r 2020 publicerade David Reichs genetiska laboratorium i Boston en DNA-undersökning som borde ha ljudit som en omskakande åskknall över hela västvärlden. Undersökningen visade nämligen att de judar, som ursprungligen bodde i Israel, och palestinierna där, båda hade sitt ursprung i den kanaaniska befolkning, som bebodde södra Levanten under bronsåldern (Agranat-Tamir et al 2020).
Men ingenting hände. Judarna har i sin hebreiska Bibel och de kristna sin version av den noggrant genomarbetade berättelsen om judarnas öden och äventyr. Den låter sig inte påverkas av några genetiska upptäckter!
Detta förhållande har att göra med både religiösa och ideologiska aspekter. De religiösa betraktar Bibeln som en helig skrift, kanske rentav dikterad av Gud själv. Genetiska tolkningar måste vara fel!
Den ideologiska aspekten har att göra med sionismen. Med stöd av historieberättelsen i den hebreiska Bibeln kan de nyinvandrade judarna göra anspråk på att hela södra Levanten tillhör dem.
Sedan har vi några som erkänner Bibelns enorma verkan på den västerländska kulturen och som vill veta mera om dess tillkomst. Det är för dem som denna artikel är skriven.
Norra korridoren
Men förrän vi kan gå in på mera historisk tid i södra Levanten måste vi beakta dess långa förhistoria. Ty det har varit genom södra Levanten som människor har utvandrat till Asien och Europa. En tidig viktig migration var Homo erectus utvandring till Asien för cirka 1,8 miljoner år sedan, kanske redan för 2,4 miljoner år sedan (Scardia 2019). Fynd i södra Kaukasus tyder på att hon tog vägen genom södra Levanten.
Sedan följde den människa som utvecklats ur Homo erectus i Afrika, nämligen Homo ergaster. Hon hittade via södra Levanten till Europa där man påträffat lämningar av henne i Spanien med en ålder av cirka 1,2 miljoner år. Då hade hon hunnits utvecklas till Homo antecessor. Hon blev i sin tur moder till Homo denisovans och H neanderthalensis.
I Afrika fortsatte Homo ergaster att utvecklas till Homo heidelbergensis. Det är sannolikt att hos henne växte fram det första fonologiska språket. Men det var bara dess början ty hon måste skapa flera tiotalstusen ord förrän hon kunde utnyttja sin språkkapacitet fullt ut. Dit hade hon troligen hunnit för ungefär en halv miljon år sedan (Lindgren 2020).
Heidelbergarna lämnade också Afrika via den norra korridoren. Äldsta fynden av dem i Sinai är 800 000 år gamla. Hennes närvaro i Europa är dokumenterad till för cirka 700 000 år sedan (ibid).
Tyvärr har det varit ont om fynd från skelett av de människor som färdats genom norra korridoren. Men på fyndplatsen Ubeidiya i norra Isarel ha påträffats en mänsklig ryggkota. Så skickliga har de osteologer varit som undersökt kotan att de kommit till slutsatsen att den tillhört en 13-årig pojke!
Heidelbergarna var särskilt intressanta genom att deras språkkapacitet och hjärna behövde mycket fett för att utvecklas. Därför jagade heidelbergarna gärna elefanter. I södra Levanten hände emellertid att heidelbergarna jagade till utplåning elefanten där (Ben-Dor et al 2011). De tvingades börja jaga mindre djur som hästar och gazeller. Därmed kom de kroppsligen av utvecklas mot lättare och rörligare kroppsformer. Det kan mycket väl hända att södra Levanten var en av de platser där H heidelbergnsis förvandlades till modern människa (ibid).
Vad som än hände så tvingade en försämring av klimatet södra Levantens slanka heidelbergare att lämna området för omkring 150 000 år sedan. Småningom hittade neandertalare från Asien till södra Levanten. De är troligt att de var bättre anpassade till kyligare klimat tack vare pälskläder.
Det var under neandertalarnas tid i södra Levanten som utvandrare från först Nordafrika, sedan Västafrika passerade norra korridoren på väg till Asien. Om dem berättar jag i Historiens Fenix i artikeln Emigrationen från Afrika. Om befolkningsutvecklingen i detta området efter det neandertalarna valt att återvända till Asien för c:a 60 000 år sedan skildras i artiklarna Levanten före natufierna och om natufierna själva i Alla kulturers moder.