Kung av Uruk 3200 f Kr

Subarisk kung av Uruk

Historiens Fenix
webbtidskrift för historia och kultur
Du är här: >> Avdelning Historia >> Förhistoria

Subarernas storhet och fall


Ett försök att återupptäcka ett bortglömt folk

En studie av Sören G Lindgren


Publicerad 20-11-30

7. Subarernas erövring av Sydmesopotamien
En subarisk här erövrade de sydmesopotamiska städerna kring 3500 f Kr. I detta sammanhang fördes ett piktografisk skrivsätt som grund för administrationen av städerna. De erövrande subarerna skulle ha talat ett indoeuropeiskt språk.
Essän om Subarerna är uppdelad i åtta kapitel: Skhulmänniskorna | Polska gåtan | Badostienkulturen | Göbekli Tepe | Domesticeringen | Tvillingkorna | Erövringen av Sydmesopotamien | Sverige del av Subartu.
Ä

ven om arkeologerna gjorde iakttagelser om kulturella framsteg som att bildskrift infördes i södra Mesopotamiens städer efter 3500 f Kr var det få som förstod att det innebar att det var subarerna som hade invaderat ”de vassbevuxna länderna”. Två amerikanska historiker, William W. Hallo and William Kelly Simpson, såg som två av de första den möjligheten. De presenterade i sin bok The Ancient Near East: A History (1971) följande försiktigt inlindade förslag:

”Men genombrottet för civilisationen i Mesopotamien väntade på ett tillskott av ett etniskt element som enlig alla tillgängliga indikationer inte var infödda i detta land. Om vi litar på de infödda begreppet (alltså det sena och babyloniska i orienteringen), kom invandrarna från eller var kopplade till kompassens fyra hörn, som alla bar etniska benämningar i den traditionella mesopotamiska sättet att se på världen. Detta schema gör knappast rättvisa till den etniska komplexiteten men kan tjäna som en översikt för större delen av västra Asien. – – – Det tidigaste inträngande skiktet ser ut att komma från norr och följande det infödda schemat kan vi kalla det subariskt.” (Hallo & Simpson 1971: 21; min översättning och fetning).


Det var följande schema som skulle vara det traditionella mesopotamiska sättet att föreställa sig världen:


Mesop_vaederstreck

Man tänkte inte i abstrakta väderstreck på samma sätt som vi utan i konkreta grannfolk. Subarernas land låg i norr och var därför identiskt med väderstrecket, vilket man inte använde i dagligt tal. Subar betydde alltså också norr vilket till dags dato har förvirrat arkeologerna och historikerna. Schema efter Hallo & Simpson 1971.


Slätten söder om Taurusbergen ingick i Halafkulturen (6100–5100 f Kr), en egenartad tidig bondekultur på stenåldern.. Den omfattande i bara detta område utan även Zagrosbergen till sjön Van och i väster sträckte den sig ända till Medelhavets kust. Halafkulturen var känd för sin utomordentligt fina keramik. Men det var endast vissa centra som tillverkade keramiken av en särskild lera. Keramikskålarna fungerade närapå som ett slags pengar. Mot dem bytte man sig till bl a mycket vasst vulkaniskt glas, obsidian (Campbell 1992). Kvinnorna dyrkade en form av proto-Cybele, som sedan skulle bli sumerernas Inanna. Men även horn från boskap har påträffats som prydnader i Halafbornas rektangulära hus (ibid). Sedan växte de sydmesopotamiska städerna i antal och storlek. Halafkulturen blev småningom en mellanhand i handeln mellan Anatolien och Sydmesopotamien, vilket sedan också präglade den fortsatta Ubaidkulturen i området (5100-3800 f Kr).


Ett gudapar

Denna staty har hittats i Tell Halaf, som gett namn åt Halafkulturen. Statyn är från början av 800-talet f Kr, alltså långt efter Halafskedet. Den visar att gudapar. Men det intressanta med bilden är att personerna som avbildas är ganska småvuxna liksom proportionellt lika stora som vinjettbilden av kungen av Uruk överst. Mitt intryck är att subarerna var under tidens medellängd. Det kan ha att göra med att deras förfäder levde under så många tiotusen år isolerade i Taurusbergen i Anatolien. Bild från Internet.


En lång rad språkforskare har emellertid grälat om subarerna talat ett indoeuropeiskt språk eller ej. Men anhängarna av den indoeuropeiska hypotesen har inte benämnt detta språk subariskt, som man borde, utan eufratiskt efter floden Eufrat. Kunskapen om subarerna och deras omfattande inflytande har förlorats eftersom de var verksamma för så länge sedan. Men spåren efter dem finns kvar bl a i det substratum i sumeriska och akkadiska, de språk som i tur och ordning talades i de sydmesopotamiska städerna efter nya erövringar. Detta underliggande ordförråd skulle vara av just indoeuropeiskt ursprung (se exempel i slutet på kapitlet).

Ur-Schatt-dalen

Men låt oss först snabbteckna de sydmesopotamiska städernas begynnelsehistoria. Inlandsisarnas tillväxt ledde småningom till att havsytan sjönk och grunda vikar som Persiska viken tömdes på vatten kring för 70 000 år sedan (Rose 2010). När havsbottnen torkat och Ur-Schatt-dalen uppstått, flyttade människorna dit ner. Där uppstod småningom en för tiden avancerad kultur som vi framhållit. Det kan t o m misstänkas den sista vågen av utvandring från Afrika för c:a 60 000 år sedan skedde härifrån.

Människorna tvingades sedan lämna Ur-Shatt-dalen kring 6000 f Kr (Rose 2010). Inlandsisernas smältning hade höjt havsytan och havet kom att fylla sänkan. De evakuerade invånarna etablerade sig först som dadelodlande bönder, som bodde i T-formade hus, utmed kusten till Persiska viken (Meisels 1993). Men när kunskap om det tidiga jordbruket nådde dem slog de sig ihop och grundade städer (Nissen 1988). Inte mindre tio städer uppstod efterhand. Alla som läst Gamla testamentet känner till staden Ur varifrån Abraham kom och blev en mäktig karavanledare i handelstransporterna mellan Egypten och hettiterna. De övriga städerna bär exotiska namn, många troligen subariska till ursprunget, som Eridu, Uruk, Larsa, Isin, Adab, Kullah, Lagash, Nippur och Kish.

Under prästernas ledning byggde den arbetande befolkningen i de sydmesopotamiska städerna ett omfattande kanalsystem för bevattning av väldiga åkerarealer som gav stora skördar. Säden fördes till templen. Därifrån delades den ut till storkök. Befolkningen i olika kvarter åt i sina matsalar i anslutning till köken (ibid). Det var oftast en ganska enahanda föda: gröt och dadlar (Maisels 1993). Men till fester stektes köttet från hela djur och bjöds på öl. Det var troligen mycket uppskattat. Men trots den relativa välfärden hade städerna brister, bl a saknades naturliga metallfyndigheter.

De sydmesopotamiska städerna inledde därför handelsförbindelser med bl a norra Mesopotamien och östra Anatolien. Denna handel bidrog på ett avgörande sätt till att de Östanatoliska städerna runt Matalayaslätten uppstod (Frangipane 1997). I Arslantepe hade handelsmännen från de viktigaste sydmesopotamiska städerna sina egna kvarter.

Krigstekniken

Det skulle ha varit subarer från södra Subartu, alltså det triangelformade området mellan Taurus- och Zagrosbergen, som gick till anfall mot de sydmesopotamiska städerna. Hur kunde subariska härar som inte kan ha varit särskilt stora erövra och lägga under sig städer som kunde mobilisera många gånger fler män till sitt försvar? Subarerna skulle ha haft till sitt förfogande som vapen spjut och yxa/klubba (se Whittakers beskrivning i slutet av artikeln). Men också förband med slungor som kunde bombardera fienden med stenar och torkade lerkulor. Därtill är det troligt att städerna då ännu inte hade murar, så det skulle inte ha behövt någon belägring. Men det subariska angreppet kom sannolikt ändå som en chock.

Chocken förstärktes av att subarernas led av krigare troligen leddes av en främre linje med tre-fyra av oxdragna stridsvagnar. Hjulet har nyligen uppfunnits. Ännu hade inte åsnornas tämjts så vagnen drogs av oxar. Dessa tvåhjuliga vagnar var konstruerade för transport av personer i högstatusställning, men användes nu i krig. Oxarna som drog vagnarna kunde fås att löpa lunkande. Tre, fyra sådan ekipage sida vid sida omgivna av fotsoldater som skrek högljutt och ihärdigt fick fientliga krigare som aldrig sett något liknande att vika undan förfärade över vad såg.


Subarisk oxdragen stridsvagn

Med en linje av sådana här oxdragna vagnar skulle subarerna enkelt ha besegrat de sydmesopotamiska städernas militärt otränade kämpar. Bild från Internet.


Subarerna etablerade sig som härskande klass i de sydmesopotamiska städerna. Bilden av statyn överst på sidan av en kung av Uruk skulle också var en bild av en subariska man! Subarerna införde troligen vissa omorganisationer, bl a byggde man murar runt städerna och började använda en piktografisk skrift i administrationen. Subarerna talade ett indoeuropeiskt språk som småningom blev tungomålet i dessa städer. Sumererna kom att suga upp i sitt språk alla speciella termer som utvecklats i detta egenartade deltalandskap som var södra Mesopotamien. Den piktografiska skrivstilen utvecklades till sumerisk kilskrift.


Piktografisk skrift från Kish

Denna plakett innehåller den äldsta piktografiska skriften från Mesopotamien (äldre finns från Gamla Europa på Balkan). Den skulle vara från omkring 3 300 f Kr. Notera att där återges persontransport på det äldre sättet: en släde, på vilken är placerad en stol. Släden drogs av oxar. Hur transporten skulle ske och vart den skulle gå låter sig inte utläsas. Plaketten hittades av arkeologen Stephen Langdon under utgrävning av staden Kish åren 1923-33. Platten finns i dag i Ashmolean museum i Oxford.


Subarerna i Sydmesopotamien etablerade kontakter med södra Egypten. Därifrån hämtade man guld. Det fanns troligen en ganska stor subarisk koloni i Egypten. Sedan när sumerernas anfall kom ungefär 3100 f Kr flydde många subarer till Egypten. Sumererna belägrade en stad i gången, så det fanns gott om tid att fly. De tillfångatagna subarerna gjordes till slavar. Det är möjligt att det var subarerna som etablerade faraodömet i södra Egypten. Det här betraktas som spekulationer även om konsten från denna tid uppvisar en stark mesopotamisk påverkan.

Indoeuropeiska arvet

Gordon Whittaker vid universitet i Göttingen hävdar som sagt att sumeriskan har ett substratum av indoeuropeiska ord. Med hjälp av de ord han identifierat har ha skapat följande lilla beskrivning av livet i det sumeriska Mesopotamien:

Under den sena Urukperioden var de vassbevuxna länderna (sumeriska = kalama från IE *kolh2-m- 'vass'; jämför med kilim 'bunt med vass') av det multietniska södra Mesopotanien ett hem för ett folk, som talade ett indoeuropeiskt språk och som levde i stadsstater (uru/iri från IE *WRiJ-ah2 'stad') belägna vid stranden av floder, (id2(a) från IE *Wedö(r) 'vatten'), strömmar (uhrum från IE *uh1-ro-m 'flod') och kanaler (pa5d från IE *pNt- 'genomgång, väg'), vid närbelägna våtmarker (dagrim från IE *(s)tag-ri-m 'kärr').

På toppen av den sociala pyramiden stod en ledare (ner från IE *h2nër 'karismatisk man; hjälte'). som fungerade som stadstatens styresman (GAR(A).PA.TE.SI från IE *fhRdhó-pot-i-s 'herren till den inhägnade bosättningen'). Samhället uppbars av lag av arbetare (erin från IE *Wer-n- 'trupp av män/krigare') i en ekonomi av jordbruk eller boskapshållning.

Domesticierade djur som får (u3-wi från IE *h3oW-i- 'får') och svin (sah från IE *suh- 'svin') uppföddes. Oxen (gud från IE *gWöW-s 'boskap') leddes med ett rep (saman/samun, akkadiska þumma(n)nu 'ledarrep, tjuder' från IE *s(J)uh-mN 'rem') till ängarna (agar från IE *h2af-ro- 'betesmark, gärde'), där den drog en plog (apin från IE *WogWh-ni- 'plogbill'). Säd, som samlades in i kärvar (k/garadin från IE *kRh2t-i-m 'korgarbete; någonting hoptvinnat'), maldes till mjöl (mel ~ milla från IE *mel-Wo- 'mjöl'). Vin (idin/tin från IE *Wih1-ti-m 'vin') and kornöl (kac från IE *kWath2-so- 'jäst ämne') tillreddes.

Övernaturligt skydd mot krafter i omgivningen hämtades från heliga personifikationer av sådana varelser och krafter som ormen (nerah från IE *neh1-tr-ah2 'orm') och stormen (ickur från IE *scuh1- ro- 'dusch'). För att skydda samhället mot mänskliga fiender fanns en här (ugnim,6 från IE *h2af-mN, *h2f-men- 'tåg, krigsförband på marsch') som gick till strid (gigam från IE *gWrihg-ah2-m 'konflikt, strid, krig') utrustade med sådana vapen som spjut (cukur från IE *sek-uh-r- 'skärande verktyg, yxa') och yxa (hazi från IE *h2ag-s-ih2 'yxa').(Whittaker 2008: 164; min översättning)

Till nästa kapitel om hur Sverige blev Subartu
Till Historiemenyn.

Litteraturhänvisningar, detta kapitel:

Campbell 1992: Stuart Campbell: The Halaf Period in Iraq: Old Sites and New The Biblical Archaeologist Vol. 55, No. 4, Dec., 1992.
Frangipane 1997: Marcella Frangipane: A 4th-millennium temple/palace complex at Arslantepe-Malatya. North-South relations and the formation of early state societies in the Northern regions of Greater Mesopotamia. Paléorient, 1997, vol. 23, n°1. pp. 45-73.
Hallo & Simpson 1971: William W. Hallo and William Kelly Simpson: The Ancient Near East: A History. Andra Upplagan 1971. Harcourt Brace College Publishers 1998.
Maisels 1993: Charles Keith Maisels: The Emergence of Civilization. From hunting and gathering to agriculture, cities, and the state in the Near East. Routledge 1990, 1993.
Nissen 1988: Hans J. Nissen : The Early History of the Ancient Near East, 9000-2000 B.C. University Of Chicago Press.
Rose 2010: Jeffrey I. Rose: New Light on Human Prehistory in the Arabo-Persian Gulf Oasis. Current Anthropology, Volume 51.
Whittaker 2008: Gordon Whittaker: The Case for Euphratic Bulletin of the Georgian National Academy of Sciences, vol. 2, no. 3, 2008.


Välkommen att kommentera artiklen

Var snäll och skriv in i formen ditt namn, e-mailadress och kommentar. Tryck sedan på Submit för att sända din kommentar. För att tömma formen tryck Reset.