S
torbritanniens minsta stad med en befolkning på omkring 1800 invånare heter Saint David's. Den är belägen i sydvästra delen av Wales i ett grevskap (läs storkommun), som benämns Pembrokeshire. Staden har fått sitt namn efter ett medeltidshelgon, den helige David. Under inflytande från den tidiga irländska kyrkan införde han en asketiskt form av kristendom i Wales så tidigt som på 500-talet. Av orsaker som vi i detta reportage ska försöka hitta fram till blev blev orten Saint David's ett stort pilgrimsmål i England under medeltiden. Den lilla staden har därför en stor och imponerande katedral, alldeles för stor för den nuvarande lilla staden. Vid sidan av den ligger ruinerna av ett av Storbritanniens allra största biskopspalats. Den i dag lilla staden Saint David's var en gång ett kyrkligt maktcentrum i Storbritannien och Europa.
Låt oss börja med att analysera katedralens arkitektur. Kyrkan byggdes omkring 1181. Det var under den normandiska tiden, vilket avspeglas i det mastiga tornet som är i just fyrkantig normandisk stil. Men sedan är den övre fönsterraden i romansk stil, som förekom i Europa samtidig med den den normandiska i England. Raden av stora fönstedärunder är nygotiska – ett resultat av det restaurationsarbete, som genomfördes åren 1862-70 under ledning av arkitekten George Gilbert Scott, en av Storbritanniens ledande arkitekter under den victorianska eran. Katedralen hade nämligen fått förfalla sedan den plundrats av militärdiktatorn Oliver Cromwells trupper år 1648.
Koptiskt inflytande
Kyrkan i staden Donegal på Irland. Lägg märke till det konformade taket på det runda kyrktornet. Foto på internet: Sue and Mike Grieves.
Observera tornen som pryder gaveln mot väster på den helige Davids katedral. Själva tornen är fyrkantiga i normandisk stil men har tak i form av koner. De tidiga irländska kyrkorna hade runda torn med liknande koner upptill (se bilden t v). Denna speciella takform kommer från de tidiga koptiska kyrkorna i Egypten (se bilden t v, lite längre ned). Kristendomen kom till Irland från just detta land på 400-talet. Med den koptiska kyrkan spreds även den koptiska kyrkoarkitekturen. När den nuvarande katedralen i St David's uppfördes på 1100-talet bevarades i sidotornen i form av de koniska taken en anknytning till den äldre klosterkyrka som hade funnits på platsen och som sannolikt hade varit uppförd i koptisk/irländsk stil.
Dessa koniska tak har exakt samma geometriska vinkel som kan ses på en del tidiga koptiska ikonmålningarn visande den heliga andes nedstigande. De symboliserade uppenbarligen detta. I den tidiga koptiska kyrkan var sannolikt mer eller mindre extatiska gudstjänster vanliga.
Jag är ingen expert på religionspsykologi men jag har haft en intressant religionspsykologisk upplevelse vid den enda koptiska gudstjänst jag varit med om. Det skedde i den koptiska kyrkan i turistorten Hurgada i Egypten. Där fick jag en stark upplevelse av den helige andes närvaro. Det var frågan om en extatisk stämning av det slag som är vanlig i svenska frikyrkor. Medan den frikyrkliga kollektiva extasen utlöses och förstärks av församlingsmedlemmar som plötsligt reser sig och börjar tala i tunga, så var den förtätade stämningen i den koptiska kyrka i Hurgada mycket mera kontrollerad, men ändå intensiv. Såvitt jag förstår handlar det om psykologisk ledarteknik med gamla anor: att entusiasmera och elda en troende församling till extas. De koptiska prästerna undervisas rimligtvis i denna ledarteknik och har gjort det sedan kyrkan grundades för över 2000 år sedan.
Kyrkan Marigerges i Heset Parma i Egypten. Det är en ganska ny kyrka men traditionen med koniskt tak på kyrkotornen fortlever, om än inte i rund utan vinklad form. Foto från internet.
Extasaspekten, beskriven som den heliga andes närvaro, faller tillbaka på en afrikansk tradition. Den kristna traditionen innehåller många fler inslag av den än judendom och islam; se bara på de på många kristna håll så populära utdrivandet av demoner. I judisk tradition fanns ingen tro på demoner utan på någonsorts illvilliga dvärgar. I Egypten liksom i övriga Afrika är tron på demoner fortfarande stark. Nya testamentets demoner beror på att kristendomen med all sannolikhet uppstod i Egypten för att sedan föras till Judeen (Lindgren 2017). Jag nämner denna kontroversiella tolkning för att göra det begripligt att den irländska härskande klassen, som till en stor del bestod av druider, mer eller mindre enhälligt beslöt att övergå till kristendomen på 400-talet. Kristendomen har som kärna ett triadtänkande, som även härskade inom druidismen, och i den tidigaste versionen av dess praktik dominerade ett extasupplevande, som även var bekant för druidismen. Men avgörande var förmodligen insikten om att kristendomen var framtidens religion, det moderna företaget som vi skulle säga.
Myten om David
Den katolska historieskrivningen hävdar att kristendomen kom till Irland från Frankrike med den helige Patrick (verksam på Irland troligen åren 456-490). Han skulle ha varit född i västra England, men sedan kidnappats av irländska pirater och förts som slav till Frankrike. Där rymde han från slaveriet och utbildade sig till präst. Han skulle småningom sändas till Irland som missionär. Det arbetet skulle ha varit framgångsrikt och han slutade som Irlands biskop. Därvid skulle han ha drivit ut ”ormarna”, d v s druiderna.
Karta över Pembrokeshire kommun i sydvästra Wales. Med rött är de platser utsatta som omtalas i reportaget. Karta hypertexter.se
Men modern historieforskning har visat att St Patrick troligen sändes till Irland för att försöka ta kontroll över den koptiskt kristna utveckling på Irland som inte sågs med blida ögon i Rom. Druiderna hade redan på 400-talet avläst tidens tecken, som sagt. De var dock inte intresserade av den katolska auktoritära lösningen med biskopar utan av den mera lösa och kanske mera demokratiska, religiösa organisation som vuxit fram i den tidiga klosterrörelsen i Egypten. Så det var inte biskopar utan till kristendom omvända druider i form av abbotar och abedissor som i ett nätverk styrde den kyrkliga utvecklingen på 400- och 500-talen på Irland.
Eftersom Wales hade nära kontakter med Irland var det denna klosterrörelse som den helige David anslöt sig till. Han levde ungefär åren 500–589. Han skulle ha varit son till en lokal kung, som emellertid våldtagit en nunna, som blev hans mor. Men vad som berättas om den helige David över 600 år senare, då hans levnadsteckning skrevs ned, är inte särskilt trovärdigt. Mytiska inslag från den blivande kung Arthur-sagan spökar även här (hjältens avlande genom en våldtäkt). Sedan finns det andra inslag från keltisk mytologi i biografin, t ex historien om hans vän Justianius, som ledde ett annat kloster. Han gjorde det med en sådan nit att hans munkar gjorde uppror och halshögg honom. Den dödade abboten tog då sitt huvud under armen och gick över vattnet uppsökande sin vän David för att få en proper begravning. Det var ju faktiskt mer än vad Jesus påstås ha kunnat göra. Men det går förstå som ett till kristendom omdiktat eko av den keltiska förädersdyrkan varvid den dödes huvud togs loss från kroppen och troddes ha ett eget liv!
En härd för lärdom
Den helige David, c. 400 – c. 589, var ursprungligen abbot i ett kloster i blivande staden St David's. På 1200-talet utsågs han till Wales skyddshelgon. Detalj av ett glasfönster ritat av William Burges, i Castell Coch, Cardiff.
I varje fall var det kloster som den helige David grundade mycket väl organiserat och blev en härd för andlig och intellektuell odling. Munkarna levde efter Jesu maning som ”liljorna på marken”. De odlade själva sin mat, åt bara vegetarisk föda och drack endast vatten. Sannolikt tillverkade de också sina kläder av växtfibrer. Denna asketism i förening med en mängd goda gärningar gav tidigt klostret ett rykte om helighet. Det kan rentav hända att det ganska snart lyckades dra till sig pilgrimer, eller snarare böja till sig den tradition av pilgrimsfärder till Wales, som möjligen kan ha uppstått redan på bronsåldern. På det tyder att flera andra kloster i både Cornwall och Bretagne (båda områden med nära kontakter med Irland) sade sig vara grundade av St David – man var ute efter helgonets anseende. Därtill hävdar traditionen att St David blev biskop. Det är troligt att den meriten lades till senare, ty han var verksam i en anti-episkopal tradition. Hur som helst var det till St Davids kloster som kung Alfred den store av Wessex (849–899) sedermera vände sig till för att få läs- och skrivkunniga munkar till sin nya administration samt som lärare till den hovskola för sina egna och högadelns barn som kungen grundade. Bortsett från klostren var läs- och skrivkunnigheten närmast obefintlig under detta skede av Englands historia.
Efter att ha slagit ned ett uppror i Wales fann Vilhelm Erövraren (1027-1087) det politiskt opportunt att besöka St David kloster. Detta besök ledde till att den dåvarande abbotens son skrev den första levnadsteckningen över den helige David i slutet på 1000-talet. Det gjorde David ännu mera legendarisk. Med den ekonomiska uppblomstringen i spåren av den omfattande normandiska omorganisationen av England revs sedan den gamla träkyrkan och en tidsenlig katedral i sten uppfördes (alla gamla träkyrkor i södra Wales ersattes med stenkyrkor på elva- och tolvhundralen). Pilgrimsflödet till St David's ökade lavinartat och därmed katedralens intäkter. På 1400-talet kunde biskopen av St David's bygga ett av de största biskopspalatsen i England och sätta sig över ärkebiskopen av Canterbury.
Denna utveckling började med att 400-talets irländare var så väl underrättade om vad som hände i Medelhavsområdet. Hur kom det sig? Det ska vi försöka utreda i nästa avsnitt av reportaget, som handlar om Megalitkulturens Wales.
Publiceringshistoria: Reportaget utlagt på nätet 2009-08-13. Ett sabotage mot servern utplånade det hösten 2014. Utlagt på nytt 2017-09-17. Layouten uppdaterad 2018-10-28, ånyo 21-02-10 och 23-07-22.
Till nästa avsnitt Maglitkulturen i Wales
Till historiemenyn.
KÄLLHÄNVISNINGAR, DETTA KAPITEL:
Lindgren 2017: Sören G Lindgren: Erik Lindegren och mystiken: 4.Kristendomens födelse. Historiens Fenix (http://www.hypertexter.se/Erik_Lindegren_04.htm)
