Ett samhälle utan syfte
nder flera sekler – från renässansen till upplysningen och industrialismen – bar den västerländska kulturen på en stark framtidstro. Det fanns utopiska drömmar om ett rättvist samhälle, där fred, kunskap och framsteg skulle förverkligas. Vetenskap, teknik och utbildning uppfattades som medel för mänsklighetens lyftning. Men denna tro fick ett katastrofalt avbräck i och med första världskriget.
Det var inte resursbrist eller svält som ledde till kriget. Tvärtom: på 1910-talet rådde högkonjunktur i stora delar av Europa. Men i stället för att använda resurserna till reformer, socialt ansvarstagande eller fredsbyggande valde de styrande skikten att mobilisera för krig. Resultatet blev ett industriellt masslaktande utan motstycke – och en djup besvikelse hos den intellektuella eliten, som förlorade tron på Europas moraliska framtid.
Andra världskriget, och därefter kalla kriget, dolde delvis denna brist på framtidstro – särskilt i USA, där ekonomisk tillväxt och teknik gav illusionen av målmedvetenhet. Men med 1980-talets nyliberala offensiv under Thatcher och Reagan började tomheten åter märkas. Marknaden skulle nu lösa allt – men marknaden hade inget mål, inget hopp, inget ”varför”. Det som återstod var konsumtion, konkurrens och isolering.
Det är i detta vakuum av mening som vår samtid famlar. Från klimatkris till social polarisering – vi ser konturerna av en civilisation som saknar framtidsbild. Sammanhållningen sviktar, politiken blir affektiv, fakta får mindre betydelse än tillhörighet. I denna förvirring har ledare som Trump, Bolsonaro och Le Pen vunnit anhängare inte trots sin brutalitet, utan på grund av den. Vad har hänt med människans förmåga till gemenskap och ansvar?
Överlevnad som evolutionärt syfte
I två miljoner år var människans främsta mål överlevnad. Fysiskt, socialt och kulturellt. Homo erectus och Homo heidelbergensis levde i grupper där disciplin, signaler, rangordning och samarbete var avgörande för att få mat och skydd. Gruppen var inte ett val, utan en förutsättning. Dessa strukturer formade inte bara våra samhällen, utan även våra hjärnor.
När tryggheten tar över
Under 1900-talet växte välfärdssamhällen fram. Faran trängdes tillbaka. Överlevnaden blev nästan självklar. Men människans djupa inställning till livet – att leva för något, tillsammans med andra – ersattes inte med något nytt. Istället uppstod tomrum. Frihet, ja. Men frihet utan syfte.
Vad sker när målet försvinner?
Människan förlorar riktning. Identitet ersätter mening. Självbilder blir viktigare än solidaritet. Den som tidigare sökte sin plats i ett kollektiv, söker nu bekräftelse i ekokammare och algoritmer. Gruppinstinkten finns kvar – men utan yttre fara, riktas den inåt, mot inbillade fiender.
Populismen som flockbeteende
Trumpismen, Brexit, Le Pen och deras efterapare i Sverige och Norden är inte avvikelser. De är ett flockfenomen: människor som förlorat sitt samhälle men inte sin instinkt. Populismen erbjuder ett nytt ”vi” och en ny ”de”. Ett mål, om än destruktivt: att skydda gruppen från de andra.
Kvinnans frigörelse som en evolutionär sprängning
En av de mest genomgripande förändringarna i det moderna samhället har varit kvinnans frigörelse, möjliggjord av medicinska och teknologiska framsteg. Tillgång till preventivmedel, utbildning och egen ekonomi har förändrat könsrollerna i grunden. Men samtidigt som detta borde fira ett civilisatoriskt framsteg, tycks motreaktioner växa: kvinnohat, incelrörelser och politiska krafter som vill återföra kvinnan till traditionella roller. Det paradoxala uppstår: när människan får större frihet, uppstår ett krig mellan könen, tvärt emot vad genetiken och den evolutionära samverkan borde förutsäga.
Paleosociologin förklarar samtidens irrationella drag
Vi får inte förstå nutiden enbart genom ekonomi eller ideologi. Vi måste återknyta till det djupare: hur människan formats av sin art. Paleosociologin visar hur människans konformism, rangkänslighet och gruppbehov fortfarande styr våra samhällen, även när överlevnaden inte längre står på spel.
Vad gör vi nu?
Den moderna människan kan inte återgå till urflocken, men hon kan försöka förstå dess mekanismer. Bara genom att erkänna våra biologiska och sociologiska rötter kan vi skapa nya mål som inte kräver krig, svält eller förföljelse för att kännas meningsfulla. Utan mål blir friheten sin egen motsats.
Andra artiklar i det paleosociologiska projektet:
Den moderna konformismens ursprung Babianarvet och kommersialismens konformism
Introduktionen till den nya vetenskapen Paleosociologi.
Till Historiemenyn
Till Huvudmenyn.