Det finns en växande insikt inom fysiken att flera av de begrepp som en gång uppfattades som fundamentala – tid, rum, kraft – i själva verket kan vara sekundära fenomen, framväxta ur djupare processer i materien. I denna anda kan man formulera en ny hypotes som förenar gravitationens natur med mörk materia och, i ett vidare steg, med livets tidiga utveckling och känslans uppkomst.

Hypotesen tar sin början i ett enkelt antagande: gravitationen är inte en geometrisk egenskap hos rumtiden, utan ett medium bestående av extremt små, extremt svaga partiklar. Dessa partiklar, som här kallas gravitroner, bildar ett universellt flöde genom vilket all materia rör sig. Fotoner påverkas av detta flöde genom att deras bana böjs, men de interagerar inte elektromagnetiskt med gravitronerna. Därmed uppstår de fenomen som i relativitetsteorin beskrivs som tidsdilatation, rödförskjutning och gravitationslinser – inte som effekter av en tidsdimension, utan som förändringar i materiens processhastighet när den rör sig genom ett medium med varierande densitet.

Om gravitroner existerar skulle de utgöra en naturlig kandidat för universums mörka materia. De är osynliga, genomträngande, svagt interagerande och universellt närvarande. De skulle kunna förklara galaxernas rotationskurvor, gravitationslinser och den kosmiska strukturens uppbyggnad utan att man behöver postulera exotiska partiklar eller ad hoc-lösningar. Mörk materia blir i denna hypotes inte en separat substans, utan gravitationens eget byggmaterial.

In i biologin

Det är här hypotesen tar ett oväntat steg in i biologin. Om mörk materia existerar som ett medium som genomtränger all materia, då genomtränger den också levande organismer. I livets tidigaste skeden, innan sinnen och komplexa nervsystem utvecklats, bestod organismers aktivitet av elektriska rytmer och membranpotentialer. Dessa rytmer skapar små variationer i gravitationens lokala struktur. Om mörk materia reagerar på sådana variationer kan den formas till stabila geometriska mönster i och omkring organismen.

Dessa mönster skulle kunna utgöra de första känslostrukturerna i evolutionen – inte kemiska signaler, utan geometriska former i ett mörk materia-medium. Känslan skulle i detta perspektiv inte vara en biokemisk reaktion, utan en förnimmelse av en intern form, skapad av organismens egna elektriska processer och förstärkt av mörk materia. När nervsystemet senare utvecklades kunde det kopiera och förstärka dessa strukturer, vilket gav upphov till de emotionella mönster som idag upplevs som glädje, sorg, rädsla och andra grundläggande affektiva tillstånd.

Hypotesen öppnar också för att starka emotioner kan kasta ut sådana strukturer ur kroppen. Kraftiga elektriska mönster i nervsystemet skulle kunna skapa tillräckliga gravitationsvariationer för att mörk materia-strukturen ska släppa taget och bli kvar i rummet som ett svagt, stabilt ”moln”. Om dessa strukturer är tillräckligt långlivade kan de uppfattas av andra organismer med känsliga nervsystem. Fenomen som upplevelsen av ”stämningar” i rum, intuitiva reaktioner eller förnimmelser av emotionella spår skulle i så fall kunna ha en fysikalisk grund.

Inte bara gravitroner

Detta kräver att mörk materia inte är enhetlig. Gravitronerna skulle utgöra den universella komponenten som skapar gravitationens effekter, medan en andra typ av mörk materia – här kallad känslopartiklar – skulle vara formbar, stabil och kapabel att bilda kluster. Denna andra komponent skulle vara evolutionens första kommunikationsmedium, ett språk av fält snarare än signaler, och en föregångare till både kemiska signaler och nervsystemets komplexa representationer.

Hypotesen förenar därmed tre områden som vanligtvis hålls åtskilda: gravitationens fysik, mörk materiens natur och känslans evolutionära ursprung. Den gör det genom att ersätta tiden som fundamental dimension med processer i materien, och genom att låta mörk materia spela en aktiv roll i livets tidigaste utveckling. Om den visar sig fruktbar skulle den kunna ge en ny förståelse av både kosmos och medvetandet – två fenomen som hittills behandlats som helt skilda världar.

Läs även artikeln om Livets språk fortsätter i universum.
Till menyn för Livsåskådning.