Subarernas storhet och fall

et finns en hittills oförklarlig egenhet hos de moderna människorna som bredde ut sig över Afrika för omkring 300 000 år sedan. Grupperna föredrog att isolera sig inom sina revir med en bred buffertzon mellan reviren. Men människor som bodde vid vattendrag som utmed Nilen och de floder som rann genom Sahara under dess gröna perioder tycks däremot ha samarbetat (Scerri ett al 2014). Till vilken grupp hörde ättlingarna till Skhulmänniskorna, som slagit sig ned i östra Anatolien?

När Skhulmänniskorna kom till Palestina för 115 000 år sedan påminde de ännu en hel del om neandertalare. Det går i dagens kunskapsläge inte att avgöra om isoleringen i Taurusbergen ledde till en modernisering av deras utseende. Men det enda mansporträtt som finns från gravettienoperioden i Europa (bilden nedan) tyder på att moderniseringen gick långsamt och fick först fullt genomslag med jordbrukets uppfinnande.

Kostienkimannen

Elfenbenstatyett från för 25 000 år sedan i Europa. Den föreställer en man. Som synes har han ögonbrynsbågar som neandertalare hade och hans käkparti är mera framskjutande än hos moderna människor. Det sistnämnda berodde på att de små tänder vi har utvecklades först som en följd av den lättuggade föda som jordbruket medförde. Lägg märke till att han verkar vara dels rakad, dels hade ett mycket långt hår. Det två dragen pekar på att han kan ha varit en hövding. Bilden är från Mathildas antropologiska blogg där hon diskuterar nyheter inom paleoantropologi.

Kring för 50 000 år sedan kom en värmeperiod, som medförde att Persiska vikens dalgång, Ur-Schatt-dalen, började fyllas med vatten igen. Människorna som hade levt där tvingades bryta upp. Det verkar som om de följde två vägar när de lämnade Ur-Schatt-dalen. Den ena gick norrut längs Zagrosbergen långa dalar till Norra Anatolien och därifrån över Bysans till Europa. Den andra gick längs Eufratfloden till Syrien och därifrån till Palestina. Men dessa invandrare tycks inte ha valt att vandra längs Anatoliens södra kust till Europa utan tog den längre vägen längs Medelhavets södra kust till Tunisien och därifrån till Italien. Det är möjligt att det finns naturliga förklaringar till att södra Anatolien undveks, men jag har intrycket av att utvandrarna stötte på motstånd där.

Men det finns ytterligare en aspekt på utvandringen från Levanten via Tunisien. Även i Röda havet hade havsnivån varit låg under Saale/Riss-glacialen sista maximum. Förhållandevis stora delar av särskilt norra delen av Röda havets nuvarande botten låg då torrlagda. Människorna som hade levt där hade varit en del av vad som kallas det nubiska komplexet, som för 160 000 år sedan hade utvecklats längs Nilen och småningom kommit att omfatta även människorna runt större delen av Röda havet. Inom detta komplex var kontakter och samarbete mellan människor intensiv. Det nubiska komplexet var länge det kulturellt och socialt mest avancerade. Man tycks där ha varit först med krig och domesticerade sedan också på egen hand vild boskap till tamdjur (Rose et al 2011).

När vattenyta i Röda havet började stiga för 50 000 år sedan, tycks många ha sökt sig till Jordanien. Men andra valde troligen Sinai. Där fick man uppgifter om att Europa var ovanligt viltrikt. Därför är det möjligt att dessa människor från Röda havet vandrade genom Egypten och Libyen till Tunisien. Därifrån tog man sig över till Italien. De första som anlände gjorde det redan för 45 000 år sedan (Douka et al 2014) och sedan fortsatte invandringen under uppemot 5 000 år. Spåren efter dessa invandrare har döpts till Uluzzienkulturen. När nya grupper anlände kom de att fortsätta till Grekland; alltså man tog sig över Adriatiska havet. När de hade levt vid Röda havet hade de lärt sig att tillverka någon form av flytetyg, kanske vassbåtar. Med hjälp av den kunskapen kunde de paddla över Adriatiska havet och slå sig ner på Peloponnesos. Det är ju omgivet av vatten så det passade dem bra.

Krakow-Zwierzyniec-kulturen

Avhuggna blad påträffade i Krakow-Zwierzyniec, lagren 1-12. Bild efter Koslowski 2004.

Hur länge Skhul-människornas ättlingar, alltså proto-subarerna, avvisade andra människor från sina revir vet vi inte, men småningom tycks de ha dragits med i utvecklingen i alla fall. Det framgår av fynd från utgrävningar i grottor i Polen på 1980-talet. I bergen kring Krakow i södra Polen har påträffats vad som på engelska kallas backed blades och kanske kan översättas till avhuggna blad (Koslowski 2004). Det är en förbryllande smidesstil, som plötsligt dyker upp till synes från ingenstans för att försvinna lika oväntat.

När jag hittade informationen om Krakow-Zwierzyniec-kulturen i boken The Early Upper Paleolithic beyond Western Europe (Den tidiga övre stenåldern bortom västra Europa) hade jag redan gjort mig en bild av varifrån övriga stensmidesstilar i Europa för mellan 50 000-40 000 år sedan hade ungefär kommit. Om det levde okända moderna människor i östra Anatolien, kunde Krakow-Zwierzyniec-stilen ha kommit därifrån?

Mal'takulturen

Min undran fick ett möjligt svar år 2014. Då publicerades resultatet från en DNA-undersökning av den s k Kostenki 14-skallen påträffad i just Kostenki, strax väster om floden Don i dagens Ryssland. Kostenki är mycket av ett arkeologiskt komplex med 26 fyndplatser på strandbankar på olika höjd som Donfloden avsatt under olika skeden av sitt långa liv samt i raviner in i det centralryska höglandet. Alla fyndplatserna är av typen friluftsläger. Men hur komplexet fungerade socialt är okänt, men ett är säkert: Det hade vida kontakter, i öster med Mal'takulturen vid Bajkalsjön, i väster med den franska gravettienkulturen och i söder med den torrlagda norra delen av Egeiska havet och Anatolien samt av fynden att döma i Pagliccigrottan med Italien.

Den aktuella skallen påträffades som en del av en gravsatt kropp i fosterställning i en oval grav på dryga 10 meters djup år 1954. Kroppen tillhörde en kortvuxen man (160 cm), som avlidit i en ålder av 20-25 år. Den hade en historisk ålder av 36 000 år. En internationellt sammansatt grupp genetiker under ledning av universitet i Köpenhamn lyckades ta DNA-bitar från vänstra underarmens ben. Bitarna omfattade cirka tvåtredjedeler av ett fullt genom. Men det räckte och visade att mannen var släkt med människorna i Mal'ta, med dem i Västeuropa och i Anatolien. Med den anatoliska anknytningen kom i dagen en välkänd DNA-signatur, som påträffats hos de anatolier, som uppfann jordbruket för 10 000 år sedan och som sedan förde det till Europa för 6000 år sedan (Seguin-Orlando et al 2014).

Kostenki 14-kraniet har kraftiga käkar utan framträdande haka. Det har också ganska stora tänder. Även en antydan till ögonbrynsbåge går att urskilja. Den genetiska undersökningen visade att kraniets DNA innehöll mer neandertalDNA än vad vi har. Kraniet kommer från en grav för en man med en ålder av cirka 36 000 år. Bild från Internet.

Människorna som hade fört Krakow-Zwierzyniec-kulturen till södra Polen kan ha assimilerats av Kostenki-människorna, samtidigt som kontakter med Anatolien etablerades. Denna möjlighet betyder inte att det skulle vara bevisat att Krakow-Zwierzyniec-kulturen skulle ha ett ursprung i Anatolien. Det kan fastställas endast genom utgrävningar i Anatolien. Men lämningarna från Skhul-människornas ättlingar ligger begravda djupt nere i marklagren. Så djupt har ingen arkeolog grävt eftersom jägarstenålderns fyndplatser i Anatolien började kartläggas först på 1990-talet.

Unik i Kostenkigenomet är ett mindre element, som det delar med människor som lever i delar av Västasien nu. Denna tidiga kontakt är överraskande och tillhandahåller en första spår av en hittills okänd genetiska linje, som kunde vara lika gammal som – eller ännu äldre – än de andra stora eurasiatiska genetiska linjerna (University of Cambridge 2014).

”Detta element i Kostenki-genomet bekräftar närvaron av en ännu inte kartlagd stor befolkningslinje i Eurasien. Denna befolkning skilde sig tidigt från förfäderna till de andra eurasiaterna, både de europeiska och de östasiatiska”, framhöll Andaine Seguin-Orlando från Centret för GeoGenetik i Köpenhamn (ibid).

Vad hon avser är Skhulmänniskorna, men hon har inte lyckats tränga igenom alla antaganden kring dem så hon kan inte nämna dem vid namn.

Jag föreslår att det t v ska anses att Krakow-Zwierzyniec-kulturen kom från Anatolien. De skulle då utgöra den hittills enda dokumenterade länken mellan Skhulmänniskorna och subarerna.

Till nästa kapitel Badostienkulturen
Till Historiemenyn.

Publiceringshistoria: Första gången utlagd 2020-11-15.

Litteraturhänvisningar, detta kapitel:

Douka et al 2014: Katerina Douka, Thomas F.G.Higham, Rachel Wooda, Paolo Boscato, Paolo Gambassini, Panagiotis Karkanas, Marco Peresani, Anna Maria Ronchitelli: On the chronology of the Uluzzian Journal of Human Evolution Volume 68, March 2014.
Kozlowski 2004: J. K. Kozlowski: Early Upper Paleolithic Backed Blade Industries in Central and Eastern Europé. Kapitel 2 i boken The Early Upper Paleolithic beyond Western Europe, redaktörer P. Jeffrey Brantingham, Steven L. Kuhn och Kristopher W. Kerry. University of California Press.
Rose et al 2011: Jeffrey I. Rose, Vitaly I. Usik, Anthony E. Marks, Yamandu H. Hilbert, Christopher S. Galletti, Ash Parton, Jean Marie Geiling, Viktor Cerný, Mike W. Morley, and Richard G. Roberts: The Nubian Complex of Dhofar, Oman: An African Middle Stone Age Industry in Southern Arabia. PLoS ONE, 1 November 2011, Volume 6, Issue 11.
Scerri et al 2014: Eleanor M.L. Scerri, Nick A. Drake, Richard Jennings, Huw S. Groucutt: Earliest evidence for the structure of Homo sapiens populations in Africa. Quaternary Science Reviews, Vol. 101, 1 October 2014.
Seguin-Orlando et al 2014: Andaine Seguin-Orlando, Thorfinn S. Korneliussen, Martin Sikora, Anna-Sapfo Malaspinas, Ashot Margaryan, David Lambert, Robert A. Foley, Andrea Manica, Vyacheslav Moiseyev, Valeri Khartanovich, Marta Mirazon Lahr, Ida Moltke, Ted Goebel, Jeffrey D. Wall, Anders Albrechtsen, Michael Westaway, Philip R. Nigst, Rasmus Nielsen, Ludovic Orlando, Eske Willerslev: Genomic structure in Europeans dating back at least 36,200 years. Science, 28 November 2014, VOL 346, Issue 6213.
University of Cambridge 2014: Ancient DNA shows earliest European genomes weathered the ice age, and shines new light on Neanderthal interbreeding and a mystery human lineage. Cambridge University Research 2014 (https://www.cam.ac.uk/research/news/ancient-dna-shows-earliest-european-genomes-weathered-the-ice-age-and-shines-new-light-on)

Välkommen att kommentera artiklen

Var snäll och skriv in i formen ditt namn, e-mailadress och kommentar. Tryck sedan på Submit för att sända din kommentar. För att tömma formen tryck Reset.