade han. ”Som Ers Majestät kan se är det hälften mindre de gamla kryssarna. Men i dessa nya har förenats MMT, mörk-materia-teknik, med normal teknik. Det har gjort det möjligt att bygga så mycket mindre skepp som är lättrörligare och har större eldkraft än de gamla. Jag skulle säga att de här skeppen är verkliga underverk. Men de kräver förstås att större delen av besättningen alltid under sitt arbete måste ha på sig specialglasögon för att kunna styra MMT.”

Inte bara kejsaren utan även visir Eenar och amiral Nadagon var imponerade.

Läs också det avslutande kapitlet: Vargen kommer.