lienering är inte ett modernt fenomen, men det har fått nya dimensioner i vår tid. Den kamerunska filsofen Achille Mbembe, verksam i Sydafrika, har uppmärksammat hur postkoloniala strukturer, ekonomiska logiker och teknologisk acceleration skapar separation mellan människor, mellan människor och natur, och mellan individer och deras egna livsvillkor. Men för att förstå detta fullt ut måste vi blicka tillbaka, inte bara historiskt utan också evolutionärt.

Evolution och mänsklig socialitet

Den moderna människan föddes in i en lång uppväxttid – nästan tjugo år i ett tillstånd av beroende. Detta skulle aldrig ha varit möjligt utan perioder av social stabilitet och säkerhet. Under dessa långa och trygga epoker utvecklades gener och psykologiska tendenser för samförstånd, ömsesidig hjälp och gruppsamarbete. Långsam mognad krävde att vuxna omkring barnet var villiga att investera tid och resurser i en framtid som inte gav omedelbar belöning.

Men evolutionen är inte enkelriktad. Under perioder av kyla, torka eller resursbrist uppstod flaskhalsar som selekterade för aggressivitet, konkurrens och hänsynslöshet. De grupper som överlevde dessa tider var ofta de som kunde mobilisera våld, försvara sina resurser och snabbt reagera på hot.

Så vi har en dubbel dynamik: stabilitet främjar samförstånd, medan hårda miljöer främjar konkurrens. Detta är inte bara en hypotetisk modell: antropologiska och arkeologiska fynd visar att samhällen i Amazonas och Västafrika kunde organisera sig över stora områden utan att förbruka sin miljö. Samförstånd och ekologisk balans var evolutionärt fördelaktiga egenskaper i dessa miljöer. I det kalla Europa däremot kan man föreställa sig att perioder av knapphet och konkurrens gav upphov till en större frekvens av gener som stödjer aggressivitet och territoriellt beteende.

Det sistnämnda är en gammal idé som placerat den (påstådda) ariska rasens ursprung och överlägsenhet först till Sverige och sedan till Tyskland. Den har alltså missbrukats för att motivera Europas arrogans, men modern forskning tyder snarare på att den långsiktiga evolutionära effekten kan ha begränsat samarbetsförmåga och stabilitet, snarare än att skapa något överlägset.

Historiska institutioner och alienering

När vi tittar på historien ser vi hur mänsklig socialitet och aggressivitet manifesteras i institutioner. Göbekli Tepe, byggt för cirka 12 000 år sedan, är ett exempel på tidigt komplex tänkande. Där restes monoliter i cirklar på bergsavsatsen i sydöstra Turkiet – symboler som troligen representerade sociala regler, ritualer och kanske handelns osynliga lagar. Dessa monument är ett tidigt tecken på hur människor började externalisera regler och kontrollera socialt beteende.

Nästa steg i urbana samhällen, såsom den första staden Eridu i södra Mesopotamien, innebar att dessa regler blev formaliserade som mez, eller meh – regler som kunde skrivas ned, reproduceras och spridas. Ur dessa regler växte sedan lagar och lagsamlingar, vilket möjliggjorde styrning av stora städer med över 100 000 invånare. Assyrierna skapade imperiets lagar, hettiternas domstolar blev modeller för de grekiska, och romarna tog över och vidareutvecklade dem.

Det grekiska juridiska tänkandet, som undervisades vid Apollons tempel, blev grunden för filosofin, ur vilken vetenskapen senare växte fram. Men någonstans på vägen föddes också alienering. När regler, lagar och institutioner blir abstrakta, tar över verklig makt över människor och kopplas från direkta sociala och ekologiska sammanhang, skapas en känsla av separation och maktlöshet.

ästerländska samhällen, med sitt fokus på juridiskt ordnade, marknadsstyrda och hierarkiska system, har en särskild effekt: de förstärker alieneringsmekanismer. Individens handlingar får betydelse främst genom abstrakta system, snarare än genom direkta sociala relationer eller ekologiska behov. Makt, resurser och social status mäts i formella hierarkier och kontrakt, inte i överlevnad, gemenskap eller balans med naturen.

Detta kontrasteras tydligt mot kulturer som levde i harmoni med naturen:

• Amazonas: gigantiska befolkningar organiserade djungeln utan att utarma den, med sociala normer som reglerade gemensamma resurser.
• Afrikanska kungadömen: stabila och kompletta samhällen med hierarkier och kultur, men där våld och exploatering inte var centrala drivkrafter.
• I dessa kulturer dominerade gener för samförstånd och långsiktigt samarbete, medan västerländska system förstärkte konkurrens och separation.

Mbembe och modern alienering

Achille Mbembe aktualiserar detta fenomen i vår tid. Han visar hur:

• Postkoloniala strukturer fortfarande reproducerar separation och maktlöshet.
• Ekonomiska system isolerar människor från det arbete och de resurser som ger verklig mening.
• Teknologisk acceleration skapar nya former av främlingskap: individer kontrollerar inte längre de system som styr deras vardag.

Mbembes analys kopplar alltså historiska institutioner till moderna känslor av alienering, och evolutionära perspektiv ger en förklaring till varför vi reagerar som vi gör: människan är både kapabel till samförstånd och konkurrens, och vilken tendens som dominerar beror på miljö, kultur och institution.

Exempel på förstärkt alienering

I europeiska imperier kunde rättssystemet skilja lag från moral: medborgare förlorade ofta känslan av direkt koppling mellan handling och konsekvens.

Den industriella revolutionen isolerade arbetaren från produktens mening, vilket skapar psykologisk alienering.

Dagens globala ekonomi, digitala arbetsplatser och sociala medier accelererar detta: system som styr vår vardag är så komplexa att individen inte kan kontrollera dem, vilket förstärker känslan av främlingskap.

I kontrast visar exempel från Amazonas att kollektiva normer och sociala strukturer kan upprätthålla balans och samförstånd, vilket evolutionärt främjar stabilitet och minskar alienering.

Slutsats

Alienering är alltså inte ett nytt fenomen, men dess intensitet och spridning har förändrats. Genom historien och evolutionen har människan balanserat mellan samförstånd och konkurrens. Institutioner, lagar och hierarkier kan förstärka eller mildra dessa tendenser. Västerländska civilisationer har historiskt skapat system som främjar separation, medan andra kulturer har kanaliserat evolutionärt samarbetsbeteende för att skapa harmoni med både människor och natur. Mbembe aktualiserar fenomenet idag: globalisering, teknologiska system och historiska maktstrukturer förstärker alieneringen som vi alla känner av, och evolutionära och kulturella mönster hjälper oss att förstå varför.

Några viktiga verk av Achille Mbembe:

De la postcolonie (2000) - på engelska On the Postcolony Utforskar makt, subjektskap och vardagsliv i postkoloniala afrikanska stater. Analysen visar hur historiska erfarenheter av kolonialism formar både sociala relationer och individens upplevelse av alienering.
Critique of Black Reason (Critique de la raison nègre 2013) Mbembe undersöker begreppet ”den svarta erfarenheten” i globalt sammanhang. Här behandlas också hur ras och maktstrukturer historiskt har bidragit till känslor av utsatthet och alienering.
Necropolitics (2019) Förklarar hur statlig makt och våld styr vem som får leva och vem som kan dö. Denna bok är central för förståelsen av moderna former av alienering genom politiskt och socialt våld.
Kortare texter och artiklar: Mbembe har skrivit många essäer i tidskrifter som Public Culture och African Studies Review, där han ofta kopplar postkolonial teori till frågor om globalisering, identitet och makt.

---

Läs även de övriga artiklarna om alienering:
1) Alienationens två källor
2) Alienationens acceleration efter andra världskriget
3) Trygghetens pris – alienering