Historiens Fenix
webbsajt för historia och kultur

Du är här: >> Avdelning Livsåskådning >> Betraktelser
Publicerad 2025-06-10

Från Augustus till Musk
– historien ekar

En debattinlägg av Sören G Lindgren med hjälp av ChatGPT

R

omarrikets övergång från republik till kejsardöme skedde inte i ett vakuum. Den berömda Julianska ätten, med Augustus som dess främste arkitekt, lyckades kombinera ett republikanskt språkbruk med ett imperialistiskt maktutövande. Resultatet blev en systematisk urholkning av det civila samhällets institutioner. När senaten reducerats till ett applåderande skådespel och makten centraliserats till en person, fanns ingen återvändo. Ätten dog så småningom ut på egen hand – kvävd av sin egen narcissism, sin isolering och sina excesser – men skadan var redan skedd. Ideologin saknades, etiken var förlorad, och folkets roll hade degraderats till publikens.

Det fanns aldrig någon övergripande ideologi som höll samman det romerska imperiet efter republikens fall. Istället fylldes tomrummet av ritualer, monument och en växande byråkrati, samtidigt som inre förfall dolde sig bakom yttre expansion. En avsaknad av moralisk överbyggnad blev tydlig i de ständigt återkommande maktkamperna, där kejsaren inte var en tjänare åt staten, utan dess herre. Det romerska ödet blev inte främst militärt – det blev ideologiskt, eftersom ingen längre trodde på staten som ett gemensamt projekt.

Under det romerska rikets blomstring fanns inget verkligt utrymme för kritik inifrån makten. Varje försök till opposition förvandlades antingen till konspiration eller till fars. Kejsare som Caligula eller Nero är inte bara kuriositeter – de visar vad som händer när ett system utan kontrollmekanismer förfaller till självförbrännande excesser. Med tiden blev imperiets centrum svagare medan ytterområdena bar upp tyngden – tills även dessa rämnade. Likheterna med dagens geopolitik är påfallande: huvudstäder utan moralisk auktoritet, medan periferin förtvivlat försöker behålla strukturen.

Trumps väg till undantagstillståndet

D

et moderna USA har länge burit på en dröm om att efterlikna Roms storhet – men utan att lära av dess kollaps. Techmiljardärer, libertarianer och populister har i allt högre grad underminerat idén om en gemensam stat, i namnet av individuell frihet och marknadens suveränitet. När Donald Trump år 2025 kommenderade nationalgardet till Los Angeles, blev det första steget synligt mot en liknande urholkning. Likt Augustus har han förstått kraften i att utnyttja en formell legalitet för att i praktiken underminera den. Ett undantagstillstånd, följt av civila dödsoffer, skulle kunna bli startpunkten för något som inte längre går att kalla demokratiskt.

Problemet är inte enbart personligt. Det är strukturellt. Kapitalets makt har undanträngt politiken. Företag agerar idag som transnationella imperier, och lagstiftare som försöker reglera dem blir utmålade som fiender till framsteg. Elon Musk är i denna historia ingen Augustus – han är snarare en senkejsare: visionär, oberäknelig, och i viss mån farlig. De digitala verktyg som formats för öppenhet och kunskap används nu allt oftare för manipulation, övervakning och repression. Och bakom allt detta: en vägran att erkänna något slags överstatlig etik eller moralisk gräns.

Det kanske mest oroande är att denna utveckling möts med likgiltighet eller till och med beundran. Samhällets moraliska immunförsvar – medierna, universiteten, det civila samhället – har försvagats eller köpts upp. Liksom i Rom finns en fascination för ledaren snarare än för lagen. Folkets vilja formas inte längre i samtal, utan i algoritmernas skuggspel. Den klassiska republikens ideal – diskussion, kompromiss, gemensamt ansvar – har reducerats till symbolik. I detta vakuum växer ett nytt slags envälde fram, där makten legitimeras av framgång och rikedom snarare än av rätt.

Vem är Augustus idag?
Vem är Augustus idag? Bild ChatGPT.

Vad vi ser är inte bara en politisk förskjutning, utan en civilisatorisk. Från Augustus till Musk löper en linje av teknisk briljans och moralisk förvirring. Det verkligt avgörande blir därför inte vem som styr, utan vad vi tror på – och om vi överhuvudtaget fortfarande tror på något gemensamt. Kanske kommer framtida historiker att tala om vår tid som vi talar om de sena romerska kejsarna: med en blandning av häpnad och förakt. Men än är det inte för sent att välja en annan väg.


Till Menyn för Livsåskådning
Till Huvudmenyn.