Simone de Beauvoir var en fransk kvinnlig filosof, som levde 1908–1986. Hon gav år 1949 ut boken Le deuxième sexe (Det andra könet), som snabbt fick ställningen av feminismens Bibel. Där formulerade hon en av feminismens bevingade satser, nämligen att ”man föds inte till kvinna, man blir det”. Vad som är märkligt med denna flitigt citerade sats är att ingen tycks ha tänkt på att detsamma gäller män: man föds inte till man, man blir det!

Att det förhåller sig så att både kvinna och man måste träna in den roll för respektive kön som är förhärskande i en kultur har sin orsak i människans evolutionära utveckling. Det diskuterats mycket litet bland feminister. Det har sin troliga orsak i att den s k genusvetenskapen är en ideologi, som utvecklats från marxismen, inte en empirisk vetenskap. Här ska vi från empirisk och evolutionär utgångspunkt behandla frågan om inträningen i människans könsroller.

Människan, d v s Homo sapiens, skiljer sig från chimpanserna, alias Pan troglodytes, närmast obetydligt enligt DNA-analyser. Människan skulle ha 98,8 procent av chimpansernas DNA. Men avgörande för att vi inte ser ut som chimpanser är den DNA-sekvens som ger upphov till den genetiska expressionen, d v s hur utseendet blir. Samma genetiska sekvenser som både människor och chimpanser har som utgångspunkt kommer till olika uttryck tack vare en ytterligare inblandad genetisk sekvens.

I paleoantropologernas förklaringar sägs att människor och chimpanser hade en gemensam förfader för cirka 7-6 miljoner år sedan (Kumar et al 2005). Det är ett sätt att enkelt förklara en avgörande händelse. Men nu förhåller det sig så att hannarna hos orangutangerna i den indonesiska övärlden har skägg som manliga människor. Sannolikt hade chimpanshannarna i början av sin anpassning till Afrikas tropiska urskogar också skägg. Men när anpassningen till den nya miljön gick vidare försvann chimpanshannarnas genetiska anlag för skägg. Detta innebär enligt mitt sätt att se att chimpanserna avvek från den huvudlinje som skulle leda till människa men från vilken såväl orangutanger, gorillor och chimpanser hade avvikit genom anpassning till en bestämd, begränsande miljö.

Som den paleoantropologiska forskningen ser ut idag verkar det som denna huvudlinje uppstod i Europa för kanske 12 miljoner år sedan. Då skulle en av flera liknande arter ha börjat stå och gå på grenar i den trädmiljö som de utvecklades i. Frågan är om dessa apor inte valde att vistas i träd nära vatten. Och det var enkelt för 12 miljoner år sedan eftersom Europa av uppsplittrat i öar i Parathetyshavet (först efter det den afrikanska kontinenten på allvar började trycka på sin europeiska motsvarighet lyftes vår kontinent i sin helhet upp ur havet). Dessa apor skulle ha varit bipedala eller tvåbenta och kan ha vandrat till Sydasien till fots för att åter bli fyrbenta orangutanger i Indonesien.

I Europa skulle de ha fortsatt utvecklas och blivit Grecopithecus freybergi. Hon skulle ha levt i östra Medelhavsområdet för 7,3 miljoner år sedan. Men av henne har hittats bara en underkäke i Grekland och tänder i Bulgarien. Det är dock möjligt att hennes fotspår har påträffats på Kreta. De är 6,03 miljoner år gamla (Kirscher et al 2021).

Charles Darwin föreslog att människan utvecklades i Afrika från de stora aporna. Det är ett av paleoantropologins grundaxiom. Några forskare har försökt visa att Graecopithecus skulle vara den första på utvecklingslinjen som förde till människan. Det har bestridits som stor energi. Man fick helt enkelt inte tro annat än människan utvecklats i Afrika!

Om nu detta hände så skulle bipedala apor med ursprung i Europa ha hittat till Afrika dels från norr över eller runt östra Medelhavet, dels från öster genom Arabiska halvön till Östafrika. Det kan tänkas att den linjen som kom från norr ledde till australopiteciner och genom dem till människor, den östra till gorillor och chimpanser. Om detta skulle visa sig vara rätt, skulle Björn Kurténs hypotes från 1971 ”Inte från aporna” kanske trots allt vara riktig till vissa delar.

Hur det än gick till var chimpanser och australopiteciner så lika varandra att individer av de två arterna kopulerade med varandra och därmed bytte DNA senast för cirka 6-5 miljoner år sedan (Kumar et al 2005). Efter det kommer australopitecinernas epok, som pågick till för cirka 2,5 miljoner år sedan. Under australopitecinernas tid levde människan mest i träd, men stod på två ben på grenar i träden och gick på två ben mellan träd. Den huvudsakliga dieten handlade om frukt och löv.

Men från och med 2 miljoner år tillbaka började en del australopiteciner dryga ut fruktdieten med kött från döda djur. Det krävde starkare käkar liksom starkare magsafter (halvruttet kött var enklast att tugga, men kunde ge magsjukdomar, varför de starkare magsafterna behövdes också för att motverka maginfektioner). Med Homo habilis (2,1–1,4 miljoner år sedan) och Homo erectus (1,9 milj–50 000 år sedan) började köttdieten dominera. Det kan mycket väl hända att Homo erectus bevakade de stora djurflockarna och följde deras rörelser. Det skulle ha lett till att de kom att hitta ut ur Afrika någon gång för 1,8 miljoner år sedan.

I Afrika skulle Homo erectus ha utvecklats till Homo ergaster, fastän en del paleoantropologer inte bryr sig om att de skilja mellan de två arterna. Homo ergaster slutade stjäla kött från andra rovdjur och började jaga själv. Därvid förändrades hennes utseende: hon blev längre, lärde sig springa och fick större hjärna. Hon utvecklade sannolikt också någon form av protospråk, men hur det lät vet vi inte. Men viktigast var att hon tvingades vandra mellan slätten och kusten i Östafrika i en takt på 23 000 år. En period just så lång var kall och torr och drev bort bytesdjuren från slätten. Homo ergaster måste söka sig till kusten och anpassa sig till denna miljö. Efter en lika lång period slog klimatet om och blev varmt och fuktigt. Bytesdjuren återvände. Människorna kunde också på nytt ge sig ut på slätterna. Vid varje klimatbyte krävdes en ny anpassning, vilket efter hand gick allt enklare. Troligtvis uppstod en beredskap för anpassning till nya miljöer, vilket skulle förklara hur den moderna människan har kunnat ta i besittning alla slag av miljöer på jorden.

Från Homo ergaster i Afrika växte fram Homo heidelbergensis med början kring för 1,2 miljoner år sedan. Hon var den första människan som ägde fullt utvecklad fonologiskt tal. Från henne skulle därefter den moderna människan ha utvecklats för kanske 400–300 000 år tillbaka.

När det gäller sexuellt beteende skiljer sig schimpanshonor och kvinnor märkbart. När schimpanshonorna har ägglossning och blir brunstiga sväller deras blygdläppar och blir röda. Alla i en schimpansgrupp kan se det. Hos de bipedala kvinnorna är ägglossningen dold och därmed också eventuell brunstperiod inte fysiskt signalerad. Detta har lett till att i olika kulturer har olika sätt utvecklats av kvinnorna att locka männen till sexuella kontakter samtidigt som männen har å sin sida ansträngt sig att å ena sidan få lättillgänglig sex och å den andra kontrollera kvinnornas fertilitet. Det här har lett till att kvinnorna förtryckts.

Men kvinnoförtrycket, alltså könsmaktsordningen enligt genusideologin, handlar också om att kvinnor undanhållits kunskap. De har inte haft intellektuella medel att hävda sin frihet. Vad som hände under hellenismens tid i Alexandria att kvinnor från den dåvarande högre medelklassen fick tillgång till religiös kunskap i form av Chrest-budskapet (det som senare skulle bli kärnan i Jesu budskap och därmed i kristendomen). Ännu fanns det inga biskopar som hindrade kvinnorna från att predika i Chrest-församlingarna. Men när katolska kyrkan etablerades blev det andra och grymma bullor av.

Något liknande har hänt hos oss med början på 1800-talet. Överklassens och högre medelklassens kvinnor fick gå i skola; något som till slut breddades till alla kvinnor i folkskolorna. Därmed började den manlig styrningen av könsmaktsordningen långsamt brytas. Men det skulle ta 100 år och andra förändringar för att feministerna verkligen skulle börja bli fria.

När jag bekantade mig med s k genusvetenskap på 1980-talet fann jag att den inte vara empirisk. d v s den grundade sig inte på fakta från verkligheten. Det berodde på att dess tankar var utvecklade med marxismen som modell. Marxistisk sociologi var ideologisk, inte empirisk. Dess syfte var att försöka utlösa en revolution som skulle föra ett totalitärt parti till makten (som det i praktiken visat sig). Genusideologin uppbyggd på detta sätt hade som syfte att tränga ut männen från samhällsmakten och ersätta dem med kvinnor. Genusideologin strävar inte efter jämställdhet utan kvinnlig hegemoni.

Orsaken till att jag ställde mig så kritisk till genusideologin var, dels att jag läst sociologi, dels min erfarenheter som hemmapappa. Jag var övertygad om att termen ”könsroll” speglade verkligheten och samspelet mellan människorna styrdes av förväntningar, som förre professor Erik Allard vid Helsingfors universitet lärt mig. Jag har också en gång i världen varit pionjär som hemmapappa. Jag tog hand om min yngsta dotter redan på 1960-talet. Då hade man börjat man tala om hemmapappor. Jag trodde därför att det inte skulle vara så märkvärdigt att gå med den treåriga dottern till en lekplats. Där fanns bara en kvinna, en del äldre än vad jag var då. Först var hon häpen att se oss. Sedan började hon flörta med mig. Jag tog dottern och flydde.

Så var det hela tiden. Kvinnorna reagerade inte positivt på att det dök upp en man i sällskap med ett barn. När jag därför gick ut med barnet undvek alla lekplatser. Vi sökte oss ut i naturen. Hemma lagade jag mat, diskade, dammsög och tvättade fönster. Men märkligt nog räckte det inte till: modern till det aktuella barnet visade tydligt förakt för att jag tjänade mindre än hon. Det var sårande ty hon hade klart inte förstått att vad jag gett upp var väldigt mycket självkänsla och värdighet.

Alla de män som i dag försöker vara hemmapappor är antingen naiva eller mycket modiga. De män som aktar sig för att ta på sig rollen som hemmapappa mår sannolikt bra av det. Kvinnorna kommer förstås att klaga över att de sviker, men egentligen är det kvinnorna som sviker. Det anses bland kvinnorna (och bland många män) att det inte är manligt att vara hemmapappa! Det blir utfallet när kvinnorna är ute efter makt, inte jämställdhet.

Genusideologin lanserades av historikern Yvonne Hirdman på slutet av 1980-talet. Jag har hört ett föredrag av henne. Där berättade hon hur rysliga männen är genom exempel från grekisk mytologi. Jag hörde henne inte förklara hur religiösa föreställningar kunde förstås som sociologiska beskrivningar. Tänk dig det omvända att Jungfru Maria skulle vara allmänt representativ för kvinnorna: Hon sade sig tro att hon blivit gravid genom den heliga ande och att hon sedan fött en gud. Slutsats á la Hirdman: Alla kvinnor är så naiva och dumma.

Yvonne Hirdman är emellertid en begåvad kvinna på vänsterkanten. Genom att piska upp kvinnornas upprördhet över hur de blivit behandlade genom årtusendena kunde hon skickligt blanda korten och få en politisk ideologi att bli tongivande i kvinnorörelsen. Resultatet har blivit som under den radikala delen av 1960-talet: en tävling i vem är radikalast. De radikalaste feministerna vill att man inte längre ska tala om kvinnor utan om livmodersbärare eller menstruerare. Vanliga kvinnor tycker att dessa hårklyverier är struntprat!

Kvinnor har har en hjärna som är i genomsnitt 30 procent mindre än mäns lärde jag mig av paleontologen Björn Kurtén. Men det betyder inte att de är mindre intelligenta än män. De har delvis ett annat slags intelligens. Den gör dem mer snabbtänkta och förser dem med kapacitet att ha flera saker samtidigt i huvudet. När de försöker konkurrera med män tenderar det att slå ut dem om ämnet är det rätta. En hittills mansdominerad vetenskap som teoretiska fysik kunde man tro att inte passade kvinnor. Men det paradoxala är att Einsteins första relativitetsteori troligen till stora delar var uttänkt av Einsteins dåvarande fru Mileva Marić (eller i varje fall förstod hon hans tankar och hjälpte honom framåt).

Kvinnornas förnämliga intelligens har resulterat i att majoriteten av de publicerade författarna i dag är kvinnor. På samma sätt är det kvinnor som är i flertal på kultursidorna. I en lovsång till allt kvinnligt konstaterar Åsa Beckman i en krönika på DN Kultur att tillväxten av manliga kulturskriventer är svag (Beckman 2022). Men hon ser inte utvecklingen på 1970- och 1980-talen som gjorde slut på det bildningsideal, som vuxit fram på 1800-talet och dominerade hela 1900-talet fram till dess senare halva. Under denna tid hade intellektuella och lärdomsgiganter hög status. Deras fall hade samband med universitetsstuderandes uppror mot auktoriteterna och sedan att adjunkterna utmönstrades från den svenska skolan som en följd av den socialdemokratiska skolpolitiken. Till slut kom internet på 1980-talet. Efterhand det utvecklades började den allmänna kunskapen finnas på nätet och kunde enkelt hämtas till alla datorer och småningom även med mobiltelefoner. Alla kunde vara lärdomsgiganter med hjälp av dator och mobiltelefon. Kunskapens status sjönk. I denna veva började kvinnorna flytta in på kultursidorna. Utvecklingen har lett till att den intellektuella nivån på DN Kultur sjunkit på ett anmärkningsvärt sänkts. Det finns inte längre någon idédebatt att tala om i DN (bortsett från kulturredaktören Björn Wimans inlägg, som i brist på konkurrens verkar djupare än de är).

Inom politiken är fyra kvinnor ordförande i sitt parti (S,V,C och KD, men endast tre män (SD, M och L). Men en av paradoxerna med Sverige är att landet först år 2021 fick en kvinnlig statsminister. Sverige var sist i Norden. Så har det alltid tenderat att vara, nämligen att de andra nordiska länderna legat före. Sveriges första (och på sin tid enda) socialist var Fredrika Bremer (som kallade sig kristen socialist!), men hon hade vuxit upp i Finland! Yvonne Hirdman är andra generationens invandrare på moderns sida. Utan invandrarna skulle Sverige se ut mer eller mindre som det var på 1800-talet.

Det råder inget tvivel om att Yvonne Hirdman vitaliserade den feministiska debatten i Sverige. Hennes begrepp ”genussystem” är upplysande: allt är på ett komplicerat sätt på samma gång sammanvävt och distanserat i relationerna mellan kvinnor och män. Hon lanserade ett annat intressant förslag, nämligen att ett förhållande mellan en kvinna och en man bygger på ett mer eller mindre outtalat kontrakt (liknande det samhällskontrakt som Thomas Hobbes (1588-1679) diskuterade i sin filosofi) Men hon har också den marxistiska drömmen om en revolution som skulle medföra absolut jämlikhet mellan könen (Hirdman 1988).

Efter att ha tagit del av amerikanska feministisk kritik av sex-role valde Hirdman att överge även den svenska termen ”könsroll” (som marxister brukar hävda att tillhör borgerlig sociologi!). I stället valde hon den latinska termen genus (”härkomst, släkt, stam, kön, art” enligt Nationalencyklopedins definition). I den grundläggande artikeln definierar hon inte heller sitt begrepp ”genus” (ibid). Det tillåter henne att använda det ganska fritt.

Men hon drömmer också om revolutionen som det ögonblick då kvinnans underordning försvinner:

”I de korta, uppflammande ögonblicken av revolutionär energi, har kvinnor och män kunnat definiera sig som »ett» mot övermakten. Det ser vi t ex i den ryska revolutionära rörelsen under 1800-talet, där unga män och unga kvinnor var förvånansvärt jämlika i de hemliga organisationerna. De hade definierat sig som tillhörande samma vanmäktiga sort i förhållande till den övermäktiga tsarregimen. Det är också tydligt i den franska eller ryska revolutionen: i början finns kvinnor med, när revolutionen sedan utvecklat sin manlighet, när den kommer in i sin manligt jakobinska fas, då är det slut med enigheten. Detta kan formuleras annorlunda: den manliga normens primat upphör i och med att män flyttas ner på samma vanmäktiga plats som kvinnor. Det kan ske i samhällen som blir alltmer avhumaniserade – där maktkällorna flyttas ur kropparna in i tekniken, där föses man och kvinna ihop in i en gemensam mänsklighet.”

(Hirdman 1988: 59)

Observera att hon jämställer den ryska revolutionen med den franska. Men den franska revolutionen var en spontan resning. Den spontana ryska resningen inträffade i januari 1917, sedan kom Lenins kommunistiska revolution i oktober. Den finansierades av tyska pengar. Tyska guldmark smugglades via Stockholm till Sankt Petersburg. Revolutionen genomfördes till stor del av de soldater från tsarens armé, som befann sig på hemmafronten men tröttnat på första världskriget. Det var alltså inte industriarbetarnas revolution. Ryssland hade år 1914 under högkonjunkturen inför första världskrigets utbrott varit på randen till ett genombrott för industrialismen. Då fanns det 5 miljoner fabriksarbetare. Men under året som följde februarirevolutionen försvann tre miljoner tillbaka till jordbruket. I Ryssland var detta huvuddelen av den backlash som kommer efter kaoset i en revolution. Den ryska revolutiomem hade inte en ”manligt jakobinsk fas”; det var först under Stalin som det inträffade någonting påminde om jakobinismen i Frankrike. Men med sin paranoia behövde Stalin en stark hemlig polis. Han gav KGB ett spelrum som lade grunden till den maktplattform som långt senare förde Putin till makten.

Marxister har ett motstånd mot vad de kallar ”biologism”. De tror att kultur alltid trumfar biologi. Med det trodde man under hela första halvan av 1900-talet. Men numera börjar det framstå som alltmer sannolikt att även kulturen är rotad i biologin, i själva verket mycket mer än vi än så länge kan föreställa oss. Se t ex kulturdebatten i Sverige under 2021-22. Den har förts av kvinnor och handlat i otrolig omfattning om kvinnans kropp. Det är ju helt i överensstämmelse med biologin. För att säkra den mänskliga artens fortbestånd måste kvinnan vara uppmärksam på sitt utseende och sin kropp. Får kvinnorna den möjligheten diskuterar de gärna sina kroppsliga problem, vilket varit påfallande det senaste året.

Efter att Yvonne Hirdmans idéer har fått jäsa i över 30 år har vi hamnat i biologin i alla fall. Jag vet inte hur det stör henne. Men när kvinnans underordning slår över i överordning tvingar sig andra oförutsedda krafter fram.

Vi hade under antiken en lite liknande situation som i dag i västerlandet. Under hellenismens tid i östra Medelhavsområdet blomstrade handeln i en omfattning som ledde till att en ny medelklass uppstod. Den konsoliderades och organiserade sig i den katolska kyrkan under pax romana, alltså under det romerska imperiets ”fredliga” skede som började ungefär med Augustus.

Redan under den hellenismen föddes också en kvinnoemancipation med början i Alexandria. Vad vi vet om denna rörelse är silat genom dess bekämpare, den kyrka som Paulus byggde i östra delen av det romerska imperiet. Denna reaktion har döpt den antika kvinnofrigörelsen till gnosticism – själva tycks de ha kallat sig chrest. Men allt det som Jesus sägs predika, kärlek, medlidande och barmhärtighet, hade sitt ursprung i gnosticismen. Medan den katolska kyrkan använde sig av detta budskap angav man de gnostiska kvinnorna till de romerska myndigheterna som lät döda dem i amfiteatrarna. Det var på detta sätt som antikens frigjorda kvinnor lärde sig att tiga i församlingen!

Står vi småningom inför en liknande backlash i vår kultur? Det är inte säkert. Enligt Expressens kulturredaktör Victor Malm har frånvaron av nya män på kultursidorna att göra med att dagens unga män ägnar sig hängivet åt gaming, d v s de föredrar att spela de avancerade datorspelen (Malm 2022). Slår man i Google upp uppslagsordet male bonding with male får man en hel rörelse av allt mera ensamma män som börjat ty sig till varandra. Det är inte frågan om homosexualitet utan om en manlig gemenskap som skulle ha uppstått genom att de frigjorda kvinnorna stöter bort männen och isolerar dem utan att förstå vad de gör.

Det är bra för samhället att kvinnorna arbetar och gör karriär. Men det här välfärdsskedet som vi sett i Europa efter andra världskriget och som småningom växt och tenderat att bli globalt närmar sig sitt slut. Det kanske håller i sig, alltmer haltande, under en eller två generationer till. Den hela jordklotet omfattande uppvärmningen på grund av för höga koldioxinhalter i luften kommer att göra alltfler stället på jorden obeboeliga. Vi kommer att se allt fler krig. Putins krig mot Ukraina är ett gammaldags kolonialt krig; framtidens krig kommer att handla om kontroll av områden där människor kan bo samt kontroll över sinande råvarutillgångar.

När det för mig som var ung på 1950-talet gick upp vilken enorm ondska först nazisterna och sedan också de allierade hade visat under andra världskriget blev jag pessimisistisk beträffande människan. Hon måste vara ond. Sedan insåg jag att om världen är ond, måste jag också vara det. Men det trodde jag inte på. Tyvärr har mina paleoantropologiska studier, redovisade i de många artiklarna i Historiens Fenix, bekräftat att människan har en ond sida. Det var tvånget att överleva som en gång lade grunden till den. Den har sedan brett ut sig. När vi nu står inför krig om beboeliga områden (och begränsade tillgångar på råvaror) kommer människans onda sida att fira triumfer.

Genusideologi, kvinnlig kroppsfixering och manlig bondning med flera egendomligheter i vår nuvarande lyxtillvaro kommer att försvinna som oväsentligheter. Vi kommer att återgå till den könsordning som evolutionen utvecklat.

Till Historiemenyn
Till Huvudmenyn

Referenser

Vad gäller den evolutionära utvecklingen är beskrivningen ett referat av de många artiklarna i webbsajten Historiens Fenix.
Beckman 2022: Åsa Beckman: Mamma hade inte trott sina ögon om hon läst dagens kultursidor. Dagens Nyheter Kultur, den 29 maj 2022.
Hirdman 1988: Yvonne Hirdman: Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Tidskrift för genusvetenskap nr 3/1988.
Kirscher et al 2021: Uwe Kirscher, Haytham El Atfy1, Andreas Gärtner, Edoardo Dallanave, Philipp Munz, Grzegorz Niedzwiedzki, Athanassios Athanassiou, Charalampos Fassoulas, Ulf Linnemann, Mandy Hofmann, Matthew Bennett, Per Erik Ahlberg & Madelaine Böhme: Age constraints for the Trachilos footprints from Crete. Scientific Reports 2021 11:19427.
Kumar et al 2005: Sudhir Kumar, Alan Filipski, Vinod Swarna, Alan Walker, and S. Blair Hedges: Placing confidence limits on the molecular age of the human-chimpanzee divergence. PNAS, December 27, 2005, vol. 102, no. 52.
Malm 2022: Victor Malm: Tjejer är smarta - killar spelar data. Expressen, den 22 maj 2022