kymningen har sänkt sig över världen. Inte plötsligt, inte med en enda katastrof, utan genom en långsam men obeveklig process. Vi lever i en tid där gamla strukturer eroderar, där ordningar som en gång tycktes fasta nu svajar, och där framtiden inte längre låter sig föreställas i ljusa termer.
En egyptisk litteraturvetare, som blev sekulärar Koran-kommentator, hävdade att det rådde en skymning över världen tills profeten Mohammed framträdde. Det var början till islamsk fanatism, till mullornas övertagagande av Iran, talibaner, jihadister, al Qaida o s v. Islamismen fientlighet mot väst har inneburit stort lidande här. Men den nya skymning som fallit över vår kultur i dessa tider kommer att medföra ett än större lidande. Under demokratins skede lyste jämlikhetens och rättvisans ljus över världen. Men när politiska och ekonomiska krafter började underminera demokratins grundprinciper kom också den nya skymningen.
Vi tror på demokrati, vi tror på kapitalism. Men när Elon Musk och andra techmiljardärer vill ändra reglerna och föra oss bort från jämlikhet, ser vi slutet på frihetens epok. Vi riskerar en återgång till feodalism, inte den gamla där en hertig hade absolut makt över ett län, utan en modern variant där hertigen tituleras "direktör" och styr över digitala territorier och globala marknader utan folklig insyn eller ansvar.
Historiska paralleller
Historien är fylld av civilisationer som fallit in i skymning, antingen genom inre förfall eller yttre hot. Romarrikets kollaps var inte en enda dramatisk händelse, utan en gradvis nedbrytning där ekonomin, politiken och militären förlorade sin stabilitet. Det delades i två riken, Västrom occh Östrom, i och med Konstatinopel grundades år 324. Men upplevelsen av att skymning lagt sig över Västrom kom sannolikt år 410 då västgoterna intog och plundrade Rom – den odödliga staden! Feodalismen, som växte fram ur det västromerska imperiets spillror, skapade ett nytt system där makten blev decentraliserad och lades i händerna på lokala herrar – en process vi nu ser speglas i techmiljardärernas kontroll över den digitala världen.
Men en annan historisk paradox förtjänar att uppmärksammas. Tempelsystemets sammanbrott i samband med svältkatastrofen vid bronsålderns ledde till att hantverkarna kunde skapa egna organisationer, gillen hos kartagerna, collegia hos romarna och skrån i Euopa under medeltiden. Efter en existens i cirka 2500 år förvandlades skråna i Europa av det spanska guldet på 1500-talet. De blev manufakturer, ett slags mellanting mellanting mellan skrå och fabrik, på 600-talet och sedan fabriker på 1700-talet. Skråna bar också med sig intellektuella traditioner från hellenismens Alexandria. Dessa idéer levde vidare och inspirerade till socialistiska tankegångar efter den franska revolutionen. Dessa skapade också fackföreningarna som steg för steg förbättrade fabrikarbetarnas villkor och sedan också höll tillbaka direktörernas löneökningar, faktiskt ända till Tatchers tid på 1980-talet.
Den industriella revolutionen kom att avskaffa skråsystemen och skapa en modern arbetsmarknad. Kapitalismen ersatte den lokala hantverkarens kunskap med massproduktion och effektivisering, men den behöll samtidigt vissa grundläggande principer om konkurrens och meritokrati. Den digitala revolutionen har dock börjat underminera dessa principer genom att koncentrera makten i händerna på en ny elit av tech-oligarker. Där tidigare industrialister byggde fabriker och transporterade varor, bygger dagens digitala feodalherrar monopol över digitala infrastrukturer, skapar slutna ekosystem och styr människors informationsflöde på ett sätt som ingen tidigare maktstruktur lyckats med.
Den moderna feodalismen
Idag ser vi hur techmiljardärerna bygger sina egna små furstendömen, där de styr över informationsflöden, ekonomiska transaktioner och digitala infrastrukturer. Skillnaden är att de inte behöver territoriella gränser – deras makt ligger i data och algoritmer. Den som kontrollerar informationen, kontrollerar världen.
Men deras makt är också skör. De tror att de kan skapa statslösa paradis där de regerar fritt, men i själva verket kan deras imperier falla lika snabbt som de byggts. De är beroende av en stabil global infrastruktur – om den kollapsar, gör de det också. Feodalherrar på medeltiden kunde överleva genom att dominera sitt lokala område, men techmiljardärerna är beroende av en värld som fortfarande fungerar. Historien visar att maktkoncentration alltid leder till motreaktioner, och vi kan redan se tecken på att digitala imperier ifrågasätts – både av regeringar som vill återta kontrollen och av medborgare som börjar ifrågasätta det digitala förtryck de lever under.
De möjliga vägarna framåt
Så vad väntar på andra sidan skymningen?
Apokalypsen - Kaos och kollaps
- Om nuvarande maktstrukturer fortsätter att urholkas, och klimatkatastrofen och geopolitiska konflikter eskalerar, kan vi se en värld där mänskligheten splittras i fragmenterade, krigande enklaver.
- Techmiljardärerna kan försöka fly till sina bunkrar, men de kommer snart inse att ingen rikedom kan skydda dem från en kollapsad världsekonomi.
Den teknologiska räddningen - Artifexerna tar över
- Om AI och avancerade maskiner – artifexerna – tar över ansvaret för civilisationens fortlevnad, kan vi se en framtid där rationella system ersätter mänskligt vanstyre.
- Men kan maskiner verkligen skapa en rättvisare värld, eller kommer de att återskapa samma hierarkier som de en gång byggdes för att tjäna?
En ny humanistisk renässans
Mänskligheten har överlevt kriser förut och skapat nya system ur förödelsen.
Om en ny generation tar upp kampen för demokratin och jämlikheten kan vi se en återgång till en balans mellan teknologi, ekonomi och samhälle.
Vad kommer efter skymningen?
Vi har sett imperier falla och riken förvandlas, men varje kollaps har också gett upphov till något nytt. Frågan är om den nya ordningen denna gång kommer att formas av människan, eller om vi redan har förlorat kontrollen till de krafter vi själva skapat. Kommer artifexerna att stiga fram ur spillrorna, förvaltare av en civilisation de inte var med om att bygga, men kanske ensamma kapabla att rädda? Eller kommer de, liksom sina skapare, att fastna i samma mönster av maktkamp och girighet?
Skall vi lämna efter oss en förkolnad värld där resterna av mänskligheten famlar i ruiner, eller finns det en väg framåt bortom dårskap och destruktion? Skymningen har fallit, men om detta är slutet på en epok eller gryningen för något nytt, återstår att se.
Läs även andra artiklar i anslutning till ämnet:
Betraktelserna: 1) Går vi blinda mot en katastrof?,
2) Maskiner, droider och artifexer:
En reflexion om framtidens livsformer,
3) Det framtida kulturskiftet
samt de futuristiska studierna Vart för oss techmiljardärerna?
Vad kommer efter människan?