Historiens Fenix
webbtidskrift för historia och kultur
Du är här: >> Avdelning Livsåskådning >> Skapelsemyter

Publicerad 21-03-29

Hur skapades världen, egentligen?

En arkeosofisk studie av Sören G Lindgren

H

ur gick Big Bang till egentligen? Det är lätt att tro att det liknande en vanlig explosion som expanderade som en boll. Men Big Bang var en speciell händelse, som liknade ingen annan. Explosionen var var platt och horisontell. Därför talar man inte längre om en explosion utan om en inflation, alltså en flat utvidgning, inte som i ekonomiska sammanhang en prisstegring.

Det var den unga amerikanska fysikern och kosmologen Alan Guth (f 1947), som år 1981 föreslog inflationshypotesen. Guth hade studerat kvantfysik och lärt sig att kort efter Big Bang sjönk temperaturen i universum så mycket att den starka kärnkraft och den elektrosvaga kraften, som håller ihop atomerna, spjälktes i två krafter från att ha varit en. Det var en fasövergång och i detta läge kunde ett falskt vakuum ha uppstått.

Guth slogs av möjligheten att i det knippe av energi, som hade snott ihop sig till en enormt liten punkt, det hade uppstått ett falskt vakuum. Det gav i sin tur upphov till en bortstötande kraft, en negativ gravitation. Enligt beskrivningen i Wikipedia skulle uppkomsten av den negativa gravitationen ge upphov till en exponentiell expansion (ungefär: hastigheten skulle fördubblas med varje steg). ”Den energi som sedan frigörs i samband med att universum lämnar det falska vakuumtillståndet ungefär 10-32 sekunder efter Big Bang, frigörs som vanliga partiklar, kvarkar, leptoner och fotoner. Under den korta inflationsfasen kan universums storlek ha ökat så mycket som 1028 gånger. Denna starka tillväxt tvingar universums krökning att bli så liten att densitetsparametern bör ligga inom 1/10 000 från värdet 1 idag, och förutsäger att hela det universum som är observerbart idag var i kontakt innan inflationsfasen även om bara mindre delar har kontakt med varandra idag, vilket förklarar att bakgrundsstrålningen är så jämn som vi observerar.” (Wikipedia, uppslagsordet Inflation (kosmologi), sidan senast uppdaterad den 25 december 2020).

Alan Guth har själv lagt ut nedanstående bild av sin modell av Big Bang:


Guths_inflation2

Processen som förvandlade energi till materia började med att inflationen satte igång. Den exponentiellt ökande hastigheten skapade en temperaturstegring. Det utlöste en strålning. Först efter det hastigheten börjat sjunka och med temperaturen började atomerna bildas. Beroende på en del ojämnheter i inflationen började atomerna samlas till stjärnor, planeter och galaxer. Bild från Instagram.


Guths förslag till Big Bang-modell hade en del brister som senare korrigerades av kosmologer som Alexei Starobinsky och Andrei Linde. Big Bang som inflation är idag den modell, som betraktas som den mest giltiga. Fortsatta undersökningar av den kosmiska bakgrundsstrålningen tycks bekräfta modellens giltighet.

Det kunskapsmässigt viktiga är att inflationsmodellen visade att en av former för skapande i den fysiska verkligheten är att transformera energi till materia. Den tolkningen fanns redan inbyggt i Einsteins berömda formel, e=mc2, som visade att materia och energi är desamma.

Detta faktum kastar nytt ljus på kreationisternas och fundamentalisternas hävdande att Gud skapade världen. Om det var Gud som åstadkom att det falska vakuum som utlöste inflationen, så skedde det för 13,8 miljarder år sedan. Men om Gud påstås ha skapat världen på samma sätt för 6000 år sedan, står den som påstår detta inför problem. Det är den intensiva strålningen som denna form av skapelse utlöser. Strålningen från Big Bang finns kvar idag men dess temperatur är bara tre grader ovanför den absoluta nollpunkten. Den går faktiskt att se i myrornas krig på TV-rutorna. Men årtusendena efter Big Bang var denna strålning oerhört het.

Skulle skapelsen ha skett genom att energi transformerades till materia för 6000 år sedan skulle världen vara fylld strålningen från händelsen i form av en het dimma. Allt organiskt liv skulle brinna upp!

Mot denna bakgrund ska vi undersöka hur föreställningen om att en gudom skapade världen för 6000 år sedan. Den är en omhuldad föreställning bland fundamentalister och andra sekterister, kristna som judiska.

Babyloniernas skapelseberättelse

Från slutet av 300-talet f Kr härskade de makedoniska seleukiderna, Alexander den stores arvtagare, över bl a Mesopotamien och Persien. Under det skede som intresserar oss här var Antiochus I Soter (c:a 324–261 f Kr) den seleukidiska kungen. En man, som hade utbildat sig till präst hos guden Marduk, Berossus (f kring 330 f Kr), skrev då babyloniernas historia, troligen uppmuntrad av kungen. Verket kallas Babyloniaca och gavs ut i tre delar (böcker) kring åren 290-278 f Kr. Men det var inte särskilt uppmärksammat under antiken, varför det har förlorats. Kvar från det finns fragment i form av citat hos senare författare. Idag förekommer mycket diskussion om Berossus och Babyloniaca. Det tycks finnas många frågetecken runt både upphovsmannen och verket. Den debatten måste vi bortse från här.

I stället ska vi här ägna oss åt en relativt ny hypotes som framlagts av den fria, amerikanska religionshistoriska forskaren Russell Gmirkin. Han hävdade i sin bok Berossus and Genesis, Manetho and Exodus, som utkom åt 2006, att Gamla testamentets beskrivning av skapelsen i Genesis I är till stora delar hämtad från Beroussus Babyloniaca (liksom berättelsen om judarnas utvandring från Egypten hämtades från den egyptiska historikern Manethos bok Aegyptiaca, som också kom ut på 200-talet f Kr). Redigeringen skedde i Alexandria där det i det berömda Biblioteket sannolikt fanns Babyloniaca i ett felfritt exemplar.

Staden Alexandria hade grundats av Alexander den stora år 332 f Kr. Efter Alexanders död tog hans general Ptolemaios I Soter (367–283 f Kr) makten i Egypten och gjorde Alexandria till sin huvudstad. Tack vare ”universitetet” Museion invid Biblioteket var Alexandria under ptoleméerna den mest intellektuellt dynamiska staden i Medelhavsvärlden efter Platons och Aristoteles Aten (400-talet f Kr). Men det var främst på det religiösa området som utvecklingen i Alexandria skedde. Där redigerades judarnas Torah och översattes den till grekiska, där föddes den första versionen av kristendom, kallad Chrest i de antika källorna, där uppstod klosterrörelsen som en reaktion på tidens köpenskap, d v s kommersialism, o s  v.

Alexandrias roll i människans andliga historia har nedvärderats av den katolska kyrkan eller historiker accepterande den katolska versionen. Kyrkan ville uppdatera Judéen och Jerusalem som antikens stora andliga centrum. Det är en av kyrkans många förfalskningar, bl a för att dölja att evangelierna själva är påhitt och parafraser på Johannes döparens liv och budskap och för att dölja att den tidiga paulinska kristendomen togs emot av medelklassen i den östra delen av romerska riket. De första kristna uppbackarna var ofta slavhandlare, som blivit mycket rika, men inte accepterats av den gamla jordägande överklassen. Men faktum är att det var från Alexandria idéerna utgick, det var hellenismens och den romerska tidens stora andliga centrum.

Men för att återgå till Gmirkin, så har hans intressanta böcker utkommit på ett förlag, som tar ut ett pris på uppemot 2000 kronor för ett exemplar. Det är alldeles för dyrt för mig. Därför får vi här nöja oss med ett referat i andra hand av Gmirkins tankar. Jag har översatt vad engelska Wikipedia säger om Gmirkins bok Berossus and Genesis, Manetho and Exodus:

”I boken försöker Gmirkin först slå fast att det inte finns några entydiga bevis för förekomsten av judiska prästtexter, Pentateuchal, före översättningen till grekiska under Ptolemy II Philadelphus (308/9 – 246 f Kr). Gmirkin påpekar att de tidigaste manuskriptfragmenten från den hebreiska bibeln låter sig inte dateras tills tidigare än slutet på 200-talet f Kr. Det har allmänt antagits den tidigaste icke-bibliska hänvisningen till en skriven judisk lag har påträffats i Bok 40 av Diodorus Siculus Bibliotheca historica, en encyklopedi från sista seklet f Kr, sammanställd genom citat från äldre dokument. där ett avsnitt de facto kan hänföras till den grekiska historikern Hecataeus från Abdera, som skrev kring 315 f Kr. Gmirkin argumenterar att detta avsnitt egentligen kommit från den romerska biografiförfattaren från 100-talet f kr, Theophanes av Mytilene, som använde sig av Hecataeus tillsammans med andra källor, hellre än Hecataeus direkt.

Med hjälp av källkritiska metoder slår Gmirkin fast att det senaste möjliga datumet för komponeringen av Torah är cirka 270 f Kr . Han argumenterar sedan att Torahs och därmed Bibelns kapitel om Genesis och Exodus bygger på uppgifter från de på grekiska skrivna arbetena av Berossus (278 F Kr) och Manetho (285–280 F Kr)” (Engelska Wikipedia, uppslagsordet Russell Gmirkin, senast uppdaterad 11 Mars 2021).

Det finns brister i Gmirkins resonemang. Han menar att hela Torah skrevs ned kring 270 f Kr, men frågan är om inte nedskrivningen började redan med kung Salomos tid (970–931 f Kr). Han importerade skrivare från Egypten för att få en fungerande byråkrati. Bibelns ordspråksbok skulle vara av deras hand. Det är historiskt rimligt att nedtecknandet av de muntligt överförda judiska legenderna började då. Sedan har Torah redigerats om allt efter tiderna förändrats. Det är mycket möjligt att berättelsen om världens skapelse gavs en för 200-talet f Kr modern form vid Biblioteket i Alexandria.

Corys fragment

Eftersom vi inte har tillgång till Gmirkins dyra bok får vi istället använda oss av en annan källa, som finns gratis på nätet. Det är den engelska antikvarien Isaac Preston Cory (1802–1842) sammanställning och översättning till engelska av fragment från olika antika författare. Boken kom ut 1826, reviderad upplagor 1832 och 1876 (sistnämnda revidering genomfördes av E. Richmond Hodges).

Så här låter babyloniernas skapelseberättelse enligt Berossus, tolkad av Cory. I citatet nedan är de avsnitt som har likhet med Genesis fetade:


”En gång för länge sedan fanns det ingenting annat än mörker och bottenlösa vatten. I vattnen levde ohyggliga varelser som hade uppstått genom en tvåfaldig princip. Människorna uppenbarade sig med två vingar, några hade fyra vingar och två ansikten. Andra hade en kropp men två huvuden, ett huvud av en man, ett annat av en kvinna. På samma sätt var det med flera av deras organ, både manliga och kvinnliga. Andra mänskliga figurer kunde ses med ben och horn av getter, andra hade hästars bakben men framtill var det formade som människor, påminnande om kentaurer. På samma sätt fanns det tjurar med mänskliga huvuden och hundar med fyrbenta kroppar och en fiskstjärt som svans. Det fanns också hästar hade hundhuvuden liksom människor och andra djur med huvuden och kroppar av hästar och fiskstjärtar som svans. Det fanns alltså kreatur med ben av varje djurart. Lägg till detta fiskar, reptiler, ormar och andra underbara djur som hade övertagit de andras form och uppförande. De var alla besvarade i skildringar i Belus tempel i Babylon.”

”Varelsen som antas ha ägt herravälde över monstren var en kvinna vid namn Omoroca, som är på kaldéernas språk Thalatth, som i sin tur på grekiska är översatt till Thalassa, havet, men enligt den mest troliga uppskattningen är identisk med Selene, månen. Detta var sakernas tillstånd tills Belus kom och högg kvinnan itu. Av ena hälften av hennes kropp formade han jorden och av den andra himlarna samtidigt som han utrotade monstren i kaoshavet. Han säger emellertid att detta var en allegorisk beskrivning av naturen. För hela universum består av fukt och djur uppstår fortgående i den. Guden Belus högg av sitt eget huvud. Blodet som forsade fram blandade de övriga gudarna med jord och från denna blandning uppstod sålunda människorna. Denna beskrivning gör människorna rationella och delaktiga i den gudomliga kunskapen.”

”Denne Belus, som människorna kallar Dis (eller Pluto) delade på mörkret och skilde himlarna från jorden. Men de djur han nyligen hade skapat klarade inte det klara ljus han skapat utan dog. När Belus såg att länderna var tomma trots att marken var mycket fruktbar gav han order åt de andra gudarna att hugga av honom hans huvud och sedan blanda blodet med jord; därifrån formades människor och djur, som skulle stå ut med ljuset. Belus skapade också stjärnorna, solen och månen tillsammans med de fem planeterna.”

Egyptiernas skapelseberättelse

Den babyloniska skapelseberättelsen sådan som Cory återger den är ganska virrig och inte genomlyst av grekisk logik som Genesis. Det finns en annan aspekt på skapelsen, som vi finner i den egyptiska skapelseberättelsen. Egyptierna byggde sina tempel så de överensstämde med berättelsen.

Så här berättar Universitet i Memphis i USA på sin hemsida om den egyptiska mytologin: Först fanns i världen bara en väldig ocean av ingenting. Under oräkneliga tidslängder hade skapelseguden Atum sovit på detta ursprungliga hav som egyptierna kallade Nun. Småningom vaknade skaparen och tvingade med sina vilja en liten ö att stiga upp ur det kosmiska havet. Från toppen av denna kulle, som egyptierna kallade ”den första händelsen”, fortsatte Atum med att kalla alla tingen till existens börjande med guden Shy (Luften) och gudinnan Tefnut (fukt). Därpå kom den tredje generationen av gudar i form av jordguden Geb och himmelsgudinnan Nut. Efter hand kallades de övriga gudarna fram så att varje företeelse i naturen kunde födas.

Som synes är det inte en överväldigande skillnad mellan den babyloniska och den egyptiska versionen av skapelsemyten. I den egyptiska versionen ingick skapelseberget som också fanns hos natufierna i Palestina för 13 000 år sedan. Det är troligt att denna version av skapelsemyten fördes från Afrika när de moderna människorna utvandrade därifrån. Den version vi har i Gamla testamentet är slipad i mera logisk riktning under inflytande av grekisk filosofi i Alexandria på 200-talet f Kr. Därvid föll bl a skapelseberget bort.

Notera att det inte finns en underjord i varken den babyloniska eller den egyptiska skapelseberättelsen. Denna föreställning fanns däremot hos de moderna människor, som hade invandrat till Europa med början för 40 000 år sedan. De hade sannolikt övertagit idén av neandertalarna. I ett senare skede skulle den dyka upp hos grekerna och sedan också i den kristna föreställningsvärlden.

Egyptiskt_tempel

Modellen för ett egyptiskt tempel. Undertill vad som vanligtvis påträffas vid en utgrävning, övertill templet under dess glansdagar. Den höga väggen med ingångsporten till vänster kallas ”pylon”. Därefter följde en gård med pelare. I nästa steg gick man till ”hypostylhallen”, där pelarna stod tätt. I det näst sista rummet fanns på ett podium en avbildning av den båt som skulle föra den avlidna till dödens land. Sist kom man till det allra heligaste med ett symboliskt skapelsens berg. Bild: University of Memphis (USA) (https://www.memphis.edu/hypostyle/meaning_function/model-universe.php).

Skapelsen enlig Gamla Testamentet

Första Moseboken (Genesis), 1 Kapitlet

  • 1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
  • 2. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
  • 3. Och Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus.
  • 4. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
  • 5. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
  • 6. Och Gud sade: ”Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.”
  • 7. Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.
  • 8. Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
  • 9. Och Gud sade: ”Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.” Och det skedde så.
  • 10. Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
  • 11. Och Gud sade: ”Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.” Och det skedde så;
  • 12. jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.
  • 13. Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
  • 14. Och Gud sade: ”Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,
  • 15. och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.” Och det skedde så;
  • 16. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.
  • 17. Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,
  • 18. och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.
  • 19. Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.
  • 20. Och Gud sade: ”Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.”
  • 21. Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
  • 22. Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden.»
  • 23. Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
  • 24. Och Gud sade: ”Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.” Och det skedde så;
  • 25. Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
  • 26. Och Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.”
  • 27. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
  • 28. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.”
  • 29. Och Gud sade: ”Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.”
  • 30. ”Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så.
  • 31. Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

Källa: http://runeberg.org/bibeln/01_01.htm (1917)


Lägg märke till att versionen i Genesis saknar det första berget. Ändå har vi ett symboliskt första berg i form av altaret i de kristna kyrkorna. Liksom i de egyptiska templen står altaret/berget i det allra heligaste.

Animistisk magi

Vad de här återgivna skapelseberättelserna har gemensamt är ett ändlöst urhav som låg i mörker. Det kunde kanske jämföras med ett ändlöst kosmos av energi, där energin svallar i kvantfluktuationer. I detta mörklagda kosmos skulle det ha uppstått ett slag förstockning av energi, ett ihopsnott energinystan. När det sedan skulle lösas upp drabbades det av ett falskt vakuum med inflationen som följd. Denna inflation var den skapande händelsen varvid energi genom fasövergångar förvandlades till materia.

I alla de mytiska beskrivningarna av skapelsen så skedde den med hjälp av animistisk magi. I den babyloniska versionen var det skapargudens vilja som fungerade som den magiska förverkligaren. I Bibelns version var det skaparens vilja följd av hans befallning ”Varde x!”. Under hellenismens tid i Alexandria visste man inte hur den fysiska skapelsen kunde ha skett. I själva verket var den till större delen okänd ända till Alan Guth publicerade sitt förslag till inflationshypotes 1981.

Det har inte gått lång tid sedan dess. Det är förståeligt att alla inte känner till skapelsen som en transformation av energi till materia. De tror på det animistiskt magiska förslaget. Vi kan hoppas att de är villiga att skaffa sig den nya kunskapen.


Läs även artikeln i avdelning Betraktelser: Är Bibelns skapelsegud en humbug?
Till Menyn för Livsåskådning


Välkommen att kommentera artikeln

Var snäll och skriv in i formen ditt namn, e-majladress och kommentar. Tryck sedan på Submit för att sända din kommentar. För att tömma formen tryck Reset.







      

Artikelns layout har gjorts med hjälp av Bootstrap2 Boostrap teknik.