elsingfors har flera kyrkor av intresse. Mest känd är förstås Tempelplatsens kyrka i Främre Tölö. Den är insprängd i ett berg. Så finns Storkyrkan med sitt karaktäristiska vita kopultorn vid Stortorget. Den ritades av den finländska arkitekturens fader Carl Ludvig Engel (1778–1840). Min personliga favorit är Berghälls kyrka. Den var ritad av den framstående arkitekten Lars Sonck (1870–1936). Den byggdes i grå granit. Den uppfördes under åren 1908-12, då Finland vunnit striden mot förryskningen och fått en enkammarriksdag. Den var en manifestation av den starka självkänsla Finland hade under dessa år.

Idag lite undanskymd, men ändå bara ett stenkast från Mannerheimvägen, finns slutligen ytterligare en sevärdhet. Det är Gamla kyrkan vid Boulevarden. Den uppfördes 1826 efter Engels ritningar. Den byggdes i trä, vilket gör den extra intressant i våra dagar då byggnader av trä åter har blivit status. Då var den en tillfällig lösning eftersom Helsingfors tidigare centralkyrka, Ulrika Eleonora kyrka på Rådhustorget, blivande Stortorget, hade rivits. Från denna kyrka överfördes till Gamla kyrkan en lång rad av föremål, bl a bänkarna, orgeln, altartavlans ram, ljuskronan och predikstolen.

Redan bänkarna är en upplevelse. De är från 1727 i karolingisk stil. När man sitter där känns det som om man var mitt i den karolingiska strängheten. Altartavlans ram framhäver apostlarna liksom även predikstolen på samma sätt som Sverige under stormaktstiden kom till Europa med reformationens nya andliga budskap. Altartavlan är målad av Robert Wilhelm Ekman (1808–1873). Den gestaltar i bild det bibliska motivet ”Jesus välsignar barn”.

Tavlan målades ursprungligen till den nya ståtliga Storkyrkan vid Senatstorget, som Stortorget också kallas. Finland hörde på denna tid, som bekant, till Ryssland. Tsar Nikolaj I såg målningen och ogillade den för dess ljusa färger. Han ville i stället ha målningen Jesu nedtagning från korset som var i mörkare färger. Eftersom den ryske kejsaren var enväldig blev det så.

Målningen har sedan dess varit lite nedvärderad. Men bortser man från det bibliska motivet och de ljus färgerna och ser istället man till strukturen i kompositionen är det tydligt att Ekman har fört den framväxande finska nationalismens idéer över på det bibliska motivet. Jesus framställs som den samlande gestalten som den gryende nationalismen var det i Finland. Målningen av Jesus välsignande barnen är definitivt en av Ekmans intressantare historiska arbeten.

Gamla kyrkan fick detta namn redan på 1860-talet, för det var den namnlös. Bland föremålen i dess interiör är predikstolen definitivt den mest fängslande. Där möter vi apostlarna i förgyllning. Den har överlevt två ryska ockupationer och därifrån predikades det vid fältmarskalk Augustin Ehrensvärds begravning 1772 – det var efter Ehrensvärds ritningar och under hans ledning som Sveaborgs fästning byggdes.

Lammet på predikstolen

Fredagen den 27 september 2024 ledsagade jag min kusin Rita Blomquist, gift Lemström, på hennes sista resa – hon hade nämligen varit flygvärdinna under en stor del av sitt yrkesverksamma liv. Denna sista resa skedde just i Gamla kyrkan. Hon låg i en vit kista nedan om Ekmans altartavla. En månad tidigare hade hon plötsligt blivit sjuk. Inom en vecka hade hon varit hon död.

Hon föddes i april 1940 i efterdyningarna av Vinterkriget. Min mor kunde under den lite oroliga tiden inte ta hand om mig, som då var 5 år. Så jag fick bo hos min gudmor, Ritas mamma. Under dagarna hos mina gudföräldrar kom Rita till dagen. Jag minns hur den nyfödda lilla Rita gjorde det jobbigt för sin mor.

Under barndomen hade jag inte så mycket kontakt med Rita utan det var i stället hennes yngre bror Kristian som jag kom att leka och samtala med. Jag fick kontakt med Rita efter det jag flyttat till Sverige. Vi träffades ibland, men mest växlade vi e-mejl. Hennes senaste brev hade jag fått någon vecka före hennes insjuknande. Det var vitalt och full av energi som vanligt.

Så under begravningsakten i Gamla kyrkans vackra vita sal var jag fylld av motstridiga tankar. Jag befann i en ett slags chock över Ritas död. Jag kunde inte tro på det och följaktligen inte känna sorg. Jag befann mig i kyrkan liksom alienerad, i en tunnel. Det gjorde att jag kom att begrunda kyrkan. Jag var först road av predikstolens förgyllda bilder av keruber, apostlar och Jesus, ett uttryck för ett stormaktstida tänkande. Men så fästes min blick på någonting högst upp. Sannerligen, var det inte en liten staty föreställande ett lamm! Till på köpet var den försedd med en stjärna!

Predikstolen var tillverkad i Stockholm och hade fraktats till Helsingfors i en av de många skutor som gick mellan Sverige och Finland på den svenska tiden. Att ett lamm skulpterats högst upp skulle sannolikt associera till Jesu födelse i en grotta bland just lamm. Att det fanns en stjärna fäst vid lammet hade att göra med att den stjärna som tändes på himlen som tecken över Jesu ankomst till världen.

Varför lammet?

Under mitt numera långa liv som kristet uppfostrad i ett västerland har jag alltid undrat över hur det kom sig att Jesus var associerad till eller rentav kunde manifestera sig som ett lamm. Det har förklarats med att lammet symboliserade Jesu stora kärlek. Var det verkligen så? Men i tunneln av tomhet efter kusin Rita, kunde jag plötsligt se ända till slutet av bronsåldern.

Det var myten om Abraham, som lyste upp slutet av tunneln. Karavanledaren Abraham fick en befallning av Gud att föra äldsta sonen Isak till ett berg för att där offra denne. Men när förberedelserna för brännoffret var klara ändrade sig Gud. Abraham fick i stället för sonen offra en bagge som fastnat i en buske (Moseboken 17:1-9; 22:1-18).

Myten skulle förklara varför Abraham som uppvuxen i en mesopotamisk stad inte godtog den fenikisk-kanaaneiska religiösa traditionen. I stället hade han en mesopotamisk tro. Men vari bestod den? Det är religionshistoriskt viktig fråga ty på den byggde den hebreiska traditionen, som israeliterna omfattade och som den judeiska befolkningen åter avvisade.

Efter begravningen hade den förrättande prästen, Monica Heikel-Nyberg, vänligheten att diskutera frågan med mig. Vi hittade inget svar.

å natten i färjan tillbaka till Stockholm vaknade jag av att jag visste svaret. Abraham kom ju från den mesopotamiska staden Ur. Där som i de andra städerna i södra delen av tvåflodslandet hade man en civilisatorisk grunduppfattning, som kallades meh eller mez. Det hade jag skrivit två artiklar om här i Historiens Fenix (Lindgren 2020 och 2023).

Enligt myten om Enki var han sötvattnens beskyddare samt huvudgud i staden Eridu, den äldsta staden i södra Mesopotamien. Han var också den första i besittning av just mez. Denna civilisatoriska grundbult var knuten till en påle som framgår av den sumeriska eposet ”Enki och världsordningen”. Enligt dikten gör Enki en resa genom Sumer och fortsätter till Magan, Meluhha och Dilmun (runt Persiska viken ända till Meluhha som var en hamn vid Indusfloden, alltså reste han över hela den då kända världen; Averbeck 2003). Raderna 166-181 i eposet lyder:

”Den mäktiga härskaren av Abzu ger sina befallningar ombord på 'Abzus hjorthane' -- det stora emblemet rest i Abzu, som ger skydd och vars skugga täcker hela landet och svalkar människorna, pålen planterad i.....våtmarkerna, resande sig högt över alla de främmande länderna. Den ädla kaptenen av landen, Enlils son, håller i sin hand den heliga dekorerade pålen, ett mes-träd, ristat i Abzu, som fick sina överlägsna krafter i Eridug, den heliga platsen, den mest uppskattade av platser. Hjälten lyfter stolt sitt huvud mot Abzu.” (Enki och världsordningen, raderna 166-181, översatta från sumeriska till engelska i The Electronic Text Corpus of Sumerian Literature (https://etcsl.orinst.ox.ac.uk/section1/tr113.htm); min översättning till svenska).

Sedan hör det också till mytkretsen om Enki att han blev frånstulen mez. Det var hans dotter Inanna som var tjuven. Hon var beskyddare av staden Uruk. Men den staden hade det problemet att den inte var civiliserad. Så Inanna kom och hälsade på sin fader. Tillsammans hade de en trevlig kväll och drack dadelvin. Den yngre Inanna tålde vinet bättre än den vid det här laget åldrade Enki. Så när Enki somnade av alltför mycket dadelvin, passade Inanna på. Hon stal mez och förde pålen till Uruk. Resultatet blev att Uruk blev den mest civiliserade och därmed också ledande staden.

Vad myten egentligen säger är att de nya städer som efterhand grundades i södra Mesopotamien alla försökte leva efter mez. Detta gällde också för Ur, staden varifrån Abraham kom.

'Mez' genom Abraham

Som framgår av flera statyer var det var en bevingad get som var identisk med pålen och mez, vilket man trodde i Eridu och Uruk och sedan också i andra mesopotamiska städer – observera att det mänskliga tänkandet före filosofins uppkomst i Grekland tillät sig att vara motsägelsefullt och invecklat och därför lite svårbegripligt för oss. Det är statyns bevingade get som vi återfinner som baggen i myten om Abraham. Det skulle betyda att Abraham var en innehavare av mez, eller lite mera begripligare för oss, hans trosgrund byggde på mez.

I mina tidigare nämnda artiklar har jag från olika källor lyckats fastställa att mez som påle, upprest på en handelsplats innebar att platsen var vigd till dagsljusets gudom eller, i norra Asien och Europa, till en gudinna, som färdades över världen och övervakade den. På en sådan plats måste man följa vissa regler som gällde enbart där. I första hand var det frågan om att vara hederlig vid handelsutbytet, men på platsen gällde också krav på hederligt och anständigt uppförande, att man kunde lita på varandra.

Det var också grunden för mez i Jesu lära: att leva som en from och hederliga människa. Den korruption som traditionen från Abraham upplevde att var knuten till de fenikisk-kanaaneiska templen, vände sig mez emot. Att Jesus fördrev månglarna från templet i Jerusalem var ett uttryck för denna tro. Andra föreställningar med ursprung i den mesopotamiska mez-traditionen var troligen Jesu uppmaning att man ska vända andra kinden till och ge åt kejsaren vad kejsaren tillhör.

Lammet är kristendomens motsvarighet till den bevingade geten hos befolkningen i Eridu. Pålen åter var den grymma trädstam vid vilken Jesu av romerska barbarer spikades fast. Korset är en senare version av pålen. Det har sagt att Jesu korsfästning skulle vara ett eko av den rit av människooffer som utfördes i de fenikisk-kanaaneiska templen under bronsåldern. Kanske är det så, men samtidigt ser vi här inflickat traditionen från Abraham och mez.

Jesu kärleksbudskap kan ha sitt ursprung i de religiösa strömningar som föddes i Alexandria när grekisk filosofi mötte egyptiska och judiska religiösa föreställningar under den hellenistiska tiden — det mötet ledde också till att när Gamla testamentet omarbetades på 200-talet f Kr i Alexandria gjordes berättelsen logisk, motsägelserna togs bort, vilket gjorde att texterna kan läsas än idag utan att de känns som obegripliga.

När apostlarna sedan vid Galileiska sjön sedan berättade historien om Jesus betecknade de sig som fiskare, fastän de var teologiskt och religionshistoriskt kunniga i Abrahams anda. Men som fiskare var det var en väldig fångst ur tidens hav de fick, en fångst som dagens politiker verkar beredda att låta ruttna på klimatkatastrofens stränder.

Kusin Rita skulle vara lika upprörd som jag över vad som håller på att ske.

Källor:

Averbeck 2003: Richard E. Averbeck: Myth, Ritual, and Order in "Enki and the World Order". Journal of the American Oriental Society Vol. 123, No. 4 (Oct. - Dec., 2003)
Bibeln: Gamla och Nya testamentet.
Lindgren 2020: Sören G Lindgren: 'Mannen som synar världen' Historiens Fenix
Lindgren 2023: Sören G Lindgren: När guden Enki bevattnade Dilmun Historiens Fenix

---

Till menyn för Livsåskådning.