Sören G Lindgren
Publicerad 21-03-21
är jag var ung och mycket osäker hände det en natt i centrala Helsingfors att jag hörde en mycket hög och nästan gäll röst predika om Jesus uttryckande sig med total säkerhet. Jag kände mig oerhört dragen av rösten; jag längtade efter att kunna vara lika säker. Men det har jag inte kunnat förverkliga under ett långt liv. I stället har jag tvingats omsätta min osäkerhetskänsla i ett slags livsprogram i rörelse mot vad som verkligt gäller, alltså ett slag sökande.
Under förverkligandet av detta program har min gudsbild stegvis förändrats. När jag konfirmerades som femtonåring var jag nästan extatiskt gudstroende. I gymnasiet kom tvivlen. Sedan blev jag sökande. Men det fanns ingen jag kunde prata med eller också var det så att jag valde bort alla jag kunde ha pratat i rädsla för att avslöja min djupa osäkerhet.
Allt medan ett naturvetenskapligt kunnande vuxit hos mig har jag kommit att stöta ihop med absolut troende, d v s fundamentalister, för vilka Bibeln var alltigenom riktig eftersom den var dikterad av Gud. Jag har inte kunnat låta bli att diskutera med dem, kanske för att jag fortfarande känt dragningen till absolut sanning. Därvid har jag insett att jag kommit att lära mig mycket mera än jag trott.
Ett viktigt steg i mitt inträngande av det förgångna i min arkeosofiska utveckling var upptäckten av förståelsen av inledningen av Genesis i Gamla testamentet. Där säger Gud "Varde ljus" och se dagsljuset tändes. Det sägs inte varifrån dagsljuset kommer. Men jag lyckades förstå varför det inte sades ty alla trodde dagsljuset var en egenskap hos dagens rum. Det skilde sig just i ljuset från nattens rum, vilket Gud just skilde på.
En annan avgörande insikt kom när jag arbetade med essän om Erik Lindegren. Då gick jag igenom en del av vad som skrivits om Nya testamentets evangelier. Jag insåg långsamt att de var påhittade vittnesbörd om Jesu existens – egentligen ett inte helt onormalt beteende under antiken. Men det mest intressanta var att Jesus-gestalten sannolikt var tecknad på Johannes döparen, vars historiska existens det finns bevis för. Vishetsläraren Johannes hade avrättats och hans anhängare hade fördrivits, men se, han återuppstod i ny och delvis radikalare gestalt som Guds son och Messias!
Konstnären Michelangelo levde 1475-1564, alltså på en tid som inte ännu börjat tvivla på Bibelns uppgifter. Han kunde sålunda skapa en suggestivt fiktiv bild av hur människans skapades. Bild av Michelangelo, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1326019
I Paulus händer blev han därtill mera konservativ än originalet Johannes hade varit.
Att fundamentalisternas Gud, Jehova eller Elohim eller vad det passar sig att kalla honom, kan tolkas vara en humbug förstod jag under den diskussion jag nyligen lockats att delta i på internet. Det skedde i ett forum som kallar sig Academia.edu (https://www.academia.edu/s/0144565f39#comment_773806). Sidan uppger att dess ”mission är att göra varje lärd och vetenskaplig uppsats fritt tillgänglig på internet och främja akademisk diskussion och samarbete” (https://www.academia.edu/upgrade?feature=searchm).
Det var två fundamentalister, en est och en israel, som utmanade det vetenskapliga tänkandet i denna diskussion. Det skedde genom att de påstod att världen var skapad så som det påstods i Gamla testamentet i Bibeln. Israelen påstod vidare att alla dateringar äldre än för 6000 år sedan var osäkra eller felaktiga.
Jag framhöll att man inte behövde tro på dateringar framtagna med C-14-teknik, men det gick inte att bortse från att man kunde läsa naturen eller arketyper. Carl von Linné studerade bl a växter och fann en genealogi hos dem. Sjuttonhundratalet lantmätare studerade i sin tur bergen och fann ett slag genealogi också hos dem. Man kan säga att de lärde sig läsa bergen. Därvid insåg de att bergen och därmed jorden var betydligt äldre än de 6000 år som man hade trott utgående från en datering som man kommit fram till genom att uppskatta de olika, ungefärliga tidsspann som återges i Bibeln.
Också arkeologin lärde sig på 1800-talet läsa de fornfynd de gjorde. Därvid kunde de utveckla en kronologi. Svensken Oscar Montelius var där särskilt framstående: han ”byggde upp en fast kronologi för att datera de många fornfynd som dittills varit odaterade” (Wikipedia: uppslagsordet Oscar Montelius, sidan uppdaterad 9 mars 2021). Oscar Montelius var också en ledande rasist, inte att förglömma!
Det behövs ingen teknisk utrustning – fast den kan vara till hjälp för att uppnå större precision i tidsbestämmelserna – utan det räcker att man lär sig läsa bergen, fornfynden m m. Det är vad fundamentalisterna inte vill göra.
En annan svag punkt hos fundamentalisterna är att de inte kan förklara hur Gud skulle ha gjort när han skapade universum för 6 000 år tillbaka. Tack vare bl a inflationsteorin vet vi att vad som hände vid universums skapelse för 13,7 miljarder år sedan. Det var att energi förvandlades till materia. Men för att detta skulle inträffa krävdes en mycket hög temperatur, miljoners miljoner grader. Det är ungefär samma temperatur när som exploderande novor kommer upp till, varvid de skapar nya tunga grundämnen.
Men detta att transformera energi till materia utlöser en mycket stark strålning. Denna strålning från Big Bang fyller fortfarande universum som ett bakgrundsbrus. Det som kallas ”myrornas krig” på TV-rutan är i själva verket denna strålning, ett eko från universum skapelse. Men i dag är den så kall som tre grader ovanför den absoluta nollpunkten. Men strax efter Big Bang fyllde den universum som en het dimma.
Om Gud skapade universum på det enda sätt vi vet nämligen genom att förvandla energi till materia skulle universum åter ha varit fyllt av en het dimma som skulle ha dödat allt organiskt liv som Gud eventuellt också försökt skapa.
Jag har en bekant som också är fundamentalist. Men han är så smart att han hävdade att Gud skapade världen för 30 000 år sedan. Efter skapelseakten som gick på några minuter lät Gud en istid gripa om jorden. Det medförde att den heta dimman kyldes ner. Det ledde sedan bl a till att Gravettienkulturens människor i Europa blev de första Guds barn med en hög kultur på jägarstenåldern. Nästa kull av Guds hand kan ha varit den natufiska kulturens barn. De har lämnat efter sig ett en staty av sitt märkliga Kosmiska monster, förvandlad till Behemont i Bibeln.
Staty av kalksten från grottan Umm es-Zuitina i Judeiska öknen i dagens Israel. Statyn har daterats till natufisk tid (cirka 12 000 år sedan). Jämför man med andra bilder som ristningarna i en grotta i Antalya i södra Turkiet gestalter statyn tydligt natufiernas kosmiska monster. Det hade en enorm rund mun som kunde sluka både solen och månen. Den var troligen mycket fruktad. Foto Israelian Antiquities.
Som sagt lär man sig läsa berg och fornminnen inser man snabbt att världen är äldre än 6000 år. Men en fundamentalist som fortsätter att hävda hans Gud skapade världen vid denna tidpunkt förvandlar sin Gud till humbug. Världen som sådan visar att skapelsen är äldre än 6000 år, att då hävda att den skapades senare gör att Gud stjäl skapelsen och gör den till sin som en animistiskt magisk skapelseakt: Varde ljus, varde x!
Det som är det verkligt intressanta är att när jag framförde detta i debatten på Academia.edu togs inlägget bort. Jag censurerades. Kretsarna som tror på Bibelns berättelser, judar, kristna och muslimer, är så omfattade och mäktiga att Academia.edu inte vågade publicera texten. Så fri är debatten i detta medium!
Men faktum kvarstår Bibelns gudom är som skapelsegud en humbug!
Till Livsåskådning
Till Första sidan.
Var snäll och skriv in i formen ditt namn, e-mailadress och kommentar. Tryck sedan på Submit för att sända din kommentar. För att tömma formen tryck Reset.