oral, vad är det? Kanske kan moral definieras så att den utgör de optimala reglerna för beteendet inom grupper av primater. Över det sistnämnda kanske någon reagerar, men människan är en primat och lever i grupp som flera arter av högre apor (alltså inte bara gorillor, schimpanser och orangutanger utan även utdöda arter med början för över 12 000 sedan). Men vad som skiljer människor från övriga primater är att människan kan klä i det talade språkets ord de regler hon finner nödvändiga att följa i ett gruppliv mot att övriga primater endast kan kommunicera detta genom kroppsspråk.
När filosofen Lars Bergström i en artikel i Filosofisk tidskrift (nr 3/2021) skriver följande uttrycker han en liknande tanke men bara om människor:
”Våra moraliska uppfattningar är delvis ett resultat av biologiska dispositioner som har utvecklats under evolutionen och delvis en konsekvens av inlärning som vi har utsatts för.”
Men problemet är att situationen är lite mer komplicerad. Det sannolika är att en mänsklig individ följer de moraliska reglerna i hens kultur av ett slags inre tvång. Människan ser ut att ha ett större spelrum för sitt utåtriktade ”jag” än andra arter. Det gör att hon under sitt liv kan välja och vraka vilka regler hen följer under olika skeden av sitt liv. Men försöker hen leva helt utan regler får hen problem. Det kan ta sig uttryck i depressioner eller känslan att livet är meningslöst. Människor hos vilka aktiveringen av primatmoralens normer har gått snett av någon anledning hotas lätt av sinnessjukdom! Nazisternas SS-trupper liksom de ledande i de nazistiska dödslägren månade om att leva ett småborgerligt familjeliv för att inte övermannas av mördandets trauma!
Så den ena aspekten på Bergströms ”biologiska dispositioner” är det medfödda tvånget leva med moraliska regler alldeles oberoende av innehållet.
Det andra problemet är i vilken omfattning innehållet i de moraliska reglerna är medfödda och alltså genetiskt betingade. Människans rörlighet under expansionen ut från Afrika gjorde att hen kunde småningom ta nästan alla typer av miljöer i bruk för sitt liv. Det var möjligt genom att det gick att spela med reglerna, att utnyttja dem som bäst lämpade i miljön och t o m uppfinna nya regler som underlättade anpassningen till miljön. Men det hindrar inte att det kan finnas en kärna av moralregler som är genetiskt betingade. Låt oss anta att normen Du ska inte dräpa! är medfödd och alltså genetiskt betingad. Men människan har i sin utveckling genom Homo heidelbergensis huvudsakligen levt under närmare en miljon i isolerade grupper. För att försvara reviret var heidelbergensarna tvungna att döda intränglingar. För att dödandet inte skulle hindras av den hårda normen måste intränglingen demoniseras; det är ju fortfarande ett beteende vi känner från alla former av genocide. Kanske en undersökning av vilka regler alla mänskliga kulturer har gemensamma skulle ge ett fördjupat svar?
Så den andra aspekten på de ”biologiska dispositionerna” är att åtminstone en del av moralreglernas innehåll kan vara medfött.
Om det nu förhåller sig så att en del av de moraliska normernas innehåll är medfött, vad innebär inlärning av dem då? Jag har inte sett någon undersökning så jag måste här gå efter mina egna erfarenheter och minnen. Jag lärde mig moralregler eller fick deras innehåll aktiverat i mig redan under min tidigaste år – det har jag övertygad kunskap om även så här många decennier efteråt, men jag har ändå inget exakt minne av det. Däremot minns jag tydligt att min barndoms bekantskapskrets berättade för mig en stor mängd anekdoter som handlade om olika normer och varje gång bekräftade dem. Jag genomgick vad som inom sociologin kallas en socialisationsprocess. (Förr i lumpen genomgick alla rekryter en inledande militärträning som hade denna karaktär; i gamla hantverkaryrken innebar tiden som lärjunge också en socialisation av yrkets regler och roller; i universitetsstudier ingår aspekten av akademisk socialisation som viktig men ofta outtalad; o s v)
Eftersom vi tills vidare inte vet vad som är medfött och vad inlärt i det moraliska normsystem varje människa i alla kulturer omfattar så kommer uppväxttiden vara kollektiv så att det primärt är föräldrarna som genom ord och beteende lär eller aktiverar ett normsystem. Det byggs ut och förstärks genom omgivningens fortsatta inflytande genom grannar och skolan. Till slut kopplas det också till en livsstil. Denna är åter identitetsskapande. Människorna i varje kultur anser följaktligen att deras livsstil är den överlägset bästa och värd att kämpa för, rentav i öppet krig.
Lars Bergström artikel i Filosofisk tidskrift diskuterar egentligen frågan om moralnormer kan var sanna eller falska. Det är ju ett verkligt jobbigt problem. Vi indoktrineras som barn i vissa reglers absoluta giltighet. De kan ju därför inte vara annat än sanna. Men med livets gång och de biologiska förändringar som kropp och hjärna genomgår kan en del av dessa en gång absoluta regler framstå som falska.
Men vad värre är: moralnormer kan inte empiriskt bevisas vara sanna eller falska. I den globala värld som växte fram med den ekonomiska filosofen Milton Friedmans tankar som modell släpptes kvinnorna in i ekonomi och politik och en enastående ekonomisk utveckling inleddes i anmärkningsvärt många länder. Men religiösa islamska sekter såg det annorlunda, nämligen att det gällde att gå tillbaka till källorna, till medeltiden enligt västerländska bedömningar. Men Europa har själv gått tillbaka till källorna, d v s låta sig inspireras av antiken i betydande omfattning under renässansen på 1500-talet och i mindre omfattning under Napoleontiden i början på 1800-talet och den ursprungliga funktionalismen inom arkitekturen på 1920-talet. Men arkitekturen för den ståtliga byggnaden Kapitolium i Washington i USA var inspirerad av 1800-talets återgående till källorna. I alla dessa fall innebar ”tillbaka till källorna” en förnyelse och utveckling framåt. Kan detsamma gälla för islam?
Det intressanta är att redan i början på 1800-talet gick Saudiarabien tillbaka till källorna genom att sekten salafism gjordes till statsreligion i landet. Det innebar ingen avgörande utveckling framåt. Först med oljan under 1900-talets första hälft skedde en begränsad modernisering. Men fortfarande är staten Saudiarabien medeltida med en härskare som i likhet med medeltida tyranner mördar politiska motståndare när det passar. När talibanerna nu en andra gång går tillbaka till källorna kommer det troligen inte att innebära en förnyelse utan en isolering och stagnation.
Men det finns en viktig skillnad. När renässansen sökte sig tillbaka till källorna var det inte till Judeen på Jesu tid utan till den grekiska perioden av högkultur och senare till det romerska kulturblomstringen. Men i islam var det inte så. Som en av ideologerna bakom det Muslimska brödraskapet konstaterade låg det en slöja över världen innan profetens ankomst, alltså den muslimska förhistorien var inte intressant. Det innebär att muslimsk tillbakagång till källorna inte medför någon egentlig förnyelse. Det är det muslimska samhällets förbannelser att det ser sig som historiens enastående höjdpunkt.
Går man till grundvärdena i respektive värdesystem ser man en tydlig skillnad. De judiskt-kristna är individuella, de muslimska kollektiva:
| Kristendomen | Islams fem pelare |
|---|---|
|
|
I uppsatsen i Filosofisk tidskrift hänvisar Lars Bergström också till den skotska filosofen W D Ross (1877–1971). Denne arbetade vidare på den linje som tyska filosofen Immanuel Kant (1724–1804) hade börjat. Ross trodde att de moraliska värderingarna hos människan var intuitiva. Det kan i dag tolkas så att åtminstone anlaget för moralvärderingar måste vara medfött. Värderingarnas innehåll skulle vara inlärda. Bergström skriver:
Vad vi lär oss är till exempel sådant som W.D. Ross har betecknat som så kallade prima facie-förpliktelser: att man bör hålla sina löften, gottgöra skador man orsakat, återgälda tjänster, åstadkomma så mycket gott som möjligt, undvika att skada andra, och så vidare.
Vad Bergström räknar upp är en 1900-talsversion av den anglosaxiska puritanska traditionen. Det är till en del en vidareutveckling av den judisk-kristna traditionens tio budord. Det visar om något att de moraliska normerna är relativa och kulturbundna.
Bland annat genom Jane Goodalls rapporter om schimpansernas gruppliv och Dian Fosseys (1932–1985) motsvarande om gorillor vet vi att dessa primater även följer regler i sitt liv i grupp. Inlärningen sker under uppväxten. Den förmedlas genom kroppsspråket hos de vuxna i gruppen och hårdhänta tillrättavisningar. Det är rimligt att antaga att schimpans- respektive gorillaungar har medfödda anlag för att lära sig reglerna.
Som vi har sett i detta debattinlägg är det mycket möjligt att även människobarn har anlag för inlärning av moralnormer, d v s regler för deras liv i grupp som vuxna. Men om det också regler som medfödda – t ex du ska inte döda – går inte att säga innan en stor undersökning av basnormerna i alla kulturer har genomförts. Moralreglerna måste därför än så länga uppfattas som vi nyss konstaterade som relativa och kulturbundna.
Sammanfattningsvis:
Denna artikel kan också sägas vara ett försök till evolutionär filosofi.
Till Menyn för livsåskådning
Till Kulturmenyn
Var snäll och skriv in i formen ditt namn, e-mailadress och kommentar. Tryck sedan på Submit för att sända din kommentar. För att tömma formen tryck Reset.