rofessorn i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet heter Staffan Carlshamre. I Filosofisk tidskrift (nr1/2021) publicerade han en begåvad artikel med frågan Vad är filosofi? som rubrik. Där lyckades han på några få sidor beskriva filosofins utveckling från Thales till Kant. Men han hann också tryffera texten med nya perspektiv som åtminstone jag inte tänkt på tidigare. De har fått mig att spinna vidare utgående från hans text.

Carlshamre börjar som antytt med den äldsta bland försokratikerna, Thales från Miletos. Han levde omkring 600 f Kr. Thales var den första som valde logos framför mythos, d v s rationell förklaring framom mytisk bakgrundsteckning. Till exempel den grekiska historikern Herodotos när han berättar om en ort inleder varje gång med en beskrivning av dess mytiska ursprung. Thales påstod emellertid att allting har ett materiellt ursprung. Han hävdade att allting uppstått ur vatten. Carlshamre menar att det kan ha berott på att Miletos låg vid havet. Om det betydde att över havet kom båtar som förde med sig rikedom, men om detta sägs ingenting. Emellertid var handeln över havet skapande eller ackumulerande på denna tid. Före det hade hade få skepp färdats över Medelhavet och därmed hade härskat en lång period av stagnation och fattigdom.

Men att Thales började söka ett urämne eller ett första ämne har sannolikt att göra med det märkliga förändring i människans tänkande som inträffade under perioden slutet på bronsåldern och början av järnåldern, en tid på åtminstone 500 år. När primaternas neurologiska expressioner i form av känslor började översättas i ord i talat språk skapades orden för att beskriva aspekter på fenomenen. Detta tidiga aspekttänkande har påvisats av den franska filosofen Lucien Lévy-Bruhl (1857-1939). Men under den nämnda perioden började språket skapa och använda allmänord. Svenskan har numera bl a ett allmänord ”dygn” för det äldre aspektbeskrivande ”natt och dag” (finns fortfarande i engelskan som day and night). Men också ord som himmel, luft, vatten, jord m fl skapades under denna tid. (När språkhistorikerna säger sig ha lyckats rekonstruera ett allmänord ned till det antagna indoeuropeiska urspråket så är det ett självbedrägeri; de rekonstruerade allmänorden kan inte ha funnits i urspråket!)

Den här utvecklingen skedde till en början inom religionens ram. Inledningen gavs av zoroastrismen med sina två generaliserade principer till huvudgudar. Zoroastrismen spreds småningom över väldiga områden. Före kristendomens genomslag härskade en uttunnad form av zoroastrismen i Östeuropa och Norden (fastän Riksantikvarieämbetet inte erkänner att Torskulten skulle ha varit ett omstöpt zoroastriskt uttryck). I Storkyrkan i Stockholm står än i dag Noltkes märkliga zoroastriska staty St Göran och draken. I zoroastrisk mystik besegrar riddaren sitt onda jag i form av draken för att vinna jungfrun, symbolen för evigt liv. I kristendomen utgör berättelsen om Jesu födelse i en grotta en parafras på den zoroastriska solguden Mithras födelse i en grotta. Som bekant säger Jesus i god zoroastrisk anda Jag är världens ljus, enligt Johannes 8:12.

Zoroastrismen spreds också till Indien och bidrog där till uppkomsten av buddismen. Denna religion vandrade småningom till Kina där den i sin tur medverkade till Taoismen framväxt.

Sedan i Persien blev zoroastrismen statsreligion och de persiska härskarna förde krig i Ahura Mazdas namn. Många greker lärde sig persiska under den persiska stormaktstiden. Det persiska inflytande var ett bland många andra som gjorde det möjligt för Thales och de andra försokratikerna att fråga efter ett generaliserat urämne.

Men Thales var inte särskilt nydanande, trots allt. I alla mera betydande mytologierna var ett urhav det första som fanns. Ur det fick skapelseguden det första landet, det första berget, att stiga upp (i själva verket är altaret i de kristna kyrkorna en symbol för detta urberg – det mest heliga eftersom det var det som först skapades!). Men alla de tidiga filosoferna av Miletosskolan som Anaximander (c:a 610 – c:a 546 f Kr) och Anaximenes (c:a 586 – c:a 526 f Kr) byggde i mycket på det äldre mytologiska tänkandet.

Men en så stor förändring som denna som gav upphov till allmänordens uppkomst och dominans i språket har många sammanfallande orsaker. En av dem var troligen den hettitiska juridikens intressanta sätt att definiera brott genom generaliserade exempel (se Kartago som förebild). Tillsammans med feniciernas sjörätt gav den upphov till den grekiska järnålderns rättstänkande. Efter en möjlig modell av den hettitiska guden Apulinas skapade de dåtida grekerna guden Apollon, som var solstrålarnas gud likaväl som laggivare eller kanske riktigare beskyddare av det nya juridiska tänkandet.

Det intressanta är att många av försokratikerna var jurister utbildade vid Apollons tempel. Mycket talar för att juridikens utveckling var en av de faktorer som bidrog till filosofins födelse. Filosofin födde i sin tur vetenskapen. Men detta är givetvis en förenkling. Matematiken spelade en viktig roll för Thales (som de andra försokratikerna). Kanske var det juridiken som förstärkte det klimatet som zoroastrismen gett upphov till, men det var ändå matematiken som egentligen födde filosofin.

Den tredje hörnstenen

Den andra hörnstenen i Carlshamres artikel är Platon (424/423–348/347 f Kr) som spelar en viktiga roll i filosofins utveckling. Om Thales gav upphov till metoden så föddes verktygen med Platon. Men det hoppar vi här över och går till den tredje hörnstenen i Carlshamres artikel. Den är den franska filosofen Renée Descartes (1596–1650). Han bjöds som bekant in till hovet i Stockholm av drottning Kristina. Men han tålde inte vintern i dåtidens dragiga bostäder utan dog i lunginflammation samma år han kommit till Stockholm.

Carlshamre säger att med Descartes slog igenom ”tanken att kunskap är någonting personligt” Sedan förklarar han det anmärkningsvärda med detta utvecklingssteg:

För nästan alla mänskliga kulturer, inklusive den europeiska medeltid som Descartes samtidigt just lämnat bakom sig, har detta varit en obegriplig tanke. Kunskap är någonting man får från andra, från sina lärare, och som ytterst härrör från någon som redan vet allt, en auktoritet som man alltid kan lita på: Bibeln eller Koranen, Aristoteles, Konfucius eller Buddha. (Filosofisk tidskrift nr 1/2021, sid 13).

Den äldsta hörnstenen

Carlshamre kunde till listan för källan till auktoriteter ha lagt templen (och deras överstepräster). Det är en av de stora upptäckterna i artiklarna här i Historiens Fenix. Templen som källa till all viktig kunskap var någonting som lades grunden till i Göbekli Tepe (se artikeln Det äldsta tecknet för Gud). Dessa tempelbosättningar nära staden Sanliurfa i sydvästra Anatolien har en ålder över 10 000 år. I dem troddes den mittersta pelaren i huset vara på något sätt levande, åtminstone var den huggen så; detta för att byggnaden troddes med sin ovala form och kupiga tak gestalta en bild av världen. Därvid är statyns bälte försett med ett tecken ⊂H⊃. I den långt senare bevarade luviska skriften betyder just detta tecken ”Gud”.

För 10 000 år sedan var det ingen skillnad på en prästs bostad och själva templet. Men sedan under bondestenåldern i de tidiga städerna som Arslantepe i östra Anatolien och som de i Sydmesopotamien var templet också ett slags matsal där den kollektiva utspisningen skedde. Småningom blev templet alltmer skådeplatsen för religiösa ceremonier. Under bronsåldern på Kreta var templen de dödas bostäder och på huvudspelplatsen, ett rektangulärt torg, offrades fruktbarhetsgudinnans ställföreträdare (i början en flicka, senare en pojke) och ägde början till tjurfäktningarna rum. I Levantens städer utspelades under samma tid vid templet den religiösa ceremonin hieros gamos, d v s skådespel som slutade i ett offentliga samlag (Bibelns Höga visa är ett minne av replikerna i detta skådespel). Under järnåldern i Mesopotamien gick unga kvinnor till templet och offrade sin jungfrudom; templen var också bordeller! All denna skiftande aktivitet var ägnad att bekräfta den religion som lärdes ut från templen. Men med den administrativa utvecklingen blev de också viktigare som skolor och de rikaste templen som banker!

Men denna utveckling hos tempelinstitutionen hade sin början i den revolution som inträffade i tempelbosättningarna i Göbekli Tepe. Idéhistoriskt inleddes där den maskuliniseringen av den religiösa föreställningsvärlden, som gjorde templen till tempel. Pelaren var Övervakaren, som i nästa steg blev himmelsgud och ersatte den tidigare himmelsgudinnan. Som Övervakaren har bevarats i zoroastrismen, där han även var dagsljusets gudom. I den fornnordiska traditionen blev Övervakaren till slut Heimdall (se Den gyllene gudinnan).

Än i dag lever vi med viktiga idéer, som ursprungligen föddes för 10 000 år sedan. Det är någonting som bör beaktas i filosofins historia i den mån den utgör en beskrivning av det mänskliga tänkandets historiska utveckling.

Arkeosofi

Tekniken att kartlägga sammanhang som gör det möjligt att tolka idéerna bakom olika slag av bildframställningar har jag valt att kalla arkeosofi. Den högsta pelaren i tempelbosättningarna gestaltade en ny idé om manliga gudomar, som sedan under slutet av bondestenåldern skulle tränga undan de två kvinnliga gudomar som varit förhärskande sedan Homo heidelbergensis började utveckla tidiga symboliska idéer för en halv miljon år sedan. Detta kan betraktas tillhöra religionshistorien. Men dess idéhistoriska aspekt tillhör filosofin.

Människans tänkande börjar inte med Thales och järnålderns greker. Det är som sagt minst en halv miljon år äldre. Vad filosofin i dag undervisar om är ett mer eller mindre sekulariserat tänkande, som använder en logik hämtad från juridiken. Men människans tänkande är mera omfattande än så. Det kan till viktiga delar kartläggas idéhistoriskt. Åtminstone i en evolutionär filosofi borde detta tänkande ingå.

Till Historiemenyn.